Den röda hatten (1960) Hillmandeckare i regi av Arne Mattsson. Karl-Arne Holmsten, Annalisa Ericson och Nils Hallberg är förstås med, dessutom ser vi alla fem bröderna Stetson som medlemmar i den ökända Röda Hatt-ligan, vars mål är att byta ut "lillprinsen" (alltså vår nutida kung) mot en liten parvel ur deras egen familj som ser exakt likadan ut, förutom att han alltid bär röd hatt. Det var i den här filmen som Arne "Hatten" (numera "Rosen") Quick sjöng melodin Hatten, som bara några år senare skulle komma att spelas in i en betydligt mer känd version, då med namnet Rosen. Den som Arne vänder sej till i sin smäktande sång ("en hatt röd som blod, så att du förstod, att det är dej som jag håller kär") är den kallhamrade fröken Fridén, som spelas av debuterande Rosamunda da Capo. Värt att notera är att Rosamunda själv tillverkade den vackra röda hatten som Arne sjunger om och som filmen kretsar kring, något hon vann stort erkännande för i hattmakarkretsar.


  • Rosamunda da Capo, som här ligger och lyssnar på landsplågan Hatten, tillverkade själv sin vackra hatt till Den röda hatten
    		•


          		   
       
    Mannen med den gyllene hatten (1960) Den första av tre actionfyllda agentfilmer med Manolito Stetson i huvudrollen som Agent 56 (efter hans hattstorlek). Manolito var fram till sin alltför tidiga död 1974 en beryktad tjurfäktare, och han var i samtliga filmer han medverkade i iklädd matadorkostym.

    Prins Hatt under jorden (1960) Precis som vid inspelningen av Bröderna Stetson i Underlandet kom bröderna ihop sej, denna gång om vem som skulle spela Prins Hatt. Det slutade med att ingen av dom gjorde det, och ingen annan heller. Ett genialiskt drag visade det sej, eftersom det ger ett extra mystiskt skimmer åt den svårfångade prinsen. Monika och Carl-Axel Dominique stod för det jazziga soundtracket.

    Stetzan möter Fritz The Hat (1960) Den näst sista och näst märkligaste (se Tjosan, käring! sa Stetzan) av filmerna om djungelhjälten Stetzan (som vanligt spelad av Mustafa Stetson). I filmens början är Stetzan på skidsemester tillsammans med sin Jane (Märta Lovén). Därefter sätter dom båda igång med att experimentera med allehanda droger (den delen av filmen regisserades enbart av Leonard Stetson). Under ett LSD-rus möter dom den androgyna hatten Fritz, som visar hur man når inre frid genom yoga, hasch och sex. Serietecknaren Robert Crumb, som gjorde bioaffischen, blev rejält inspirerad av denna film till sin egen figur Fritz The Cat.

  • Manolito Stetson, en karismatisk skådespelare som hade huvudrollen i tre agentfilmer
    		•
    		   
     
  • En känd scen ur Sommaren med modisten: Carlos Stetson som filosofisk strandhattförsäljare och Åsa Stetson som den nykära fröken Livsglädje sjunger filmens titelmelodi
    		•
    Sommaren med modisten (1961) Surrealistisk kärlekssaga mellan fröken Livsglädje (Åsa Stetson) och herr Livstrött (Hasse Ekman). Även Simone Signoret, Carlos Stetson och Carli Tornehave förekommer i viktiga roller. Filmen, som först gick under namnet Hattmakaren som började bada, är den första som regisserades av experimentfilmarna Mogens och Salvatore Stetson. Kombinationen utmärkt manus (av Åsa Stetson), strålande skådespeleri och störtskön musik (av Burt Bacharach) gör detta till en sällsam filmupplevelse! Torsten Jungstedt skrev i Chaplin nr 8/1961: "När jag kom ut från biografen, efter att ha sett min femtielfte bröderna Stetson-film, var jag invaggad i en magisk, mysig känsla, men ändå ville jag klia mej i huvudet. Men det gick inte, för hatten var i vägen."

    Hon stukade en sommar (1961)     Mogens och Salvatore Stetson gjorde här en helt ny version av föregående film. Filmrutorna klipptes sönder i småsmulor och klistrades ihop igen. På så sätt kom det hela att påminna om en modern musikvideo. Filmen visades offentligt först 1996, och hyllades då som mycket nyskapande. Innan dess hade den bara setts av en handfull personer, däribland Lars von Trier och Jonas Åkerlund.
    		   
       
    Hatt klockan tolv på dagen (1961) Jarl Kulle spelar med stor övertygelse en tvångsneurotisk diktator som inte klarar av att bära hatt. En psykolog ger honom ett träningsprogram som går ut på att han måste iklä sej hatt åtminstone en minut om dan, närmare bestämt klockan tolv. Då bestämmer han sej för att radera ut talet tolv ur folks medvetande. Filmen totalförbjöds i östblocket och även i USA - där tyckte man att Jarl Kulle var alltför lik Kennedy för att genomsnittsamerikanen skulle förstå att det inte var på allvar.

    		    
    		 
  • Zandra del Sombrero som den gåtfulla fröken Ur i A Clockwork Hat
    		•
    A Clockwork Hat (1961) En till film på temat tid och hattar (se ovan). A Clockwork Hat känns dock mer udda och experimentell än Hatt klockan tolv på dagen. Zandra del Sombrero har huvudrollen som den totalt avstressade men gåtfulla fröken Ur. Hon reser obehindrat mellan olika tidsepoker - ständigt i samma uppseendeväckande hatt (se bilden) - och strävar efter att få jäktade människor att börja leva i nuet. Hon möter åtskilliga historiska kändisar som hon försöker påverka, t.ex. Jesus (Sebastian Stetson), Karl XII (Leonard Stetson), Kajsa Warg (Olga Lundström) och Martin Luther (Ingvar Kjellson). En tyvärr alltför bortglömd film som borde visas oftare.

