Alla presidentens hattar (1970) Tredje och sista filmen med Manolito Stetson som Agent 56, och även den bästa. Här presenteras en fartfylld historia om en liga som ideligen placerar bomber i hatten på USA:s president (Toiwo Pavlo). Presidenten - en stor hattälskare - byter dock hatt så pass ofta att han hela tiden i sista sekunden lyckas klara sej från att sprängas i bitar. Agent 56 måste använda sej av en massa tekniska nymodigheter - bl.a. ett armbandsur utan visare och en helautomatisk hattstukare - för att komma ligan på spåren. I filmens övriga stora roller ser vi Solveig Stetson som chef för FBI, Conrad Stetson som galen vetenskapsman samt Arne Thorén som ledare för den svårfångade ligan.

Modisten Blaise (1970) Manus och regi: Solveig Stetson. Solveig blev så inspirerad av sin roll i föregående film att hon gjorde en egen actionfilm, med sej själv i huvudrollen. Tillsammans med sin partner Willie "Hat Maker" Baker (Robert Redford) jagar hon bovar och löser brott, ständigt i nya sexiga huvudbonader. Filmen fick ett bra mottagande och en uppföljare påbörjades, men istället blev Solveig och Robert blixtkära i varann och rymde till Bali. Detta förklarar varför varken Solveig Stetson eller Robert Redford medverkade i någon film under 1971.
  • Solveig Stetson i Alla presidentens hattar
    		•
    		     
         
    47:an Hatten (1970) Buskis i militärmiljö med manus av Ragnar Frisk. Aladdin Stetson gör sin sista roll på över tio år, och helt klart är det också hans allra sämsta rollprestation. Den i vanliga fall självsäkre Aladdin ser totalt bortkommen ut i huvudrollen som fumlig soldat, och inte blir det bättre av att inspirationen även hos övriga medverkande - bl.a. Gösta Krantz och Ole Søltoft - tycks vara lika med noll. Den enda ljuspunkten är att Julia Caesar medverkar som hårdför husmor. Gång på gång skäller hon ut dom unga rekryterna så hejdundrande att hon får officerarnas order att likna ömma kärleksbevis.

    		      
         
  • Jarl Borssén, Åsa Stetson och Vilgot Sjöman i Nyfiken i en hatt (restaurangscenen)
    		•

    Nyfiken i en hatt (1970) Här stod Vilgot Sjöman för regin och vi ser Börje Ahlstedt och Åsa Stetson i huvudrollerna. Tokroligheter blandas med samhällskritik och pornografi. Börje och Åsa springer bl.a. nakna genom Stockholm och kastar cementavgjutningar av hattar mot pälsbutikers skyltfönster. Dom snor också Gunnar Strängs hängslen och livrem så att han tappar byxorna i en direktsänd TV-debatt. Intressant kuriosa: i väntan på denna debatt sitter Åsa påtänd på en italiensk restaurang och vräker i sej spaghetti medan hon tittar på 10 000-kronorsfrågan. Titta noga då så får ni se en ung Knut Knutsson - känd från Antikrundan - medverka som expert i ämnet "skånsk kurbitsmålning".

    Hatten runt på åttio dagar (1970)     Lennart Nilssons epokgörande film om ett kvalster som tar sej runt ett hattbrätte slog ner som en bomb i forskarvärlden. Aldrig tidigare hade någon filmat så detaljerat och grundligt under så lång tid (dygnet runt i två månader och tre veckor). Hatten som användes i filmen tillverkades av Sebastian Stetson och dessutom bidrog bröderna med en rejäl slant för att finansiera projektet, som av många ansågs dödsdömt. Filmens jazziga soundtrack skrevs av Leonard Stetson och framfördes av honom själv på vibrafon och slagruta.

    		      
         
    Madame Stetson hos gerillan (1971) Den andra filmen med Alexandra Stetson som Madame Stetson (se Oui! Oui! sa Madame Stetson). Alexandra skötte även regin, och manuset skrev hon tillsammans med sin favoritskådis, Gus Dahlström. Första halvan av filmen är rätt seg (inga sexscener alls), men man kan glädjas åt några rätt skojiga 91:an Karlsson-parodier. När Madame Stetson träffar en kvinnlig motsvarighet till Fidel Castro (spelad av Eva Klämdahl) tar det dock fart ordentligt! Hon värvas till ett kvinnligt gerillaläger där hon får samtliga att glömma krig och revolutioner och resten av filmen består enbart av buskis och sex i en skön blandning.

    Hatten har nittionio namn (1971) Kortfilm (10 min.) där José Stetson läser en dikt samtidigt som han klär av sej nästan alla kläder (han behåller hatten på), spelar bastuba och målar en jättelik spontanistisk målning som numera hänger på hedersplats på Museum of Modern Art i New York.

