Panamahatten (1950) Här är handlingen förlagd till tiden för byggandet av Panamakanalen. Bröderna Stetson spelar några hattmakare som anställts för att tillverka en gigantisk hatt i brons som ska avtäckas vid kanalens högtidliga öppnande. Hela tiden hunsas dom av en elak förman, señor Alfonso (Åke Grönberg). Till slut gör dom uppror mot honom, slänger bronshatten i kanalen och börjar tillverka panamahattar av halm åt folket istället. Panamahattar existerade visserligen tidigare, men det var först i och med denna film som panamahatten blev en världssuccé.

Ugglor i mössan (1950) Rodolfo Stetson som detektiven Ture Stetson dyker upp igen (se Stetson och jakten på den gyllene hatten), nu i en thriller om en psykopat - mästerligt gestaltad av Artur Rolén - som inte är rädd för nånting förutom dammsugare och ugglor. När en uggla dammsuger hans mössa för att kunna bygga bo i den utlyser det en panik hos honom som inte kan beskrivas! Vi får också ta del av en skickligt filmad scen där en uggleflock angriper Ture Stetson medan han äter en semla. Filmen har inspirerat flera filmskapare, kanske främst Alfred Hitchcock.

Arsenik och gamla hattar (1950) Den sjätte och sista filmen med detektiven Hercule Hatt (som vanligt spelad av Mustafa Stetson). Historien utspelar sej i en ultrareligiös småstad i amerikanska södern där en ondsint predikant (Spencer Tracy) som enbart äter arsenik hittas mördad. Hercule luskar ut att någon förgiftat predikanten med hjälp av A-vitamin som smetats in i alla hans gamla hattar. Hercule får det svettigt men med hjälp av sina små grå hattar lyckas han till slut lösa även detta kusliga fall!
  • Fyra femtedelar av bröderna Stetson tillverkar panamahattar i Panamahatten
    		•



  • Artur Rolén som ugglerädd psykopat stelnar till inför åsynen av en uppstoppad lappuggla i Ugglor i mössan
    		•
    		     
         
    Stetzan - hattarnas konung (1951) Redan året efter att den sista filmen med detektiven Hercule Hatt gjordes, blev Mustafa Stetson hjälte i en ny serie filmer. Nu handlade det om djungelhjälten Stetzan. Den första filmen blev dock inget vidare, mest beroende på att Mustafa helt enkelt var för otränad för att göra ett bra intryck som muskelknutte. Flera stuntmän användes i actionscenerna, men ingen av dessa stuntmän påminner om Mustafa, vilket ger ett förvirrat intryck. Filmen är ändå sevärd för dom rikligt förekommande humoristiska inslagen, bl.a. ett gigantiskt banankrig mellan två infödingsstammar, med inte mindre än tvåhundra snubbelnummer.

    		     
         
    Doktorshatten (1951) Avskalad film i sjukhusmiljö, där vi får följa lasarettsläkaren Sigbritt Solander (spelad av nya stjärnskottet Märta Lovén) och hennes karriär. Filmens titel syftar på den specialdesignade stetsonhatt med rött kors som hon bär filmen igenom. En dokumentär skildring av såväl ett samlag som en förlossning chockerade den samtida publiken.

    Hatthyllan     (1951) Kuslig film som skulle komma att stå som förlaga till den mer kända Spiraltrappan. Manolito Stetson (senare känd som Agent 56) gjorde sin första huvudroll och vi ser många kända skådisar i filmen, t.ex. Boris Karloff, Elizabeth Taylor samt Per Myrberg (f.ö. hans första filmroll).

    Hatten från svarta lagunen (1952) Bitvis läskig monsterfilm om ett enormt plommonstop som vaknar ur sin dvala och känner suget efter människokött. En forskare (Sebastian Stetson) beger sej ut till lagunen där monstret håller till för att förgöra det, men blir istället nästan uppäten av det. Han lyckas i sista stund lura monstret att istället äta upp hans hatt. Efter dessa upplevelser går han i terapi, men märkliga saker händer redan efter den första terapisessionen, då det f ö är fullmåne. Terapeuten och forskaren går tillsammans ut på lokal för att svinga en bägare, men ingenting går som planerat när forskaren ser en man i plommonstop sitta och äta vitlök...
  • Märta Lovén, som hade huvudrollen i Doktors-hatten, under en paus i inspelningarna
    		•
    		     
         
    En hatt av rätta virket (1952) En riktig triumf för Elof Ahrle, som spelar hattmakaren "Glade Loffe i 56:an". Även Julia Caesar och Arthur Fischer gör fina rollprestationer. Annars en tunn historia, om man inte är extremt intresserad av billiga vitsar som framförs i ett hisnande tempo.