    Bröderna Stetsinopoulos (1961)     Härlig, sprudlande historia om den grekiska dansande familjen Stetsinopoulos. Filmen är uppenbart influerad av Zorba (som kom året innan) och även här medverkar Anthony Quinn, dock bara i en mindre roll. Conrad Stetson är mästerlig i huvudrollen som livsnjutaren och dansfantomen Stavros.
  • Conrad Stetson med schyssta höftrullningar i Bröderna Stetsinopoulos
    		•
    		   
       
    Den gamle och hatten (1962) Två år före sin bortgång berättar här bröderna Stetsons far Stephen i en relativt kort (28 min.) unik intervju om sin oändliga kärlek till människor, hattar, musik, mat, vin och cigarrer. Ett ömsint porträtt som spelades in på Kuba, där Stephen som övertygad socialist levde sina sista år.

    Sten Stetson Steen, den steppande doktorn med det stiliga stetoskopet (1962)     Bröderna hade länge velat göra en film med Nils Poppe i huvudrollen, och dessutom tyckte man det var länge sen man gjort en film i sjukhusmiljö. Lissi Alandh valdes ut till den kvinnliga huvudrollen, men Nils Poppe kunde tyvärr inte medverka, så den manliga huvudrollen fick spelas av Rodolfo Stetson. Rodolfo ansåg att filmen - som till en början bara hette Sten Stetson Steen med stetoskopet - behövde livas upp med några improviserade steppnummer och Leonard la in några fantastiska pianosolon och ett visselnummer där han visslar omkull en Ford Taunus. Dessutom tillförde man en mängd bifigurer, t.ex. Sebastian Stetson i rollen som f.d. seriös kompositör som efter en religiös uppenbarelse endast lyssnar till extremt skränig popmusik. Alla dessa ingredienser - plus åtskilliga till - kombinerades till en helgjuten familjefilm som tål att ses om och om igen.

    		    
     
  • Aladdin Stetson debuterade i För att inte tala om alla dessa hattar. Övriga på bilden: Georg Funkquist, Jan-Olof Rydqvist och Margaretha Krook.
    		•
    För att inte tala om alla dessa hattar (1962) Den sista filmen som bröderna Stetson gjorde i samarbete med Ingmar Bergman. Filmen är som en dröm man sugs in i, med fantastisk musik av Jolanda Stetson och ypperligt skådespeleri av bl.a. Aladdin Stetson och Margaretha Krook. Bergman gjorde en ny version av filmen med delvis andra skådespelare och något annorlunda titel två år senare.

    Sista baskern i Paris (1962)     Fin historia om en konstnär (Olga Lundström) som tycker att världen är alltför vacker för att hon ska kunna måla av den. På fyllan ger hon bort sin basker till en tiggare (Marlon Brando) som hon blir förälskad i. Deras förhållande blir stormigt: han tycker att hon slösar bort sin talang och försöker med allt våldsammare metoder att få henne att ta på sej baskern och börja skapa igen. Detta är Olga Lundströms sista film, strax efter premiären köpte hon en basker och beslutade sej för att ägna sej helt åt sitt måleri.

    		    
       
    Hattmakarens dagbok (1962) En lysande insats av Vincent Price i huvudrollen gör detta till en film utöver det vanliga. Historien är en variant på Robert Louis Stevensons Dr. Jekyll och Mr. Hyde och är ett riktigt gastkramande drama om en förvirrad hattmakare vars kärlek till kvinnor, hattar och opium går överstyr. Filmen är mest känd under sin engelska titel, Diary of a Hatman. Den nervkittlande musiken skrevs av Jolanda Stetson.

    En vandring i solhatt (1962) Vacker kärlekssaga med manus av Slas. Zandra del Sombrero, i sin kanske bästa roll överhuvudtaget, spelar en kvinna som under en semesterresa inhandlar en ovanlig solhatt. När hon tar på sej den börjar tiden att gå baklänges. Hon bestämmer sej för att söka upp den man - briljant spelad av Gösta Ekman - hon blev blixtförälskad i dagen innan. Det visar sej dock inte vara helt okomplicerat att vrida tiden tillbaka, för rätt som det är har hon ju överhuvudtaget inte träffat honom. Då blir det mannen som i desperat kärlek får söka upp henne och tvinga av henne hatten. Upplagt för komplikationer, som det ska vara i en riktig kärlekshistoria! För den intressanta klippningen av filmen stod experimentfilmarna Mogens och Salvatore Stetson.

    Tintin och dom sju stetsonhattarna (1963) En av dom endast två filmer som gjorts med Josef Stetson - Conrads tvillingbror - i huvudrollen. Josef spelar den kände journalisten Tintin och hans far Carlos spelar kapten Haddock. Filmen är tyvärr rörig och porträttlikheten är inte alltid slående (t.ex. spelas tvillingbröderna Dupond och Dupont av Hasse & Tage), men bitvis är det hela rätt spännande. Milous röst görs av Lennart Swahn.

    		    
     
  • Dramatisk scen ur Tjosan, käring! sa Stetzan. Vi ser Hulda Boman som Gamla mor Stetson, Carlos Stetson som björnen Stetsington och Alexandra Stetson som det lilla lammet Mary.
    		•
    Tjosan, käring! sa Stetzan (1963) Den sista och utan tvivel märkligaste av filmerna om Stetzan. Mustafa Stetson i rollen som Stetzan har här bara en biroll. I centrum för handlingen står istället Gamla mor Stetson (spelad av bröderna Stetson-fantasten Hulda Boman, som även skrev manuset), en krutgumma som slåss mot björnar och troll på en avlägsen fäbod. Som hennes nervöse make ser vi Artur Rolén. Filmen sågades obarmhärtigt av recensenter och publik. Ser man filmen idag kan man ändå inte undgå att fascineras av den anarkistiska hållningen till olika filmgenrer: buskis, action, snubbelnummer, billiga sexskämt och vardagsrealism blandas på ett sällan skådat sätt.

