• Den franska aktrisen Marie Bouquet som hemlig agent i På modistfronten intet nytt

    • På modistfronten intet nytt (1940)     Spännande men stundtals förvirrad film om en hattmodist (spelad av Marie Bouquet) som smugglar meddelanden till motståndsrörelsen i sina hattar och väskor. Bröderna Stetson spelar med skiftande porträttlikhet Hitler (Carlos), Goebbels (Leonard), Himmler (Mustafa), Stalin (Rodolfo) och Gustav Vasa (Sebastian, som alltså spelade samma rollfigur som i Bland mössor och hattar), vilka alla dödas av motståndsrörelsen. Inget land vågade visa filmen under kriget, men efter krigets slut blev den en stor framgång.

    Riddarhatten från Malta (1940) Efter att ha gjort tre riktigt taffliga beredskapsfilmer året innan avancerade nu bröderna Stetson och presenterade denna riktigt välgjorda krigsfilm. Handlingen kretsar kring rekryten Malte från Malta (Leonard Stetson), som sänds ut i strid utan att veta vad som är fram eller bak på ett skjutvapen. Han lämnas dessutom av misstag ensam kvar mitt bland fiender. När allt ser som mörkast ut minns han plötsligt en sång hans maltesiske farfar brukade sjunga, sången om Riddarhatten: "...när Riddarhatten du tar på, kan inget ont dej nå!" Utan att han förstår hur, sitter Riddarhatten plötsligt på hans huvud och vi får sedan följa Maltes ensamma, heroiska kamp bakom fiendens linjer. Filmen är även känd under titeln Rädda menige Stetson.

    		    
       
    Rid i hatt! (1940) Trovärdigt, gripande drama om en cowboy som bestämmer sej för att rida genom Amerika för att hans hund Apache (spelad av Carlos Stetsons hund Jeppe) ska få uppleva hela det vackra landet innan han dör. John Wayne spelar med stor karisma cowboyen, som trots att hans häst Geronimo (spelad av Leonard Stetsons häst Klimpen) blir stulen bestämmer sej för att till varje pris genomföra ritten, om det så ska ske till fots. Med stetsonhatten på huvudet och sadeln i handen vandrar han iväg tillsammans med sin trofasta följeslagare. Parallellt får vi följa hur Geronimo rymmer och börjar spåra upp sina vänner. Efter många mils vandring träffas så alla tre igen och det återseendet hör till en av filmhistoriens klassiska scener. Hunden Jeppe fick under återstoden av sitt liv mängder med erbjudanden om filmroller, men han tackade nej till samtliga. Klimpen däremot tackade ja till flera erbjudanden, bl.a. medverkade han som dromedar redan följande år i Tänk om jag gifter mej med hattmakaren.

    Snövit och dom sju hattarna (1941) Bröderna Stetsons enda animerade långfilm. Helhetsintrycket är taffligt. Det filmen är känd för är väl Snövits steppscen tillsammans med ett rådjur i hatt som tecknats i mycket naivistisk stil av Rodolfo Stetson.
  • Carlos Stetsons hund Jeppe och John Wayne vandrar tillsammmans i klassikern Rid i hatt!
    		•
    		   
       
    Tänk om jag gifter mej med hattmakaren (1941) En riktig klassiker som utspelas i orientalisk miljö (en genre bröderna Stetson återvänt till lite då och då). I huvudrollen ser vi för första gången Olga Lundström, som ju kommit att förgylla många senare bröderna Stetson-filmer. Hon spelar en fattig flicka som vill bli kamelförare men istället tvingas hon gifta sej med en sadistisk hattmakare (Georg Rydeberg). Flickan flyr ut i öknen där hon möter sin stora kärlek, en kamelförare (Mustafa Stetson) vars dröm är bli hattmakare. Dom båda bestämmer sej för att byta plats med varann... Vacker historia med många bottnar. 1976 gjorde bröderna Stetson en ny version av filmen, då med titeln Yrke: hattmakare.

    Hovmästarn, det ligger en hatt i soppan! (1941) Hyfsad komedi om en hattmakare som vill omskola sej till kock, med därpå följande förvecklingar. I rollerna ser vi bl.a. "Bullen" Berglund, Tanja Stetson och Tollie Zellman. Filmen är även känd under titeln Bröderna Stetson klarar biffen.
  • Mustafa Stetson och Olga Lundström i Tänk om jag gifter mej med hattmakaren
    		•
    		   
     
  • Den glada sångfågeln Olga Lundström i Vad tar ni för hatten där i fönstret?
    		•
    Vad tar ni för hatten där i fönstret? (1942) Underhållande sång- & dansfilm som spelades in på Tahiti. Olga Lundström står för samtliga sångnummer, med den äran! Vi får ta del av flera kända örhängen, dels titelmelodin förstås (i sju versioner), men även bl.a. Hatten från Hawaii, som blev en stor skivframgång på sin tid. Thore Ehrlings orkester är filmen igenom på ett strålande spelhumör!