    		      
       
  • Fröken Frida (Åsa Stetson) spelar filmens titelmelodi på två av alla udda instrument som förekommer i Hatten som sprängdes
    		•
    Hatten som sprängdes (1952) Komisk gangsterhistoria i orkestermiljö med manus av bröderna Stetson och Birger Sjöberg. Åsa Stetson fick sitt genombrott i rollen som det musikaliska underbarnet fröken Frida och vi ser även bl.a Dagmar Olsson, Douglas Håge och Leonard Stetson i rollerna. Sten Broman skrev - med hjälp av världens första musikdator - musiken, som framförs på allehanda märkliga instrument. En rolig, spännande och rappt berättad film för såväl gammal som ung!

    Stetzan och hattsmugglarna (1952) Uppföljare till Stetzan - hattarnas konung. Denna film är betydligt mer välgjord än föregångaren. Mustafa Stetson i huvudrollen hade nu med Arne Tammers hjälp tränat styrkelyft och löpning i flera månader och slåss därför denna gång utan hjälp av stuntmän, bl.a. med en leopard och en kakadua.

    Den hatten fick han äta upp (1953) Carlos Stetson spelar en notorisk vadslagare som vid varje förlorat vad tvingas äta upp sin hatt. Hattarna är naturtroget gjorda i sockervadd enligt en metod som bröderna Stetson länge experimenterat med. Åtskilliga hattar äts under filmen och repliken "Den hatten fick han äta upp!" hörs till leda. Recensenterna var inte nådiga, t.ex. skrev sign. Z.Z. i Cineasten att "Den filmen lär dom få äta upp".

    		      
         
    En ding ding ding ding hatt (1953) Totalt absurd film som tio år senare fick viss motsvarighet i En ding ding ding ding värld. Men den här är roligare! Dessutom innehåller den såväl hisnande biljakter som flera helcrazy snubbelnummer med Leonard och Rodolfo Stetson i högform. I övriga roller ser vi bl.a Gunnar Björnstrand, Marilyn Monroe, Sickan Carlsson, Danny Kaye, Sune Mangs och Dagmar Olsson.

    Mössor och människor (1953)     Storslaget epos som utspelas under en extremt kall vinter i 1800-talets Dalarna. Den indelte knekten Keps-Oskar (Leonard Stetson) har inte råd med någon vintermössa och bestämmer sej för att utvandra till Amerika. På vägen till hamnen träffar han den vackra stintan Stina (Margit Carlqvist), som han flyttar in hos. Kärleken spirar och snart är Stina havande. Stina vill stanna i fäderneslandet, medan Keps-Oskar slits mellan sin lust att resa iväg och sin kärlek till Stina och det kommande barnet. Till slut inser han att han måste välja - eller går dom båda sakerna trots allt att förena? Människans eviga brottningsmatch med sej själv och sin längtan efter frihet gestaltas på ett rakt och kompromisslöst sätt. Utsökt foto av Sven Nykvist. Vi får också se prov på några vidunderligt vackra vintermössor som specialtillverkades till filmen.

    Bröderna Stetson blir yra i mössan (1954) Förväxlingskomedi som spelades in på Gröna Lund. Bröderna Stetson åker karusell, berg-och-dal-bana, radiobilar osv. samtidigt som en ficktjuvsliga som klätt ut sej till bröderna gör tillvaron osäker för tivolibesökarna. Enda sättet att känna igen ficktjuvarna är att specialgranska deras stetsonhattar, dessa är nämligen taffliga förfalskningar. Filmen utmärks av högt tempo och rapp dialog och medverkar gör hela gräddan av den svenska skådespelareliten, bl.a. Åke Söderblom, Annalisa Ericson, Julia Caesar och Sigge Fürst.
  • Dagmar Olsson i En ding ding ding ding hatt
    		•
    		     
         
    Hatt på hett plåttak (1954) Virginia Stetson, som haft världsrykte alltsedan hon var med i Min hatt den har tre kanter 1938, spelar här med kuslig närvaro en alkoholiserad hattmakare som bestämmer sej för att supa sej redlös och sedan kasta sej ut från taket. Hennes make (Cary Grant) ger henne efter flera timmars isande spänning livslusten tillbaka genom att iklä sej olika hattar och utföra olika sensationella pajasnummer. Filmen fick inte mindre än fyra Oscars, bl.a. för bästa kvinnliga resp. manliga huvudroll.