    Hattfabriken brinner (1971) Välgjord thriller där vi ser Åsa Stetson spela en tuff skjutjärnsjournalist som är ute efter att avslöja missförhållanden på en hattfabrik. Den korrupte fabrikschefen (Holger Löwenadler) försöker bränna henne inne, men har inte räknat med att han då också förstör hela sitt hattlager. Han rusar desperat in i byggnaden och under stor dramatik växer en oväntad vänskap fram: det visar sej att både reportern och chefen under sina respektive hårda ytor drivs av samma oändliga kärlek till hattar.
  • Eva Klämdahl och Alexandra Stetson i en fartfylld scen ur Madame Stetson hos gerillan
    		•
    		     
         
    Hålligång i Hattlandet (1971) Dokumentär dockfilm (f.ö. den hittills enda i världen) som bröderna Stetson gjorde i samarbete med Staffan Westerberg. Bröderna Stetson stod för samtliga röster och tillverkade dessutom alla dockornas hattar och mössor.

    		      
         
  • Clint Eastwood och Lee Van Cleef medverkade i två bröderna Stetson-filmer i rad: För en handfull hattar och För några få hattar mer
    		•
    För en handfull hattar (1971) Clint Eastwood gestaltar med stor pondus en cowboyhattstjuv i den mexikanska öknen. Lee Van Cleef spelar råbarkad prisjägare och i övrigt förekommer bl.a. Raquel Welch och Göran Stangertz, samt Ruben Stetson som stetsioux-ledaren Sitting Hat. Filmen innehåller flera klassiska slagsmåls- och duellscener. Kul att veta: för att det hela skulle bli en äkta spaghettiwestern bestämdes att Clintan före varje duell skulle äta en tallrik köttbullar med makaroner på en italiensk saloon. Vid tagningen av dessa scener återanvände kulisserna från Nyfiken i en hatt och även här medverkar Jarl Borssén som servitör.

     För några få hattar mer (1972) Både Eastwood och Van Cleef återkommer i en uppföljare till föregående film. Eastwood spelar nu en hattförsäljare, Kit Stetson, som ryker ihop med sin chef (Van Cleef). Under en blöt kväll på samma italienska saloon som i föregångaren bestämmer sej Kit för att skjuta hål i alla hattar som finns i chefens butik. Chefen kommer på honom och säjer att om det ska skjutas hål i hattar så ska det gå till så att han och Kit sätter hattarna en efter en på sina huvuden och skjuter varannan gång tills nån missar. Ett isande, om än något långt - lagret består av tvåhundra hattar - klimax på ett sevärt drama.

    Bröderna Stetson drar på trissor (1972)     Reklamfilm för Kalmartrissan. Vi ser bröderna Stetson göra häpnadsväckande konster med varsin jojo på olika platser i Kalmar och i slutscenen ser vi Rodolfo Stetson stå på den nyinvigda Ölandsbron och swinga sin jojo runt bron i en s.k. jumbo-loop, varpå han fångar den i handen till publikens öronbedövande jubel.

    		      
         
    Hattarnas planet (1972) Spännande och välgjord thriller om ett rymdskepp i en avlägsen framtid som kraschar på en planet där intelligenta apor i stetsonhattar håller människor som slavar. I huvudrollen debuterar ett kusinbarnbarn till bröderna, Charlton Stetson. Alla bröderna Stetson medverkar som apor. (Det var även dom som i samma apdräkter var med i Stanley Kubricks 2001 - ett rymdäventyr några år tidigare.)

    Den felstukade hatten från Säffle (1972)     Bröderna Stetsons försök att göra en samhällskritisk film med uppenbar påverkan från Sjöwall-Wahlöö blev långt ifrån någon succé. Men Carlos Stetson är i alla fall mycket sevärd som Martin Smäck! Filmen finns på DVD, men då under titeln Hatten på taket. Carlos skrev även manus till ytterligare en Martin Smäck-film, Hatten på balkongen, men den spelades aldrig in.