    Dr. Stetson och Mr. Keps (1942)     Ett tämligen misslyckat försök att göra en barnvänlig version av R.L. Stevensons kända roman. Sebastian Stetson spelar en forskare som genom att dricka en dekokt bryggd på garvsyra, ostkaka och surmört förvandlas till den otäcke Mr. Keps. Förvandlingen är dock inte större än att den stetsonhatt han bär på huvudet förvandlas till en liten grå keps. Sebastian medgav själv några år senare att filmen kanske blev lite väl barntillåten och tyckte att "Vi kunde åtminstone ha gjort kepsen svart".

    Snapphattar (1943) Edvard Persson spelar en skånsk Robin Hood som stjäl hattar från dom rika och ger till dom fattiga. Historien är rappt och säkert berättad och det är en fröjd att höra Edvard varje gång han brister ut i sång. Den mest populära melodin ur filmen blev Snipp, snapp, hatt som sålde i över 500 000 ex.

    		   
       
    Två år i varje hatt (1943) Jullan, en flapperflicka från societeten (Olga Lundström), börjar - efter att ha blivit hembjuden till en familj från slummen - att göra uppror mot reglerna bland dom rika väninnor hon umgås med. En av reglerna är att varje vår skaffa sej en ny hatt, men Jullan skiter en vår i detta och förklarar att hon hädanefter tänker använda varje hatt minst två säsonger. Detta enkla ställningstagande blir början till en spännande och engagerande - om än ibland våldsam - historia, där den ena efter den andra bland dom bortskämda ungdomarna tvingas vakna upp ur sin dagdrömsliknande tillvaro. Medverkande i övrigt är bl.a. Karin Ekelund och Eva Dahlbeck. Intressant kuriosa för cineasten: filmen bygger delvis på den kända Två år i varje klass från 1938, och precis som i den filmen kan vi här se Sven-Eric Gamble i rollen som Sigge Nilsson, som i denna film är Jullans pojkvän.

    		    
       
    Med hattarna på sne´ (1943) Utspelar sej i det s.k. Pepparkakeland, en fiktiv värld där bröderna Stetson vandrar runt och stukar hattar. Sebastian spelar "Tomten" och Rodolfo har två roller: "Bocken" samt pepparkakegrisen Napoleon. Max Ernst skapade miljöer och dekorer. Filmens mest kända scen är den där Leonard spelar en boogie-woogie-version av filmens ledmotiv på ett brinnande piano, samtidigt som han och Carlos (på gitarr) byter hattar med varandra. Leonard brände fingrarna så svårt under inspelningen att han inte kunde röra ett piano på två år. Under denna tid blev han istället en mästerlig visselkonstnär.

    Mordet i hattstugan (1943) Ett samarbete mellan bröderna Stetson, Elsa Beskow och Agatha Christie. För att tilltala en vuxen publik utformades Beskows Hattstugan till en pusseldeckare i engelsk slottsmiljö, där detektiven Hercule Hatt (Mustafa Stetson) som traditionen bjuder samlar alla misstänkta på slutet och avslöjar mördaren. Figuren Hercule Hatt blev trots filmens slöa tempo snabbt populär och inom några få år blev han huvudfigur i ytterligare fem filmer.

  • En av Max Ernsts dekorer till Med hattarna på sne´
    		•
    		   
     
  • Åke Söderblom stukar till Thor Modéens hatt inför en tagning av Sex hattar i en hattask
    		•
    Sex hattar i en hattask (1943) Mästerdetektiven Hercule Hatt (se ovan) är här tillbaka i en betydligt mer fartfylld film. Regin sköttes av Alfred Hitchcock och här handlar det om två smugglare (Thor Modéen och Åke Söderblom) som jagar Hercule genom USA, eftersom han luskat ut att dom stulit en diamant och gömt den i en av sex stycken identiska hattaskar, som alla kommit på villovägar. Hercule blir dessutom oskyldigt anklagad för mord och jagas därför av polisen. Samtidigt jagar han själv den riktiga mördaren, en inkasserare (Sigge Fürst) som i sin tur jagar en av poliserna för att denne inte betalat för en nyligen inköpt stetsonhatt. Slutligen jagar tillverkaren av denna stetsonhatt en liten busig hustomte (Jean Gabin) som ställer till ofog på hans hattmakeri.