    En hatt i Casablanca (1963) Sensuell film med massor av sensationellt vackra hattar, scener och miljöer. En riktig högtidsstund för alla älskare av charmören Aladdin Stetson! I den kvinnliga huvudrollen ser vi Audrey Hepburn. Aladdin och Audrey inledde under inspelningen en hemlig romans, som först på sistone blivit känd för allmänheten.

    		   
     
    Mordet på en kinesisk hattmakare (1963) I Tanzanias djungler sker ett mystiskt mord som gäckar den lokala polisen. Mordoffret är den kinesiske hattmakaren Mao Ste Tson (Mustafa Stetson), en excentrisk man som i filmens början inleder en expedition som går ut på att frakta en stetsonhatt i en folkvagn upp till Kilimanjaros topp. Med hjälp av lokalbefolkningen är han på god väg att lyckas, men strax innan folkvagnen når toppen hittas han död. Tvillingdetektiverna Klas och Göran Stetson (spelade av Leonard och Rodolfo Stetson) kallas in för att lösa gåtan. Snart fattar dom misstankar mot den ökänt råe flåbusen Stetzcarraldo (Carlos Stetson), som även han vill frakta upp en stetsonhatt på Kilimanjaro (fast i en Citroën CV 2). Slutet avslöjas inte här, tilläggas kan bara att som varje cineast vet tog såväl John Cassavetes som Werner Herzog djupa intryck av denna film i sitt eget filmskapande. Manuset skrevs av Sivar Ahlrud och titelmelodin, Folka-polka, framfördes av "Rockande Samen".
  • Lokalbefolkningen gör sitt bästa för att hjälpa den kinesiske hattmakaren Mao Ste Tson ur en knivig situation i Mordet på en kinesisk hattmakare
    		•
          		   
     
  • Otto Simánek i Bröderna Stetson möter Pan Tau
    		•
    Bröderna Stetson möter Pan Tau (1963) En varm och trevlig historia för hela familjen i samproduktion med statliga tjeckiska filminstitutet. Roman Polanski spelar sej själv i en känd scen. Figuren Pan Tau - spelad av Otto Simánek - blev sex år senare huvudfigur i en känd tjeckisk-västtysk TV-serie.

    Åsa-Nisse som hattmakare (1964)     Precis som i Hatten har tusen ögon försökte sej bröderna Stetson på ett samarbete med Åsa-Nisse-regissören Ragnar Frisk. Inte heller nu gick det särskilt bra. John Elfström - som alltid tidigare spelat Åsa-Nisse - hade varken tid eller lust att medverka så istället fick Artur Rolén (Klabbarparn) spela Åsa-Nisse, Gustav Lövås (Sjökvist) fick spela Klabbarparn, Brita Öberg (Eulalia) fick spela Sjökvisten osv. Förvirringen var total. En hel räcka kändisar (alla klädda i stetsonhattar) lyckades man iallafall få att medverka i filmen, t.ex. Jerry Williams, Brita Borg, Tage Erlander och Prins Bertil. Den sistnämnde deltar också i slutet av filmen i Knohultsrallyt med en ny typ av förgasare som gör att han vinner loppet.

    		    
     
  • Clemens Berglund-Lundberg i sitt livs roll som den schizofrene verktygsmördaren Atlas "Copco" Andersson i The Hat Box Murderers
    		•
    The Hat Box Murderers (1964) Kultfilm av stora mått! Manuset skrevs av bilmekanikern Clemens Berglund-Lundberg, en stor beundrare av bröderna Stetsons filmer. Under flera år hade han i sin smörjhall i Askersund laborerat med en speciell filmteknik som gjorde det möjligt för en person att samtidigt spela flera olika roller (en teknik som används alltför sällan nuförtiden!). Bröderna Stetson lät flera skådisar provspela för huvudrollen, men till slut visade det sej att Clemens själv var perfekt i rollen som den schizofrene verktygsmördaren Atlas "Copco" Andersson. Filmen totalförbjöds i Sverige, men i USA blev den en stor succé och en inspirationskälla för mängder av filmskapare. Den gamla smörjhallen - där f.ö. flera av filmens scener togs - är numera ett museum. Fram till sin död 2004 förevisade Clemens själv där mängder av intressanta föremål ur den film som gjorde honom berömd.

    		    
       
    Rosemarys hatt (1964) Samarbetet med Roman Polanski, som ju hade en liten roll i Bröderna Stetson möter Pan Tau året innan, fördjupades: nu fick han regissera brödernas intressanta idé om en kvinna som föder en stetsonhatt. Kvinnan spelas trovärdigt av Lena Granhagen och hennes man av Per Ragnar i hans allra första filmroll.

    		    
     
  • Catherine Deneuve på den engelska affischen till Hattarna i Cherbourg
    		•
    Hattarna i Cherbourg (1964) Den unga modisten Anita (Catherine Deneuve) kontaktar en berömd hattmakare i Cherbourg (Aladdin Stetson) för att gå i lära hos honom. Dom båda blir genast kära i varann, men allt kompliceras av hans svartsjuka över att hattarna hon tillverkar är vackrare än hans. Kan han släppa på sin stolthet och ge sej hän åt kärleken? Mycket laddat spel mellan huvudpersonerna gör detta till en film som ångar av hattar och åtrå! Kul att veta: historien är baserad på en verklig händelse, men man har skickligt dolt att historien egentligen utspelade sej i Simrishamn.

    Tusen och en hatt (1964) Fristående uppföljare till En hatt i Casablanca. En fattig feztillverkare i Fès (Jari Jarmonen, finsk-peruansk skådespelare som debuterar här) blir kär i en kungadotter (Zandra del Sombrero) och uppvaktar henne varje dag i tusen dagar med en ny fez, som för varje dag är vackrare än den hon fick dagen innan. Kungadottern är länge kallsinnig och går varje morron till basaren för att sälja gårdagens fez. Efter en tid märker hon emellertid att andrahandsvärdet på fezerna hon sålt höjs rekordartat. Håller hon på att sälja ut något värdefullt och vackert för en spottstyver? Kungadottern börjar mot sin vilja intressera sej för den fattige feztillverkaren... En romantisk klassiker! Sebastian Stetson skriver dock i sin bok Filmer jag skulle velat göra att "Jag kan än idag inte förstå varför vi inte döpte filmen till Tusen och en fez".