    Bröderna Stetson på travbanan (1973) En film med mycket tunn story och pinsamt seg handling. Filmen gjordes egentligen enbart för att travkusken Stig H Stetson (son till Harry Dean Stetson) skulle få visa upp sej för en större publik. Det lyckades inte alls. Stig H slog aldrig igenom som travkusk, men den då okände kusken Stig Johansson såg faktiskt upp till Stig H Stetson så mycket att han la till ett 'H' till sitt eget namn.
  • José Stetson skapade den intresseväckande affischen till Hattarnas planet
    		•
    		     
       
  • Preben "Jah Stetson" Stetson i Saturday Hat Fever
    		•
    Saturday Hat Fever (1973) Intressant lågbudgetfilm med Preben Stetson i hans enda huvudroll. Preben spelar en populär discjockey som spelar reggaeplattor i radion dygnet runt utom på lördagarna, då han drabbas av en så kraftig feberattack att hans hatt sprängs och han förvandlas till något helt annat. Under filmens gång får vi se prov på en mängd förvandlingar. Visserligen är dessa tekniskt mycket taffligt genomförda men fantasin hos manusförfattarna är det sannerligen inget fel på. Preben hinner bli varulv, stins, en kvinnlig variant av Hulken, Woody Allen, finsk stövare, Bosse Parnevik, Osynlige Mannen, snurrfåtölj, Kisa Magnusson samt Guldlock (dom tre björnarna spelas av tre av syskonen i The Osmond Brothers) innan han äntligen blir botad från sin mystiska sjukdom (av sej själv, då han förvandlats till läkare). Filmen spelades in i Jamaica, där Preben - under namnet Jah Stetson - sjungit in åtskilliga skivor genom åren.

    		      
         
    Den lilla hatten på prärien (1973) Romantisk musikal i västernmiljö, sprängfylld med sång, bensprattel och pang-pang. I rollerna ser vi bl.a. Åsa Stetson, Carlos Stetson, Doris Day och Sune Mangs. Dessutom medverkar ett gäng tibetanska munkar med öronbedövande trumpeter, fyrtio österrikiska joddlare, femtio ryska kosackdansare, cirka hundra square-dansare samt ett oräkneligt antal can-can-flickor som skjuter prick på tomflaskor medan dom dansar på borden. Vid sångmikrofonen ser vi Cacka Israelsson i finfin form framföra flera kända nummer, t.ex. Gamla Hatten.

    		     
         
    Sven Hatts kvintett (1973) Charmig musikfilm om en kvintett som styrs av en despotisk ledare (Ernst-Hugo Järegård) och vad som händer när medlemmarna vill starta eget. Henric Holmberg är strålande som cool jazzdiggare och bröderna Stetson spelar förstås medlemmarna i kvintetten. Samuel Bäcklund - känd för sin roll i Hattmakaren stukar alltid två gånger - gör en oförglömlig prestation som psykopatisk smörsångare och Woody Allen spelar kvintettens chaufför, en neurotisk typ som alltid går pälsklädd p g a sin rädsla för hudcancer.

    Hattarnas planet - återkomsten (1973)     Ett ytterst taffligt försök till uppföljare av Hattarnas planet. Charlton Stetson är bra i huvudrollen, men det hjälps inte. Det som får filmen att falla platt är att man av okänd anledning bytte ut aporna mot angoramarsvin.

  • Woody Allen i Sven Hatts kvintett
    		•      
         
    		 
    		 
    		     
         

    Lillebror och Stetson på taket (1974)     Underskattad film. Filmen fick rätt dålig kritik på sin tid, men det fanns några lysande undantag: signaturen Tip Top i Filmrevyn utnämnde den t ex till "Årets bästa film" redan i januarinumret. Den unge Lillebror (Salvatore Stetson) blir förälskad i den mystiska Stetson på taket (Anna-Maria Stetson), som inte visar sejför någon annan än honom. I filmen ingår flera drömlika sekvenser, t.ex. Hattvardsscenen, där Lillebror ordnar en stor fest för det fåtal personer som tror på honom. Ovan till vänster ser vi en bild inför tagningen av denna scen. Från vänster till höger: Zandra del Sombrero, Stellan Skarsgård, Samuel Bäcklund, Alma Kronblad (regiassistent, skymd), Jutta Sundin, Conny Larsson, Maude Adelson (skymd), Salvatore Stetson, Uri Geller, Ottilia Stetson, Eva-Lena Stetson och Fillie Lyckow. Sittande i förgrunden: Staffan Hallerstam. Struthatten som Salvatore Stetson bär, liksom alla andra kläder i filmen, designades av Majken Stetson. På mittenbilden ovan ser vi Anna-Maria Stetson i den vackra dräkt som Majken slutligen valde ut till huvudrollsfiguren. På tredje bilden ses Majken själv i en av dom dräkter som inte kom att användas i filmen (fler exempel finns på avdelningen Majken Stetsons kläder).