    Nils Stetsons underbara resa genom världen (1944) Gripande familjefilm där den modige skånepågen Nils Stetson flyger runt världen på en gås för att skapa fred och harmoni. Vid endast tolv års ålder debuterade här den legendariske skådespelaren Conrad Stetson i rollen som Nils.     Filmen är en av ytterst få som spelats in i bröderna Stetsons ateljé på Österlen, Stollywood Studios.

    		    
       
    Bröderna Stetson går på en blåsning (1945) Denna film gjordes egentligen bara för att Leonard Stetson skulle få visa upp sitt nya trick, som han tränat på alltsedan han brände fingrarna två år tidigare (se Med hattarna på sne´): att genom att vissla en extremt hög ton få hattar att falla av på personer så långt borta som sju kilometer. Detta i och för sej imponerande trick upprepas ett femtiotal gånger under filmen. Mellan uppvisningarna finns en tunn historia om en visslande grabb i äppelknyckarbyxor som pallar äpplen, spelar hartsfiol och lägger pruttkuddar på stolar. Grabben spelas av en ung Jan Malmsjö.

    		    
       
  • Rut Stetson i sin enda filmroll: som detektiven Ulla Quistblom i Basker-Villes hatt
    		•
    Basker-Villes hatt (1945) Klurig deckarhistoria där vi ser bröderna Stetsons kusin Rut Stetson i huvudrollen som mästerdetektiven Ulla Quistblom. Filmen utspelar sej på en vindpinad hed i England, där flera mord begås med hjälp av dresserade vildsvin. Allt pekar på att det är den ökände flåbusen Basker-Ville och hans vildsvin Razorhat som är mördarna, men Ulla Quistblom är inte övertygad om deras skuld. Och varför är offrens hattar utbytta mot baskrar? Slutet avslöjas inte här...

    Bron över floden Hatt (1945) E    n tät och spännande historia som utspelar sej i slutet av andra världskriget. Carlos Stetson är lysande i rollen som pansargeneralen Hat-On och Carlos´ son i sitt första äktenskap, Harry Dean Stetson, gjorde en fin filmdebut som den maktgalne Amiral Stetson. Churchill skrev om Bron över floden Hatt i sina memoarer att "sällan har så få haft så många hattar rätt stukade i en och samma film".

    		   
       
    Swingpjatten med swinghatten (1946) En mycket sevärd film, inte minst för alla rikligt förekommande musikaliska inslag. T.ex. finns här en känd scen där Rodolfo Stetson (på klarinett) och Mustafa Stetson (på saxofon) spelar så att väggarna dallrar i en hiss som ska föra dom till himmelriket efter att dom dött av atombomben som fälldes över Hiroshima. Gud (spelad av Rita Hayworth) materialiseras då mellan bröderna och viskar sensuellt: "Heaven is not big enough for you, boys!", varpå hon ger dom livet tillbaka och placerar dom på Nalens scen tillsammans med Dizzy Gillespie. Huvudrollen som Swingpjatten görs av Åke Söderblom. Åke är på ett synnerligen spralligt humör och dansar bl.a. barfota på krossat glas medan han sjunger filmens ledmotiv, Vem faller inte platt för en pjatt med en hatt? (som f.ö. blev en storsäljare på grammofon). Intressant kuriosa: manuset skrevs redan 1938, då med namnet Swing it, modisten. Denna titel ändrades sedan det gjorts en film med liknande namn 1940.
  • Rita Hayworth i rollen som Gud i Swingpjatten med swinghatten
    		•
    		   
       

  • Originalaffischen till Invasion of The Hat Snatchers
    		•

    Invasion of The Hat Snatchers (1946) Kuslig och spännande thriller med mängder av kända skådespelare om hur jorden sakta men säkert invaderas av ett folk från en annan planet. Detta folk ser precis ut som vi, förutom att dom inte under några omständigheter klarar av att bära hatt. För att lättare kunna smälta in bland oss jordbor stjäl dom folks hattar och skapar nya varelser av dessa, s.k. hattdroider. Ingenting för lättskrämda!

    En fjäder i hatten för bröderna Stetson (1947)     Bröderna Stetson spelar ett gäng fjäderfäforskare som under ledning av professor Stanley Stetson (Carlos Stetson) reser djupt in i Kongos regnskogar för att söka den svårfunna djungelstetsonstaren och den lika svårfunna upptäcktsresanden Dr. Stetstone (Humphrey Bogart). Enligt legenderna bland befolkningen kan man med hjälp av en fjäder från djungelstetsonstaren lära sej konsten att stuka en hatt med bara en hand. Spännande och tankeväckande historia. Filmen finns på DVD, men då under titeln Dr. Stetstone, förmodar jag?