    		    
       
    		   
       

    Ali Baba och dom 40 hattarna (1964)     Efter En hatt i Casablanca och Tusen och en hatt så fortsatte bröderna Stetson av bara farten med ännu en film som utspelar sej i orientalisk miljö. Ali Baba och dom 40 hattarna håller dock inte lika hög klass som dom två tidigare, bl.a. beroende på att bröderna denna gång inte åkte utomlands för att filma utan nöjde sej med att åka till en närbelägen skog, där man nödtorftigt placerade ut några beduintält. Ljudet av hackspettar och storlommar bidrar inte till att skapa en orientalisk touch. Men bortser man från dom uppenbara bristerna är filmen ändå sevärd: Aladdin Stetson är lysande som den sensuelle skogvaktaren Ali Baba och sång- och dansnumren är enastående! Bl.a. får vi se Anna-Lena Löfgren med fyrtio balettflickor utstyrda som ekorrar med turbaner i glada färger (vilket dock inte framgår eftersom filmen är svartvit) framföra schlagern Tänk att dansa fezen av en shejk i en shake. Till vänster ovan ser vi Anna-Lena med endast elva flickor under repetitionen av en annan melodi ur filmen, Ali Baba Cha-Cha-Cha. Till höger ser vi hur den förväntansfulla publiken på premiären i Laholm 10 november 1964 flockas i biografen Palladiums foajé.

    		    
     
  • Conrad Stetson som ukuleleprofessor i Hattar och hula-hula i Hawaii
    		•
    Hattar och hula-hula i Hawaii (1964) En färgsprakande orgie i hula-hula-dans, bastkjolar, vajande palmer, solnedgångar och utprovning av hawaiianska hattar. Conrad Stetson är fantastisk i huvudrollen som ukuleleprofessorn Hataloha, mannen som kan stuka en hatt samtidigt som han dansar twist med en hula-hula-flicka och drar ett solo på sin el-ukulele med ett avspänt leende på läpparna. I några mindre roller ser vi Elvis Presley, Bengt Danielsson och Lapp-Lisa.

    Den första hatten (1965) Rolig och tänkvärd film som skildrar en ung pojkes efterlängtade men smärtsamma övergång från barndomens kepsar och cowboyhattar till vuxenlivets stetsonhatt. Huvudrollen spelas galant av Ruben Stetson som blir förälskad i "flickan med plommonstopet" (Lena Olin i sin första filmroll). Idén byggdes 1987 ut till Hattstukandets olidliga svårighet, även då med Lena och Ruben i huvudrollerna.
  • Ruben Stetson och Assar Bertilsén i Den första hatten
    		•
    		   
       
    Yojimbo - hattmakaren (1965) Hattmakaren, äventyraren och kvinnokarlen Yojimbo (Conrad Stetson) vandrar obekymrat genom livet, men när han en dag möter Yvonne (Harriet Andersson) blir han för första gången kär. Yvonne är emellertid gift med kejsaren (Max von Sydow), så kärleksmötena sker i största hemlighet. Kejsaren upptäcker dock vad som är på gång och på Yvonnes tjugofemårsdag skjuter han henne med en förhäxad pil, som får henne att tappa minnet. Yojimbo förlorar lusten att leva, men precis innan han är på väg att kasta sej framför ett framrusande tåg dyker en magisk fé upp och ger honom ett val: han kan välja mellan att dö framför tåget eller leva om sitt liv. Yojimbo väljer det senare och filmen börjar om (denna del av filmen är ganska seg). När han som vuxen man möter Yvonne igen har han fiffigt nog tillverkat en hatt som får dess bärare att bli osynlig. Denna hatt ger han till Yvonne på hennes tjugofemårsdag... Spänningen på slutet - när varken Yojimbo eller kejsaren kan finna Yvonne - är närmast outhärdlig! Filmen är även känd under titeln Tillbaka till hatt-tiden.
    		   
       

    Tjorven, Båtsman och bröderna Stetson (1965) Underhållande film för hela familjen där den väderbitna smugglarligan "bröderna Stetson" (bestående av alla fem bröderna) möter Tjorven (Maria Johansson), Stina (Kristina Jämtmark) och andra saltkråkebor. Vissa av invånarna på ön spelas inte av samma skådespelare som vi är vana vid, t.ex. har Peter Sellers tagit över rollen som Tjorvens pappa och Alec Guinness spelar farbror Söderman. I familjen Melkersson har Per Oscarsson ersatt Torsten Lilliecrona och Boman Oscarsson spelar Pelle. Det enda negativa med filmen är den alltför förekommande repliken "Farbror Melker, varför badar du alltid med hatten på?", som säjs av hunden Båtsman (spelad av Sebastian Stetsons labrador Jan-Ove) inte mindre än arton gånger.

    Ge dom inte hatten! (1965)     Actionfylld film där Carlos Stetson är lysande som adjunkt Olofsson, en sträng och sadistisk lärare på en hattmakarskola. Efter ett tag gör eleverna, anförda av kandidat Brylander (Malcolm McDowell), ett våldsamt uppror då dom tillfångatar Olofsson och tvingar i honom sanningsserum. Vi får då ta del av ett antal uppslitande scener där adjunkten berättar om sin barndom. Undan för undan får eleverna mer och mer förståelse för Olofsson och filmen slutar i försoning.

    I hennes majestäts hemliga hatt (1965) Den andra filmen med Manolito Stetson i huvudrollen som den hårdkokte Agent 56. Här finns många välgjorda actionscener, t.ex. från en tjurfäktningsarena i Madrid och en korvkiosk i Surte, men själva historien går mycket långsamt framåt. Det man framförallt kan njuta av är dom fantastiska sångnumren med den jamaicanska stjärnan Prince Buster, t.ex. Secret Hat Ska samt - naturligtvis - titelmelodin, som f.ö. Slagsmålsklubben gjorde en cover på 2004.