    		      
         
    Straw Hats (1974) Fristående uppföljare till Hattsonaten. I den filmen var det ju Ingmar Bergman som hade fantasier om kvinnor i häpnadsväckande huvudbonader, i Straw Hats är det en kvinna med förkärlek för män med stråhattar som står i centrum. Kvinnan spelas av debuterande Victoria Stetson (dotter till Jolanda, som f.ö. spelade med i Hattsonaten). Experimentfilmarna Mogens och Salvatore Stetson stod för regi och klippning. I den här filmen intresserade dom sej främst för ljuset och färgerna, som lyser och sprakar intensivt från början till slut. Alla scener är tagna mitt på dagen i olika afrikanska länder. Hela Zaires VM-trupp i fotboll deltar i filmen med specialsydda gigantiska fotbollshattar av läder.
  • Victoria Stetson i Straw Hats
    		•
    		     
       
  • Ruben Stetson (i mitten) i en laddad scen ur Häng hattarna högt!: sheriffen "Matt With The Stetson Hat" Smith-Jones har tagit kål på ännu en rival (Yul Brynner)
    		•
    Häng hattarna högt! (1974) Stentuff vilda västern-historia med Ruben Stetson i huvudrollen som den genomkorrumperade sheriffen "Matt With The Stetson Hat" Smith-Jones. Sheriffen skjuter ner alla som vill ta makten över Hatville City, ända tills det en dag kommer en till synes ofarlig främling (Jan-Olof Strandberg) till stan. Främlingen - som egentligen är ett riktigt råskinn - erbjuder sej att snickra en hatthylla till sheriffen, men det sheriffen inte vet är att hatthyllan innehåller en bomb som kommer att brisera så fort en hatt hängs på den mellersta kroken... Spänningen blir outhärdlig! I övriga roller ser vi bl.a. Yul Brynner, James Arness, Mustafa Stetson och Anders Linder.

    Ska vi hänga upp hattarna hemma hos mej, hos dej eller hos var och en för sej? (1974) Kärleksfull parodi på föregående film med Lasse Hallström som regissör. Tre taffliga cowboys (Ruben Stetson, Janne "Loffe" Carlsson och Tomas von Brömssen) beger sej till saloonen för att ragga tre fruntimmer (Claire Wikholm, Jolanda Stetson och Anna Sundqvist) och vi får sedan följa allihop i diverse småroliga scener. Filmen innehåller även den största mass-steppscen som någonsin gjorts. Rodolfo Stetson regisserade självklart den delen: tvåtusen personer utklädda till hästar ser först bara ut som ett rökmoln i fjärran men steppar allt närmare kameran i en tio minuter lång version av When The Saints Go Marching In som hela tiden ökar i tempo.

    		      
         
  • Solveig Stetson i Hatten klämtar för dej
    		•
    Hatten klämtar för dej (1974) Solveig Stetson såg 1973 30-talsfilmen Den andalusiska hatten för första gången. Hon blev då så inspirerad att hon på bara fem dagar skrev manuset till denna spännande kärlekssaga som också kryddas med sexscener som inte går av för hackor. Precis som i Den andalusiska hatten stod Pablo Picasso för dekoren (f.ö. bland det sista han gjorde före sin död 1973). Solveig har huvudrollen och stod också för regin. I övrigt ser vi bl.a. Robert Redford (som ju också var med i Solveigs förra film, Modisten Blaise), Charles Korvin och Stig Engström. Filmen är även känd under titeln Hattens matadorer.

    Dunderhatten (1975)     Vacker film med manus och regi av Beppe Wolgers. I huvudrollerna ser vi bröderna Stetson (samtliga iklädda beppehattar) som i den jämtländska obygden letar efter den mytiska figuren Dunderhatten. I sitt sökande hamnar dom längre och längre bort från den verklighet vi tar för given. Filmen har mer än en gång jämförts med Tarkovskijs Solaris, ändå är det främst filmmusiken som gjort filmen omtalad. All musik framförs nämligen av Bröderna Stetsons Naturorkester på snäckor, stenar och andra naturinstrument. Beppe specialskrev flera melodier till filmen, t.ex. Jag sjunger i hatten, som han själv framför till komp av tallkottar som faller ner i en skogstjärn.
    		   
         
    Pojken med guldhatten (1975) Den peruanske pojken Pablito (spelad av debutanten Kwame Stetson) hittar en dag en guldhatt vid vägkanten och han upptäcker att det går att trolla fram obegränsat med dollarsedlar ur den. Förklädd till tiggare går han sedan runt och delar ut pengar. Rätt som det är, då han passerar några stråtrövare (spelade av Bud Spencer och Terence Hill), råkar en tiodollarsedel titta fram under hattbrättet. Han blir naturligtvis bestulen, men tjuvarna får stora problem då det visar sej att endast den som har ett gott hjärta kan få glädje av hatten. En familjefilm med stort socialt patos!

    Five Easy Brothers (1975) Underskattad roadmovie som i likhet med filmen ovan spelades in i Sydamerika. Alla fem bröderna Stetson reser med tåg genom kontinenten, men handlingen är helt underordnad alla märkliga scener som utspelar sej. Ingen av bröderna fäller en enda replik under filmens gång, man ser dom i stort sett bara sitta och röka cigarretter medan dom tittar ut över ett vidunderligt landskap. Ändå lyckas filmen rikta skarp kritik mot vår kommersialiserade värld. Jack Nicholson, Karen Black och Zandra del Sombrero är några av namnen i roll-listan.