    Hatten på Spången (1947) Edvard Persson återkommer här efter succén med Snapphattar i en nyinspelning av Kalle på Spången, som även hämtat inspiration från filmen Hattmakarens bal, som Edvard var med i redan 1928. Manuset till den filmen skrevs av en viss Selfrid Kinmanson, vilket alla bröderna Stetson-kännare vet var en pseudonym för Sebastian Stetson. Hatten på Spången är en rätt trött film, som dock livas upp av några klämmiga visselnummer av Leonard Stetson. Även Edvard Persson (i rollen som målaren Måns Trulsson) visslar glatt då och då. I övriga roller ser vi bl.a. "Kulörten" Andersson, Vladimir Stetson och Gustav Lövås.

    		    
       
    Return of The Hatsnatchers (1947) Fullvärdig uppföljare till Invasion of The Hat Snatchers. Varelserna från den filmen kommer här tillbaka, grymmare än någonsin. Nu har dom sänt ut robotar till jorden som är programmerade att ta hattarna av folk och därigenom få kontrollen över människors medvetanden. Därefter förstenar dom sina offer och bygger rymdskepp av dom. Först när hjälten (Rodolfo Stetson) kommer på att om folk byter hattar med varandra så störs robotarnas programmering och dom börjar förstena varandra istället. Isande spänning utlovas!

    Gå inte över ån efter hatten (1947)     Här dyker detektiven Hercule Hatt (Mustafa Stetson) upp igen, nu i en klurig historia om en girig hattmakare (Stig Järrel) som hittas mördad i den lilla ån utanför sitt hattmakeri. Enda spåren efter mördaren är en blodig sombrero, en postväxel och ett äppelskrutt. Hercule får ett svettigt arbete framför sej då det visar sej att samtliga invånare i byn haft ett horn i sidan till hattmakaren och många lånat pengar av honom till ockerränta, samt att alla gillar hattar och äpplen. Intressant kuriosa: den då sjuttonåriga Zandra del Sombrero gjorde här sin filmdebut i rollen som hattmakarens adoptivdotter. Några dagar under inspelningen låg Zandra sjuk och då ersattes hon av Stig Järrel, som alltså har två roller i filmen. Stig Järrel var ju van vid att spela kvinna, det gjorde han t ex i den kända Fram för lilla Märta.

  • Ödesmättad scen ur Return of The Hatsnatchers: Rodolfo Stetson spelar död för att undgå att förstenas av en omänskligt grym robot. Robotarna designades av Sigvard Bernadotte.
    		•
    		   
       
    Tjugo år i hattens tjänst (1947) Kavalkadfilm i högt tempo med klipp och bortklippta scener från tjugo långfilmer som bröderna gjort under tjugo år, avsnitt ur en film för varje år från 1927 till 1947 alltså. Har man inte sett någon bröderna Stetson-film tidigare är det här en introduktion som sitter som en smäck!

    Hattarna i Midsomer (1948)     Underlig detektivhistoria med manus av Agatha Christie. En av Englands mest kända hattsamlare, Lord Landrover (Conrad Stetson), förvarar dom ovärderliga Midsomer-hattarna i ett låst rum. Ändå försvinner dom spårlöst en efter en. Detektiven Hercule Hatt (Mustafa Stetson) kopplas in på fallet och han kan raskt konstatera att åtminstone en person faktiskt då och då öppnar dörren till rummet, nämligen hattsamlaren själv. Utan att avslöja för mycket om upplösningen kan nämnas att på slutet, när Hercule traditionsenligt samlar ihop alla misstänkta för att avslöja vem som är boven, är det bara Lord Landrover som är misstänkt.

    Ägg i mössan (1948)     En renodlad pajasfilm, med oräkneliga snubbel- och akrobatnummer. Större delen av filmen utspelas på en sunkig cirkus. Per Oscarsson spelar med bravur tafflig jonglör i en tidig roll och Thor Modéen är genial som bullrig cirkusdirektör. Dessutom ser vi Rodolfo och Tanja Stetson i ett svettigt steppnummer på en lina högt ovanför manegen.

    		    
     
  • Ingegerd, Doris och Lill Stetson (för en gångs skull utan hattar) i The Stetsonettes
    		•
    The Stetsonettes (1948) Handlar om den vid denna tid omåttligt populära vokaltrion med samma namn som filmen. Trion bestod av systrarna Ingegerd, Doris och Lill Stetson (kusinbarn till bröderna Stetson). Filmen är en verklig fest för ögat och örat med många spektakulära sång- och dansnummer. Mest känd av sångerna är väl Raindrops Keep Falling On My Hat. The Stetsonettes upplöstes 1962, då Ingegerd lämnade gruppen och öppnade ett kafé på Kreta. Detta kafé, Hayati, är sedan länge ett omtyckt mål för bröderna Stetson-fans.