  • Boman Oscarsson och Per Oscarsson i Tjorven, Båtsman och bröderna Stetson
    		•
    		   
       



    		   
       
    Hattens födelse (1965) Ett intressant, tre timmar långt epos som till stora delar spelades in redan på 20-talet, men som aldrig blev riktigt klart. Istället bestämde sej bröderna för att släppa filmen lagom till hundraårsminnet av att John B. Stetson tillverkade sin första hatt. Filmens tema är att bröderna Stetson sitter kring ett bord och under ett våldsamt supande levererar den ena teorin efter den andra om hur världens första hatt kom till. Dessa teorier spelas sedan upp en efter en ända till den grandiosa finalen då alla bröderna plötsligt är eniga om hur det egentligen gick till. Rodolfo lanserar i filmen teorin att världens första hatt sköts ner från himlen av ursprungsinvånare i Amazonas. Det är Rodolfo själv samt Leonard som agerar bågskyttar på bild 1 ovan. Sebastian levererar en tes om att världens första hatt bakades i en ugn av två fattiga bagare på Sicilien och Mustafa påstår att världens första hatt kom till under ett jättelikt partaj hos Cleopatra. Bild 2 och 3 ovan är hämtade från denna del av filmen. På bild 2 är det Myrna Loy som dansar till hattens ära och på bild 3 ser vi Tanja Stetson som tempeldanserska. Filmen är till viss del en stumfilm, där har man lagt på Leonard Stetsons suggestiva berättarröst och dessutom lite struttig tjugotalsjazz samt flummig sextiotalsmusik. Mustafa Stetson släppte lagom till sin hundraårsdag 2004 en DVD-version av filmen som genast sålde slut.
    		   
       
    Mazurka på hattbrättet (1966) Ett nytt försök av bröderna att göra en hundraprocentig porrfilm (se dom tre filmerna från mitten av 50-talet). Det lyckas hyfsat under den första kvarten, men sedan byter filmen riktning och huvudrollsinnehavaren Aladdin Stetson har under resten av filmen sex enbart med hattar. En stor del av publiken ogillade detta, medan andra tyckte det var riktigt spännande. Thore Skogmans välkända, klämmiga melodi Hattbrättsmazurkan ingår - tvärtemot vad många tror - inte i filmen, utan Thore skrev den strax efter att filmen haft premiär, i direktsändning i TV-programmet Hylands hattar. Intressant kuriosa: en bit in i filmen ser vi också Rosamunda da Capo i en sexscen tillsammans med en hatt. Hon bär även då den vackra hatt som hon hade på sej i Den röda hatten sex år tidigare.
    		   
     
  • Vivi-Ann Stetson i Stetson Café
    		•
    Stetson Café (1966) Ett intressant projekt med Vivi-Ann Stetson i huvudrollen. Vivi-Ann har aldrig kunnat anpassa sej till dom regler som finns i filmvärlden om att kunna framföra intränade repliker på ett så säkert sätt som möjligt, utan hennes talang är förmågan till improvisation. Tyvärr är det få regissörer som insett detta, men här lät iallafall bröderna Stetson Vivi-Ann få blomma ut totalt. Filmen saknar manus och regi, men ändå finns här en röd tråd av hoppfullhet och en tro på att människor är kapabla att själva kunna fylla sina liv med mening. Övriga cafébesökare är bl.a. Jean-Paul Belmondo, Håkan Westergren och Gustaf Wally. Filmen klipptes av Vivi-Ann själv tillsammans med experimentfilmarna Mogens och Salvatore Stetson (Salvatore är f.ö. hennes bror). Vid premiären fick filmen mycket skiftande recensioner, och än idag har kritikerna inte kunnat enas om huruvida det är en film att hylla eller att uttala sej nedlåtande om.

    Här har du din hatt (1966) Skruvad komedi i högt tempo i regi av Jan Troell efter manus av bröderna Stetson. Huvudrollerna spelas av Åsa Stetson och Benny Hill. Även Lars-Gunnar Björklund, Eva Rydberg, Laila Westersund och "Bempa" Eriksson medverkar. Varning för skrattorgasm! Eller som signaturen S.B. skrev i Svenska Dagbladet efter premiären: "Jag skrattade käken ur led, så jag var tvungen att gå även på den sena kvällsföreställningen för att kunna skratta käken i rätt läge igen."

    		   
       
    Hat 9 From Outer Space (1966) Science fiction-film om en hattmakare (Conrad Stetson) som kidnappas av utomjordingar. Dom håller honom som slav tusen ljusår från hans hattmakeri och han kan bara bli fri genom att lära invånarna den svåra konsten att skapa en evighetshatt (en s.k. perpetuum stetsone). För att lyckas med detta måste vår hjälte ha tag på ett speciellt tyg som endast finns på planeten Eternus, belägen i universums yttersta ytterkant. Dit beger han sej i ett rymdskepp som styrs av en dator vid namn Hat 9. En del äventyr bjuds man på, men handlingen går tyvärr framåt med myrsteg och dessutom är filmen alldeles för lång. Stanley Kubrick och Arthur C. Clarke tyckte iallafall att filmen var mycket tankeväckande och hämtade helt uppenbart inspiration från den till År 2001.
    		   