  • Kwame Stetson i Pojken med guldhatten
    		•
    		     
         
    Hatt av glas (1975) Regi: Werner Herzog. En fattig glasblåsare (Thommy Berggren) slår vad om att han kan göra en stetsonhatt av glas. Om han lyckas ska hans son Hektor (Kwame Stetson igen) vid arton års ålder få prinsessan och halva kungariket. När glasblåsaren är klar råkar Hektor stöta till hatten så den går i tusen bitar. Pojken blir förtvivlad, men får hjälp av några flinka möss (spelade av alla fem Stetson-bröderna), som dock kräver ett pris: från och med att pojken fyller arton år får han aldrig mer bära hatt. Pojken går med på detta. Men allt eftersom artonårsdagen närmar sej börjar pojken drömma dom mest fasansfulla mardrömmar. Till slut tvingas han till ett livsavgörande val... Spännande historia, och inget för den med klena nerver!

    		      
         
  • Rodolfo Stetson ger regiinstruktioner till Teresa Robles, en av alla pysslingarna i Pysslingarnas Befrielsefont (PBF) under inspelningen av Nils Stetson Pyssling
    		•
    Nils Stetson Pyssling (1975) Mycket gripande lågbudgetfilm om hur dom förtryckta pysslingarna i Pysslinglandet under ledning av den orädde Nils Stetson Pyssling (Ricardo Johansson) gör uppror mot jättarna som förslavat dom. Alla jättar spelas av vuxna och dom hundratals pysslingarna spelas av barn som är sju år eller yngre. Regi och kameraarbete sköttes helt och hållet av Rodolfo Stetson. Filmen spelades in i Ecuador, där Rodolfo drev en välkänd hattmakarskola under flera år.

    Hatten på larvfötter (1975)     Välgjord skräckfilm om en tusenfoting som blir muterad i laboratoriet på en hattfabrik och därefter börjar gå bärsärkargång i Åstorp. Intressant kuriosa: hatten/tusenfotingen byggdes av en gammal Volvo och målades därefter i glada färger av Bengt Lindström. Senare skulle denna Volvo komma att användas i Bengts kända skulptur Tors hammare.

    		   
         
    Den stora hattfesten (1975) Bröderna Stetsons bejublade folklustspel Jubel i mössan, som spelades flitigt i folkparkerna sommaren 1974, blev nu en uppskattad film i regi av Janne Halldoff. Handlingen kretsar kring ett sällskap som samlas för att fira Hattens dag (20 juni). Det hela börjar stillsamt men allteftersom man äter, dricker och röker börjar man också slåss, sjunga, dansa och älska ända in i den sista bildrutan. I rollerna ser vi bl.a. Marcello Mastroianni, Åsa Stetson, Tommy Jonsson och Christina Lindberg. Filmen hade nypremiär för några år sedan, då med titeln Brakfezen.

    Fem söker en hatt (1976) Barnfilm där bröderna Stetson spelar fem mysterielösande ungdomar på ferier i en engelsk by. Med tanke på att alla bröderna passerat sjuttio när filmen gjordes är resultatet förvånansvärt bra. Recensenterna var dock inte nådiga, sign. Signaturen Mr X skrev t.ex.: "Dessa fem bröder borde inte söka en hatt, dom borde söka professionell hjälp av en psykiater."
  • Repetition inför en tagning av Den stora hattfesten. I gröngräset ser vi Solveig Ternström, Tommy Jonsson, Åsa Stetson och Conrad Stetson.
    		•
    		     
         
    Dina rattar är som hattar (1976) Bara tre månader efter succén med Den stora hattfesten lanserades denna film som blev en ännu större framgång. Även här rör det sej om en romantisk-erotisk sång- & dansfilm med starka buskisinslag. I huvudrollerna ser vi Conrad Stetson och Jacqueline Chapeau och regin sköttes av Sebastian Stetson tillsammans med Janne Halldoff. Filmen innehåller massor med sångnummer, bl.a. en duett mellan Birgit Nilsson och Elvis Presley. Dessutom får vi se Rodolfo Stetson och Annalisa Ericson dansa en ekivok steppdans mellan bröstformade plommonstop. Alexandra Stetson fick sitt stora genombrott hos den breda publiken i rollen som bilreparatören "Siv med svetsen". Kul att veta: Alexandras signum var ju under många år att alltid uppträda naken (fast ibland med hatt), men i denna film gick hon med på att vara påklädd. I filmens början ses sålunda Janne Halldoff i rollen som harfrisör (ja, ni läste rätt) klippa en jättelik hare och därefter syr han av håret en overall åt Alexandra som hon sedesamt tar på sej på andra sidan haren.
  • Janne Halldoff som harfrisör i Dina rattar är som hattar
    		•
    		     