    Svindlande hattar (1948) Kärlekssaga om två konkurrerande hattmakare som båda lider av höjdskräck. Huvudrollen som fröken Fjäder, bygdens okrönta hattdrottning, görs av Annalisa Ericson. Hon faller pladask för den snarfagre uppkomlingen Hatcliff (Mustafa Stetson) som med list och ränker stjälper hennes hattimperium i fördärvet. En något överlastad men likväl sevärd historia. I övriga roller medverkar bl.a Mahalia Stetson som bensinmacksföreståndare och Omar Sharif som landsfiskal. Filmen är framförallt omtalad för sina vidunderliga naturscenerier, som spelades in på och runt flera av världens högsta bergstoppar. Bl.a. togs några scener på toppen av Mount Everest i en expedition som blev föga uppmärksammad.

    		    
       
    Fez i byn (1949) Film som utspelar sej i Marocko. I centrum för den lövtunna handlingen står en fumlig brevbärare (Jacques Tati) som ska leverera en fez till den marockanske kungen. På vägen råkar han ut för en hel del störningsmoment som tyvärr inte är direkt spännande. Filmen är dock fylld av musikscener som inte går av för hackor! Olga Lundström sjunger och dansar som aldrig förr och bröderna Stetson spelar frenetiskt, ständigt i olika förklädnader. Rodolfo Stetson spränger totalt gränserna för vad en människa kan utföra i ett par bjällerförsedda steppskor.

    		    
       


    		   
       
    Stetson och jakten på den gyllene hatten (1949) Den första av två filmer om privatdetektiven Ture Stetson (spelad av Rodolfo Stetson). Ture beger sej i filmens inledning till Kairo för att spåra upp en gyllene hatt som blivit stulen. Där träffar Ture en bagare (Peter Lorre) som bakar magiska semlor. Bild 1 ovan är från den berömda drömscenen som Ture glider in i efter att ha ätit en sådan semla. Från vänster: Carlos Stetson, Conrad Stetson, Mustafa Stetson, Sven-Eric Gamble, Rodolfo Stetson och Ulf Palme. Under drömsekvensen inser Ture att den gyllene hatten bara är "en illusion, liksom allting annat". Därefter försvinner handlingen undan för undan och resten av filmen består mest av sång och dans. Dessa sång- och dansnummer håller lika mästerlig klass som i föregående film, men här blandar man också in en intressant parallellhandling där vi får följa massösen Paulette Pompon du Fez (Olga Lundström) i hennes dagliga arbete i en dambastu (bild 2). På sista bilden ser vi en arbetare i färd med att bygga den jättelika pyramiden som ingår i filmen. Det visade sej bli ett mycket kostsamt projekt och därför beslöt bröderna att när dom spelade in nästa film i orientalisk miljö - Hatten på Nilen sju år senare - göra pyramider av mjölktetror istället för stålbalkar.

    		    
     
  • Amalia Stetson-López som bröderna Stetsons farmors mor, doña Sierra, i Sierra Madres hatt
    		•

    Sierra Madres hatt (1949) Enkel men gripande verklighetsbaserad historia om bröderna Stetsons farmors mor, doña Sierra, och hennes strävsamma liv för att överleva som hattförsäljare i Ecuador. Huvudrollen görs av Amalia Stetson-López. I filmen debuterar även Åsa Stetson, vars stora skådespelarkonst ju förgyller mängder av senare bröderna Stetson-filmer.

    Stetson Crusoe (1949)     Sebastian Stetson stod här ensam för manus och regi. Han spelar också själv den skeppsbrutne hattmakaren Stetson Crusoe, som i tjugo år på en öde ö tillverkar hattar av bananer och kokosnötter. Till slut har han fått ett så stort hattlager att han inte har plats för fler. Han tillverkar en båt som han tar sej in till Havanna med. Där säljer han hattarna och åker sedan tillbaka. Väl på ön igen märker han att han glömt manuset till resten av filmen i Havanna, så sista halvtimmen fylls ut med lite sketcher av varierande rolighetsgrad. Naturscenerna är mycket vackra.

    		    
     

    Filmerna från 30-talet Filmerna från 40-talet
    Filmerna från 50-talet Filmerna från 60-talet Filmerna från 70-talet
    Filmerna från 90-talet Filmerna från 00-talet