    		      
       
  • John Wayne, manusförfattare och regissör till En hatt för mycket. Dessutom hade han huvudrollen som cowboyen och ursprungsinvånaren One-Hat-Too-Much (sedermera One-Hat-Is-Enough) .
    		•
    En hatt för mycket (1954) Manus och regi: John Wayne. En hatt för mycket är ett storslaget epos om ursprungsinvånaren och cowboyen One-Hat-Too-Much (spelad av Wayne själv) som aldrig kunnat låta bli att köpa en snygg cowboyhatt så fort han får syn på en. Till slut har han tappat livslusten och lever bara för att konsumera. Han träffar då en medicinskt kunnig man (Mustafa Stetson) som får honom att återupptäcka sej själv och sin kultur. Han ger bort alla sina hattar utom en, och byter namn till One-Hat-Is-Enough. Filmen blev mycket kritiserad för sitt antikapitalistiska budskap; först i början av 70-talet började den hyllas som det mästerverk den är. I filmens övriga roller ser vi bl.a. Maureen O'Hara, Glenn Ford och Yvonne Lombard.

    Hatten på vinden (1955)     Försök till skräckfilm. En hatt (spelad av Rodolfo Stetson) steppar runt i ett vindsutrymme och utstöter märkliga ljud. En man (Clark Gable) som bor på våningen under bestämmer sej för att undersöka saken. Naturligtvis går han upp på vinden mitt i natten utan att tända lyset, men det hjälps inte: man blir knappast skrämd när det hela ackompanjeras av en glad mexikansk mariachi-orkester. Det visar sej att hatten egentligen är ett spöke som inte lyckats ta sej till Hatthimlen. En av filmhistoriens märkligaste seanser tar då sin början.

    		      
         
    Utan hattar i Tyrolen (1955) Bröderna Stetsons första gladporrfilm (ja, den första gladporrfilmen överhuvudtaget!), inte helt lyckad eftersom det enda klädesplagg som huvudrollsinnehavarna - Herbert Gunnarsson och Siv-Britt Dahl, två amatörskådisar från Lund - tog av sej var just hattarna. Naturligtvis var det i denna film vi första gången kunde höra klassikern Du borde köpa dej en tyrolerhatt, som Östen Warnerbring gjorde känd drygt ett decennium senare. Här sjungs den dock av Olga Lundström, som också har en liten roll i filmen. Filmen spelades inte in i Tyrolen utan på en fäbod utanför Leksand runt midsommaren 1954.

    		     
         
    I hattens tecken (1955) Fristående fortsättning på filmen ovan och med samma skådespelare i huvudrollerna (men nu under namnen Herbie King och Susan Dollar). Bröderna Stetson hade lärt sej av sitt misstag: här fick skådespelarna ta av sej allt utom hattarna. Recensenterna sågade filmen brutalt, men den fick ändå enormt höga publiksiffror.

    Det våras för hattprovarna (1955) Komisk klassiker! Leonard Stetson spelar en man som sätter upp musikalen Det våras för hattprovarna. Musikalen handlar om en man som heter Leonard Stetson och som sätter upp musikalen Det våras för hattprovarna, där en man vid namn Leonard Stetson sätter upp musikalen Det våras för hattprovarna. Förvirrat? Visst, men det gör ingenting. Man ligger dubbelvikt av skratt redan under förtexterna!

    Långt ner i hatten (1956)     Bröderna Stetsons tredje och sista försök till porrfilm (åtminstone på mycket länge). Manus saknas helt, dessutom censurerades den radikalt strax innan premiären. I brist på annat fyllde man då på med scener där skolbarn berättar fräckisar. Filmen försvann rekordsnabbt från biograferna.
  • Affischen till I hattens tecken gjordes av José Stetson
    		•
    		     
         
    Wherever I Buy My Hat (1956) Välgjord musikalfilm med Frank Sinatra i huvudrollen. Sinatra sjunger ett knippe örhängen, däribland naturligtvis titellåten, Wherever I Buy My Hat, It Is Of Course A Stetson Hat. Vi ser också sångtrion The Stetsonettes (se filmen med samma namn från 1948) samt alla Stetson-bröderna i flera käcka sångnummer. Filmen fick av någon anledning ingen svensk distribution, men i USA blev den en stor succé och bl.a. har Andrew Lloyd Webber kategoriserat den som "en milstolpe inom musikalhistorien".