       
  • Jack Nicholson gör en strålande rollprestation som algerisk cowboy i Yrke: hattmakare
    		•
    Yrke: hattmakare (1976) Nytolkning av klassikern Tänk om jag gifter mej med hattmakaren. Jacqueline Chapeau spelar en livstrött hattmakare som reser till Algeriet för att komma bort från allt vad hattar heter. Där möter hon en cowboy (Jack Nicholson) som vill ha sin hatt stukad "av en mästare". Massor av andra människor söker också upp henne för att få expertråd om hattstukning. Hon flyr ut i öknen för att komma bort från alla krav, men förstår efter ett tag att hon då också flyr från kärleken och sitt öde. I en berömd scen, med vissa bibliska beröringspunkter, återkommer hon till civilisationen ridande på en dromedar som på sitt huvud har en extremt välstukad hatt. Denna hatt skänker hon till cowboyen som ett bevis på att hon accepterar sin kärlek till honom och sitt öde som hattmakare.

    Blommor i morsans hatt (1976)     Ännu en film i samma folkliga genre som Den stora hattfesten och Dina rattar är som hattar, denna gång i samarbete med såväl Janne Halldoff som Lasse Hallström. Magnus Härenstam medverkar som kamrer Stormhatt och Christina Lindberg spelar "Molly med minihatten". Huvudrollen som morsan görs lysande av Åsa Stetson. Den största landsplågan ur filmen blev Tacka vet jag hattar (text: Lasse Berghagen), med Paul Paljett på sång. Bröderna Stetson ackompanjerar på vevliror och trianglar.

    		     
         
    Hattjäntan (1976) Sista filmen som bröderna Stetson gjorde i samarbete med Janne Halldoff. En naken - i flera bemärkelser - skildring av en ung flicka (Alexandra Stetson) som bor isolerad på en fäbod där hon oförstörd av civilisationen hugger ut sina kläder ur stubbar och stockar. Dessa kläder hinner hon dock aldrig sätta på sej, för det dyker ständigt upp bärplockare, småtomtar och allehanda djur som vill ha samlag med henne. Sexscenerna är mycket fint skildrade, annars är filmen rätt slätstruken.

    Stetsons 120 hattar (1976)     Svårbegriplig film som bröderna Stetson gjorde tillsammans med Pasolini. Hattmakaren Noa Stetson (Leonard Stetson) får i uppdrag av Gud att samla in hundratjugo stetsonhattar innan världen går under. Noa avfärdar det hela som ren bluff ända tills han läser i Expressen att jorden ska gå under dan därpå. Hur det sedan går är omöjligt att beskriva, handlingen blir oerhört splittrad. T.ex. får man då och då ta del av till synes omotiverade stillbilder på äpplen, ormar och mums-mums-paket. Filmen spelades in helt och hållet i brödernas studio, f.ö. den tredje och sista film som spelades in där. All dekor från studion köptes efter inspelningen av George Lucas, som använde den till Stjärnornas krig.
  • Alexandra Stetson i Hattjäntan
    		•
    		     
         
  • Jarl Kulle lyfter galant på hatten i Så stukas en stetsonhatt
    		•
    Så stukas en stetsonhatt (1976) Mästerlig Shakespeare-tolkning som gjorde rent hus på Oscarsgalan! Virginia Stetson, världsberömd för sina roller i Min hatt den har tre kanter och Hatt på hett plåttak, gjorde här sin tredje och sista - och enligt många allra bästa - filmroll. Den manliga huvudrollen spelas briljant av Jarl Kulle. Dessutom ser vi bl.a. Leonard Stetson, Zandra del Sombrero och Gösta Engström.

    Never Mind The Bollocks - Here´s The Stetson Brothers! (1977) En livsbejakande film som är en av brödernas Stetsons allra längsta (sex timmar). Bröderna befinner sej i början av filmen mitt i punkens födelse och träffar bl.a. Sex Pistols och The Clash. Under filmens gång lär bröderna känna Bob Marley. En bit in i filmen flyger bröderna och Bob till Jamaica och träffar Preben Stetson (se Saturday Hat Fever) som tillsammans med Marley sjunger filmens ledmotiv. I slutet av filmen beger sej alla iväg till stetsonfolket i Kamerun. Detta folk hörde bröderna hörde talas om när dom spelade in Stetzan, djungelkvinnan Pongo och dom 101 hattarna på Navarone tjugo år tidigare. Samtliga musiker som tidigare medverkat i filmen samlas åter och framför Anarchy In The U.K. tillsammans med bröderna Stetson på olika blåsinstrument och cirka åttio musicerande stetsonianer. En film som tyvärr visas alltför sällan numera!