     
    		   
       

    Hattmakaren stukar alltid två gånger (1966)     Ytterst märklig film som utspelas i en miljö gjord av meccano, lego, papier-maché och snö. Syskonen Ruben (se Den första hatten) och Solveig Stetson skrev manuset och spelade huvudrollerna tillsammans med kusinen Paolo. Ruben och Solveig fick idén till filmen efter att ha sett 30-talsfilmen Min hatt den har tre kanter. Redan dagen därpå var dom i färd med att skapa den klassiska filmmiljön. Nästan alla skådespelare är amatörer och många är utklädda till djur. Enligt vissa obekräftade rykten är Andrzej Tarkovskij med i en roll som zebra. På vänster bild ovan ser vi Solveig Stetson i en av filmens alla drömlika scener. På mittenbilden ses Greta Granquist och hennes dotter Gabrielle, två amatörer i fantastiska rollprestationer som två feer vilka med hjälp av en magisk dans får människor att förstå det meningslösa i att hålla fast vid jordiska ägodelar. Under det materiellt inriktade 80-talet vantolkades denna del av filmen och blev till Ballongdansen. Grabbarna på högra bilden medverkar i den del av filmen som utspelas i Ankeborg. Hercules af Hatt spelade Knatte, Samuel Bäcklund spelade Fnatte och i rollen som Tjatte kunde vi se en grabb som kallade sej Roger Persson, men som enligt flera uppmärksammade dokumentärer på senare tid påstås vara en utomjording utsänd för att spionera på jordinvånare. Om du som läser detta vet mer i saken, hör gärna av dej till redaktionen!
    		   
     
    En läcka i hatten (1966) Film som länge var försvunnen och bortglömd, men våren 2006 hittades ett sargat exemplar i baksätet på en skrotad Trabant. Filmen restaurerades då och blev direkt en stor succé. Handlingen tar sin början i en hattbutik i Väst-Berlin där Günther Wallraff (spelad av Tony Curtis) i hattmakarförklädnad försöker lista ut vem som smyger in och märker alla hattar med texten "Hattarnas tid är förbi". Wallraff blir dödad i ett attentat och detektiven Alfred Stetson (Leonard Stetson) kallas in. Han fattar misstankar mot ett östtyskt danssällskap och under spaningarna förälskar han sej i en av danserskorna, Lola (Mona Malm). När hon återvänder till hemlandet koncentrerar sej filmen på Alfreds heroiska kamp för att lyckas fly över muren till Östtyskland och återförenas med henne. Filmen innehåller såväl action som romantik och svängig musik, däribland en poppig beat-version av östtyska nationalsången.

    Tre dar i hatten (1966)     Oförarglig komedi med Thore Skogman och Åsa Stetson i huvudrollerna. Thore och bröderna Stetson skrev tillsammans det obefintliga manuset medan alla sånger i filmen (25 st.) skrevs av Thore. Bröderna Stetson medverkar i sextiotvå (!) olika roller, i mer eller mindre skickliga förklädnader. I övrigt ser vi Anita Lindblom, Pekka Langer, Gus Dahlström, Carl-Axel Elfving m.fl.

    		    
     
    Hatten (1967) Välgjord skräckis som utspelar sej i Norge, närmare bestämt kring berget Hatten (se även Alla helgons blodiga hatt). Entreprenören Steinar Stetserud (Carlos Stetson) vill förvandla en avlägsen håla till ett turistparadis. Han ignorerar ortsbefolkningens skrönor om en ond snögubbe som lurar folk att äta förgiftade apelsiner. Handlingen ställs på sin spets då det unga paret Adam (spelad av den norska skådespelaren Bjørgulv Gulerød) och Eva (Rosamunda da Capo) kommer till orten för att fira smekmånad. Under en nojsig scen bredvid snögubben smakar Eva på en av hans frukter och därefter blir ungdomarna utkastade från turistparadiset och hamnar som slavar vid liftanläggningen. Stetserud försöker tysta ner historien, men en modig reporter (spelad av Thomas Hellberg) lyckas med hjälp av dresserade ripor smuggla ut nyheten till yttervärlden. Filmen har inspirerat till flera senare verk, bl.a. Apelsinmannen och Hajen.

    Hatten 2-4 (1967) Bröderna Stetson hade många idéer till uppföljare till Hatten. Till slut blev idéerna så många att man istället för att göra Hatten 2, Hatten 3 och Hatten 4 gjorde Hatten 2-4. Ett koncept som alltför få senare filmmakare tagit intryck av! Uppföljaren är dock inte alls lika kuslig, t.ex. har snögubben förvandlats till en Jesus-liknande figur som delar ut apelsiner till sjömän med skörbjugg. Handlingen har flyttats till 1700-talet, ändå förekommer exakt samma skådespelare som i föregående film.
  • Eva (Rosamunda da Capo) och Adam (Bjørgulv Gulerød) vet inte vad dom ger sej in på när dom smakar på den onde snögubbens frukter i Hatten
    		•

    		   
     
    Högt bland Saarijärvis mössor (1967) Kortfilm som Leonard Stetson spelade in under en vinterresa till Finland. Filmen kan tolkas på många sätt (se t.ex. Chaplin nr 2/1968). Det är en fascinerande resa vi får vara med om, på både ett inre och ett yttre plan, och många frågor om människans villkor ställs i det gnistrande vita landskapet, där folk går omkring i egendomliga mössor. Bengt Ekerot fick mycket beröm för sin roll som ordförande för Saarijärvi Schackklubb. Leonard gick en kurs i finska för att få till det rätta schvunget i sin speakerröst.

    		    
     
     
    Hattportieren (1967) Laddad erotisk thriller där Zandra del Sombrero spelar den av karlar ständigt omsvärmade mystiska hotellreceptionisten Britt. Zandra hade också stort inflytande vid manusarbetet och konstruerade även ett eget språk som endast talas i denna film. "Knati bum um a lé ven i roho?" betyder t.ex. "Vill herrn ha rum nr sex som vanligt?" Psykedeliska målningar av hattar, fantastiska kläder, suggestiv sitarmusik och en ständig växling mellan scener i färg och svartvitt bidrar till den magiska stämning som karaktäriserar filmen. I filmen framförde också Tommy Körberg storschlagern Vad har du under brättet, Britt?, som låg arton veckor på Svensktoppen. På vänster bild ovan ser vi en halvsovande Britt nynna på just denna schlager medan hon är på väg hem från ett ansträngande nattpass. På mittenbilden diggar hon - för tillfället blonderad - till samma låt i en av nattklubbsscenerna. Mannen i den lustiga vita baskern i bakgrunden är Ruben Stetson. På höger bild ser vi Zandra (t.h.) tillsammans med Berit Borsalino (t.v.) inför tagningen av den s.k. regnrocksscenen. Samtliga kläder i filmen designades av Majken Stetson, och det är Majken själv som står bortvänd i mitten på bilden.