    		     
         
    En alldeles särskild hattmodist (1977) Vacker, poetisk film som utspelar sej under en enda dag i hattmodisten donna Stetsonis liv. Sophia Loren är enastående i huvudrollen och Marcello Mastroianni gestaltar med stor trovärdighet en blind man som aldrig fått njuta åsynen av en vacker kvinna i en vacker hatt. Mustafa Stetson tillverkade Sophia Lorens hatt och för denna fick han Internationella Hattmakarföreningens (I.F.H.M.) diamantpokal.

    Hatten har landat (1977)     Intressant men bortglömd TV-film gjord av Rodolfo Stetson, som under några år var starkt UFO-troende. Rodolfo lanserar här bl.a. en teori om att UFOs egentligen alltid ser ut som hattar och inte tefat. Vidare påstår han att Gud egentligen skulle velat skapa hattar och inte himmel och jord, ja, han hävdar t.o.m. i denna film att hela universum är en snurrande hatt.
  • Marcello Mastroianni och Sophia Loren i En alldeles särskild hattmodist
    		•
    		     
         
    Tillbaka till Hattarnas planet (1977) Uppföljare till Hattarnas planet och Hattarnas planet - återkomsten. Alla bröderna Stetson var rejält missnöjda med den senare av dessa filmer, men bara Rodolfo gjorde något åt saken. På egen hand levererade han denna film där nästan alla roller görs av små dockor som filmats på ett sånt sätt att dom ska verka gigantiska. Alla scener togs i Rodolfos hobbyrum, och en gång ser man faktiskt hans Märklin-tåg susa förbi i bakgrunden. Aporna och marsvinen från dom tidigare filmerna tillverkar nu ondskefulla robotar som ska elda upp alla hattar på jorden. P g a en felkonstruktion i ett hålkort blir dock robotarna plötsligt intensivt intresserade av att titta på långa tennismatcher. Björn Borg och Jimmy Connors kallas därför in för att distrahera robotarna. Förutom dessa tennisstjärnor har filmen bara två medverkande: Bert-Åke Varg (som gör robotarnas röster) och Bengt Grive (tenniskommentator). Filmen är taffligt gjord, men som vanligt när Rodolfo är inblandad har den ändå en charm som gör den sevärd! Bland tennis-freaks rankas den mycket högt.
  • Tre av dom ondskefulla robotar som Rodolfo Stetson konstruerade till Tillbaka till Hattarnas planet
    		•
    		     
         
    		     
         

    Hattarnas herre (1977)     Cowboyfilm med manus och regi av Conrad Stetson. I en liten håla i Vilda Västern går ingen säker för desperadon Billy The Hat (Jack Nicholson). Före detta banditen Joe "Hattarnas herre" Harris (Harry Dean Stetson) blir tillfrågad om han inte kan ta kål på Billy. Joe, som med åren blivit gravt alkoholiserad, får stora svårigheter med att övergå till att bli en person i samhällets tjänst, men bestämmer sej till sist för att lösa ut sin Smith & Stetson-revolver från pantbanken och börja träna prickskytte på sina flaskor istället för att klunka i sej deras innehåll. Därefter samlar han det gamla gänget - där vi bl.a. kan se Charlton Stetson, Leonard Stetson, Peter O'Toole och Jan-Olof Strandberg - och fajten kan börja! Krypande spänning, snygga actionscener och inga störande kärlekshistorier! På bilderna ovan ser vi hur Joe blir överfallen och slagen med en av sina flaskor av råskinnet "Ryssen" McDonald (Jari Jarmonen). "Ryssen" har naturligtvis fått sitt smeknamn p.g.a. sin imponerande snabbhet med att byta från cowboyhatt till rysk pälsmössa.

    		      
         
    Måndagarna med hatten (1978) Denna film, med manus av Per Gunnar Evander och med Mille Schmidt i huvudrollen, handlar om en man som varje måndag besöker en hattbutik för att utprova en äkta stetsonhatt. Han blir dock aldrig nöjd, ty det råkar bara vara måndagsexemplar han får tag i. Märklig film som det är svårt att bli klok på. Filmen är den sista på över tjugo år där vi ser Rodolfo Stetson steppa - hans favoritsteppskor försvann nämligen under inspelningen. Skorna återfanns först tjugofyra år senare (i Mille Schmidts dödsbo) och då snörde Rodolfo raskt på sej dom igen vid inspelningen av Sagan om bröderna Stetsons återkomst.