    		    
     
    Rosa Hatten slår till (1967) Till denna våldsamt anarkistiska - men även romantiska - film bidrog Aladdin Stetson med manuset. Dessutom spelar han huvudrollen som studenten Fenix "Rosa Hatten" Boklund, en kärlekskrank, hetlevrad ung man som gör sitt bästa för att ställa till tumult i den studentikosa högborgen Uppsala. Filmen orsakade ett fruktansvärt rabalder i universitetskretsar, mycket beroende på en nytolkning av Studentsången (i arrangemang av Henry Mancini): "Sjung om studentens hatt käckt på svaj!/Låtom oss fröjdas i ungdomens vår!/Nu vill vi supa och röka braj/och hej vad det går mellan pattar och lår!/Kom så hoppar vi/rakt ner i Fyrisån./Sedan simmar vi/så långt det bara går/bort från stan utav fan, utav fan!/Ja, så underbart skönt det ska bli!/Ja, så underbart skönt det ska bli! Hurra!"

    		    
       
    Bröderna Stetson tar en tripp (1967) Under sommaren 1967 bodde bröderna Stetson med familjer i Kalifornien och där uppstod en längtan att försöka skildra hallucinogena upplevelser på film. Leonard Stetson spelade huvudrollen och filmade - en ovanlig kombination. Filmen hade stor framgång i undergroundkretsar och visas än idag på alternativa filmfestivaler. Intressant kuriosa: Rodolfo framför i filmen ett psykedeliskt steppnummer som gjorde att han bjöds in till Woodstock-festivalen 1969. Tyvärr filmades aldrig hans framträdande där, så hans nummer kom aldrig med i den kända filmen som spelades in då.

    H.A.T.T. (1967)     En ny filmidé: att göra en hårdkokt deckare med enbart svarta skådespelare. Mustafa Stetson är fenomenal i rollen som H.A.T.T. (Hattmodets Allra Tuffaste Trendsättare), men handlingen är tunn och filmen blev ingen succé. Konceptet övertogs emellertid i filmen Shaft 1971 och då hade man ett ledmotiv som låg betydligt mer i tiden. Ledmotivet i H.A.T.T. skrevs och framfördes av Lasse Dahlqvist.
  • Scen ur Bröderna Stetson tar en tripp. I vimlet ser vi bl.a. Åsa Stetson (i mitten) Gullan Bornemark (längst till höger) och Zandra del Sombrero (till vänster om henne).
    		•
    		   
     
  • Gunilla "La Gorra" Gustavsson i rollen som stråtrövaren Eivor Eriksson rånar postkontoret i Osby i Bombi Hatt och jag
    		•
    Bombi Hatt och jag (1968) Här hade bröderna tänkt göra en mustig skröna i Fritiof Nilsson Piratens anda. Delvis lyckas det riktigt bra, men influenserna från föregående film gör sej påminda och det hela utvecklas till en ren gangsterhistoria. Vagabonden Bombi Hatt (Ruben Stetson) flanerar omkring på den skånska landsbygden med ett grässtrå i munnen, men en dag träffar han på den hårdföra stråtrövaren Eivor Eriksson (spelad av den svensk-spanska skådespelerskan Gunilla "La Gorra" Gustavsson) och hon övertalar honom till att börja råna postkontor. Snart är dom eftersökta av hela södra Sveriges poliskår. Då sker ett lite udda stilgrepp: detektiven H.A.T.T. (se ovan) dyker upp och ordnar upp det hela. Parallellt med dom ibland våldsamma scenerna får vi ta del av finstämda scener från ett spettekaksbageri där flera kända skåningar förekommer, bl.a. Ernst-Hugo Järegård och Lasse Holmquist.

    		    
     
    Little Big Hat (1968) Den tredje filmen på kort tid som spelades in i USA. Dustin Hoffman spelar indianen Little Big Hat som har en kuslig förmåga att se in i framtiden. Filmen skildrar vad denne indian påstår ska hända med USA om hundra år: bl.a. kommer då landet att styras av indianer och den vita befolkningen kommer att leva i reservat, där det enda som finns att äta är kalla hamburgare och marshmallows. En fantastisk film där bröderna Stetson tydligt tar ställning för alla slags etniska minoriteter och mot all form av orättfärdig maktutövning. Filmen totalförbjöds i USA, men blev ändå en stor succé på illegala biografer.

    		   
       
    Stetson Was Here (1968) Hulda Boman, som var med om att skapa dunderfiaskot Tjosan, käring! sa Stetzan 1963, presenterade här ett nytt manus för bröderna Stetson. Otroligt nog nappade dom på hennes idé om en krutgumma (spelad av Hulda själv) som förvandlas till superhjälten Kilroy Stetson (spelad av debutanten Jimmy Jansson) varje gång hennes vävstol blir radioaktiv. Genom att gå ner i spagat och skrika "STETSON IS HERE!" kan Kilroy Stetson färdas fram genom luften, och vi får sedan följa honom på äventyr bland såväl rymdmonster som ficktjuvar.

    Hattnästet (1968)     Småmysig film där bröderna Stetson spelar fem flugsnappare som tillverkar hattar och stickar yllesockar i sin holk, Hattnästet, under vintern istället för att flytta till Afrika. Handlingen går mycket sakta framåt: flugsnapparna arbetar i godan ro, sover samt lyssnar på P2 tills våren kommer. Filmmusiken skrevs av Georg "Åby" Ericsson.
  • Huvudrollsinnehavaren i Stetson Was Here, Jimmy Jansson, kommer susande genom luften i 180 km/h utan att hatten blåser av
    		•
    		   
     
  • Majken Stetson gjorde sin sista filmroll i Hattjävlar
    		•
    Hattjävlar (1968) Regi: Lars Molin. Majken Stetson spelar en kvinna som blir allergisk mot hattar - en stor sorg naturligtvis. Det ena leder till det andra och till slut kan hon bara gå klädd i ejderdunsfjädrar från topp till tå. Filmen har flera referenser till Den fula ankungen. Precis som i den historien börjar det vemodigt men slutar lyckligt! Detta blev Majkens sista filmroll efter en intensiv karriär som startade med Sommarhattens leende 1957.

    Oh, vilken hatt! (1969) I slutet av filmen Oh, vilket party! från 1968 lånar Hrundi V. Bakshi (Peter Sellers) ut sin stetsonhatt till flickan han blir förälskad i (Claudine Longet). I den här uppföljaren återkommer Sellers och Longet i huvudrollerna och intentionen hos manusförfattaren Rodolfo Stetson är väl att vi ska få veta vad som händer när Bakshi kommer för att hämta tillbaka hatten. Handlingen är dock helt obefintlig, så hur det går är en lika stor gåta när filmen slutar som när den börjar. Ändå njuter man i fulla drag av denna kärlekskomedi, som är fylld till brädden med snubbelscener, folk som trillar i bassänger eller tappar byxorna. Några Benny Hill-inspirerade scener i rejält uppspeedat tempo kan vi också njuta av. Övriga medverkande i filmen är bl.a. Leena Skoog, Sten-Åke Cederhök och Stellan Skantz.

    		    
       
    Oui! Oui! sa Madame Stetson (1969) En riktig kultfilm med manus och regi av Alexandra Stetson. Alexandra har själv huvudrollen som den älskvärda men tidvis bindgalna Madame Stetson, en föräldralös flicka som gör alla karlar vrålkåta genom sin blotta uppenbarelse. En dag lär hon sej blanda magiska groggar av en pensionerad hattmakare. Efter att Madame Stetson fått i sej en sån samt rökt några häxpipor förvandlas hon till häxan Magica de Sex och ingenting i filmen blir förutsäjbart längre. Det var i denna film som Alexandra la sej till med sitt speciella signum, att alltid uppträda naken. Stundom bär hon dock hatt, så även här. Filmen igenom lyckas hon behålla sin häxhatt på huvudet. Hur detta kunde ske redogjorde Alexandra för i tidskriften Filmteknik nr 11/1970.

    Första hatten på månen (1969) Film inspirerad av brödernas upplevelser bland hippies i Kalifornien (se Bröderna Stetson tar en tripp). Filmen är den andra och näst sista som spelades in i brödernas sällan använda studio Svensk Hattfilm. Dekoren från "Hatten" Hansson i Brasilien - den första filmen som spelades in där - råkade bli kvar, men palmerna och stränderna blev ett effektfullt komplement till månpromenaderna. Neil Armstrong medverkar som den som för första gången bär en stetsonhatt på månen.

    Min hatt från Mars (1969) Surrealistisk film om fröken Franzén (Åsa Stetson) som köper en vårhatt med märkliga egenskaper. När fröken Franzén tar på sej hatten har hon plötsligt födelsedag varje dag i månaden mars och blir ett år yngre för varje dag som går. Dessutom upptäcker hon att när hon har hatten på har hon röntgensyn.     Hon roar sej ett tag med att gå runt och titta på karlar genom deras kostymer, men sedan visar det sej att hatten egentligen är en hemlig agent från planeten Mars, som kommit till jorden för att lära sej förstå människorna. Det filmen mest blivit ihågkommen för är den klassiska repliken: "Det är synd om marsianerna!"

  • Alexandra Stetson som häxan Magica de Sex på affischen till Oui! Oui! sa Madame Stetson
    		•
    		   
       
  • Carlitos och Leonard Stetson i Hattmånad
    		•
    Hattmånad (1969) 1968 tillbringade bröderna Stetson en månad i Indien. Under denna tid spelade dom in det klassiska trippelalbumet Magical Mystery Hat: The Stetson Brothers & The Beatles In India och dessutom färdigställde dom på rekordtid denna psykedeliska film. Leonard Stetson har huvudrollen som Mr. Wigwam, en guru som sitter och röker pipa med benen i kors genom hela filmen, men som med ren tankekraft lär ut dom mest fascinerande konster. Bl.a. får vi se hur en av hans lärjungar (Rodolfo Stetson) sågar itu en dam (Zandra del Sombrero) medan båda två steppar. I filmen debuterade också den då femåriga Carlitos Stetson. Intressant kuriosa: scenerna med Janne "Loffe" Carlsson som bullrig revydirektör och den korta scenen där Lasse Åberg dyker upp som som Musse Pigg spelades inte in i Indien, utan hemma i Leonard Stetsons kök.

    Dom kallar oss modister (1969) Filmen börjar som en dokumentär om bröderna Stetson i samarbete med Stefan Jarl, men efter en tid tyckte bröderna att handlingen var för seg och blixtinkallade därför bl.a. Marcello Mastroianni och Brigitte Bardot. Jarl drog sej då oväntat ur det hela och bröderna Stetson fortsatte på egen hand med en snabbt ihoprafsad nya vågen-inspirerad film som både utspelar sej i nutid samt för en miljon år sen. Samtliga skådespelare verkar ha mycket roligt, inklusive Kenta Gustafsson som medverkar som sej själv i en scen där vi får se hur det såg ut på Söder för en miljon år sedan. Extra plus till Bardot för att hon aldrig i någon scen är utan hatt.

    Stora hattbytardagen (1969) Vacker film om en liten flicka (Susanne del Sombrero de Stetson) som förirrar sej bort från sina föräldrar under en hattbytarfest. Flickan gör en drake av en stetsonhatt och sittande i denna beskådar hon världen högt uppifrån. Långt därnere ser hon hur hennes föräldrar letar efter henne och medan hon fylls av kärlek till dom förstår hon att den person hon är bara är en av tusentals inkarnationer, att hon levt många liv tidigare och kommer att leva många liv senare. Hon landar på jorden igen, kramar sina föräldrar och bestämmer sej för att aldrig låta sej fångas in av vuxenvärldens ramar för hur ett liv ska levas.