    		      
         
    Hattjäntan går ombord (1978) Uppföljare till Hattjäntan. Precis som i den filmen spelas huvudrollen av Alexandra Stetson. Filmen skildrar hur ett kvinnligt nudistiskt hattmakarkollektiv tvingas smuggla sprit längs östersjökusten för att få ekonomin att gå ihop. Trots bistra tider och ett fördomsfullt bemötande från övriga samhället håller kollektivet humöret uppe genom hela filmen. Janne "Loffe" Carlsson gör en bra roll som tulltjänsteman och Björn Skifs framför låten Det blir alltid värre utan hatten.

    Hattmakaren från Bronx (1978) Hårdkokt, spännande historia där Ruben Stetson spelar en hattmakare som inte skyr några medel för att vinna första pris i en hattutställning. Både Robert de Niro och Al Pacino gör förtjänstfulla rollprestationer, men Carlos Stetson i rollen som ledare för ett rivaliserande hattmakargäng får med sin långa erfarenhet ändå båda två att förblekna.
  • Alexandra Stetson flyr från tullpolisen i Hattjäntan går ombord
    		•
    		     
       
  • Pelle Hattlös och Barbro Stetson
    		•
    En stetsonkatt i stetsonhatt (1979) Blandning av spelfilm, dockfilm och animerad film med manus av Barbro Stetson och med den genomsnälla barnfavoriten Pelle Hattlös i huvudrollen. Pelle blir retad av dom andra katterna för att han inte har någon hatt och utsätts för diverse elaka spratt. Till slut får han sin revansch då det visar sej att den bondgård han egentligen kommer ifrån ägs av Stetsonfabriken och att Pelle blivit ende arvtagare till den. En minst sagt seg historia.

    Hat Wish (1979)     Charles Bronson spelar med inlevelse den psykopatiske kartongdesignern Gunnar Andersson, som varje år skriver till jultomten och önskar sej en stetsonhatt i julklapp. När förväntningarna inte infrias, p.g.a. bristande kontroll över inkommande post i Tomteland, drabbas Andersson av besinningslöst raseri och går ut på stan för att skjuta ihjäl alla tomtar han ser. Carlos Stetson, som spelar Tomtefar, är magnifik i rollen som den som efter en blodig uppgörelse äntligen förärar Gunnar den hatt han så länge eftertraktat. Jolanda Stetson fick en Oscar för den stämningsskapande musiken som inte lämnar många ögon torra.

    		     
         
    En anständig hatt (1979) 1973 ville Stefan Jarl göra ett nytt försök med en dokumentärfilm om bröderna Stetson, efter det misslyckade försöket med Dom kallar oss modister. Denna gång gick det betydligt bättre. Filmen spelades in under fem år och redigerades sedan under ett år av Jarl tillsammans med experimentfilmarna Mogens och Salvatore Stetson. Här finns många obetalbara scener, t ex river Leonard av ett hejdundrande solo på ett piano som Rodolfo sedan steppar sönder, Carlos bryter arm med en grizzlybjörn (och vinner!), Mustafa spelar för första gången på över tio år rollen som Stetzan och brottas med en jättelik anakonda och sist men inte minst får vi följa Sebastian under dom minutiösa förberedelserna inför lanseringen av den s.k. Stenmarkmössan 1975, en stor succé som Ingemar Stenmarks mamma fått oförtjänt mycket uppmärksamhet för.

    		      
         
    Pelle Hattlös i Seattle (1979) En direkt fortsättning på En stetsonkatt i stetsonhatt. Vi får följa hur det går när Pelle Hattlös reser till Amerika, närmare bestämt Seattle, för att försöka driva den fabrik han fått ärva. Det mesta går rejält på tok och först när han möter kärleken, i form av katten Lill-Tofsan (Lena Nyman), lyckas Pelle få fabriken att gå med vinst. Något bättre än föregångaren, men inte heller den här filmen blev någon succé. Eftersom bröderna Stetson nyligen sålt sin studio Svensk hattfilm (se Stetsons 120 hattar) byggde Leonard Stetson på egen hand upp en ny studio, som endast användes till denna film. P.g.a. oväntade kostnader i byggprocessen hade man sedan inte råd att köpa färgfilm, utan fick nöja sej med svartvitt i alla inomhusscener. Utomhusscenerna är desto vackrare, dom filmades under några soliga sommarveckor på Barbro Stetsons lantställe i Roslagen. Precis som i En stetsonkatt i stetsonhatt spelas Pelle Hattlös av en fortfarande oidentifierad skådespelare.
    		      
                 
                 
                 

    Filmerna från 30-talet Filmerna från 40-talet
    Filmerna från 50-talet Filmerna från 60-talet Filmerna från 70-talet
    Filmerna från 90-talet Filmerna från 00-talet