    		      
       
  • Gina Lollobrigida spelar den maktgalna djungelkvinnan Pongo i Stetzan, djungelkvinnan Pongo och dom 101 kepsarna på Navarone
    		•
    Stetzan, djungelkvinnan Pongo och dom 101 kepsarna på Navarone (1956) Bakom denna långa titel döljer sej faktiskt den mest spännande av alla Stetzan-filmerna. Djungelkvinnan Pongo (Gina Lollobrigida) vill ha total makt över djungeln. Befolkningen tillkallar Stetzan, som i sällskap med elefanten Stetsor beger sej ut på en äventyrlig färd för att finna några s.k. kepssvampar, som bara växer på djungelön Navarone. Med hjälp av dessa hallucinogena svampar planerar Stetzan att droga Pongo och föra bort henne från djungeln. Det han inte vet, är att det räcker med att få kroppskontakt med svamparna för att man ska bli påverkad av dom... Filmen spelades in i Kamerun och Stetsors vackra hatt (i storlek 101) finns numera att beskåda på Nationalmuseet i Yaoundé. Kul att veta: Stetsor spelas än en gång av Leonard Stetsons häst Klimpen (se Rid i hatt!), här dock i en skicklig förklädnad.

    		      
         
    Vredens luvor (1956) Handlingen tilldrar sej här i den lilla norrländska byn Hattula, där konfektionsfirman Hattalainen & C:O hotar med att flytta tillverkningen till Borås om inte alla anställda går med på att sänka sina löner. Vreden blir stor bland befolkningen, som gör revolt och utropar byn till en socialistisk republik. Därefter förstatligas fabriken. Svensk militär kallas in, men Socialistiska Republiken Hattulas president (spelad av Josef Stetson) vädjar till FN om hjälp. Ett tredje världskrig blir nära förestående... Intressant kuriosa: samtliga kläder skapades för första gången av kläddesignern Majken Stetson. Hon designade även Hattulas flagga, med hammaren och skäran tillsammans med en lämmel och en ren. Landets nationalsång, i form av en jojk i marschtakt, komponerades av Sebastian Stetson och framfördes av "Rockande Samen".

    Hatten på Nilen (1956) I samarbete med Roger Corman presenterade bröderna Stetson här en härlig rysare i egyptisk miljö med Märta Lovén - känd från Doktorshatten - i rollen som Cleopatra. Sebastian Stetson spelar Julius Caesar och Gunnar Björnstrand spelar kejsar Augustus. Pyramiderna gjordes av mjölktetror, sponsrade av Mjölkcentralen. I gengäld fick Mjölkcentralen ha med reklam i form av Åke Söderblom som mjölkbudet Harry "Smäcken" Svensson.
  • Rosamunda da Capo, Josef Stetson och Zandra del Sombrero i Vredens luvor
    		•

    		     
         
  • En av många taffliga scener i jättefiaskot Hatten har tusen ögon
    		•
    Hatten har tusen ögon (1957) Den film som gått sämst av alla bröderna Stetsons filmer. Regin sköttes av Ingmar Bergman, Ragnar Frisk och bröderna Stetson, men samarbetet kollapsade och filmen blev totalt obegriplig, även för alla inblandade. Vissa bröderna Stetson-fans anser dock att filmen har många kvalitéer som senare tiders regissörer tagit intryck av, t.ex. påstås ibland att Fellini såg filmen varje dag under ett års tid innan han skapade Amarcord.

    Hattarna runt runda bordet (1957) Det visade sej att Mjölkcentralen inte nöjde sej med att Åke Söderblom fanns med som mjölkbud i Hatten på Nilen föregående år, man krävde att få ha med sitt varumärke i en film till. En kompromiss gjordes upp i form av denna kortfilm, där bröderna Stetson bara skulle sitta kring ett bord och dricka mjölk från första bildrutan till sista. Kameramannens snarkningar hörs mot slutet av den tolv minuter långa filmen.

    I hattigaste laget (1957)     Zandra del Sombrero gör här en sensationellt bra roll, då hon tillsammans med Marilyn Monroe klär ut sej till man för att kunna få jobb i en manlig orkester. Monroe sa i en intervju 1960 att hon tyckte att I hattigaste laget var betydligt tuffare och sexigare än den mer utvattnade amerikanska versionen. Filmen innehåller dessutom massor av svängig musik, som skrevs av den legendariske indiske artisten Mohammad Rafi. För framförandet av musiken stod Rafi själv tillsammans med en orkester bestående av samtliga Stetson-bröder plus Marilyn Monroe, Stig Järrel, Jerry Lee Lewis, "Burken" Björklund och Hasse Tellemar.

    		      
         
    		     
         

    Hattar - finns dom? (1957) Surrealistisk roadmovie med manus av bröderna Stetson och regi av Hasse Ekman. En ung Christina Schollin spelar Miss Värmland, eller fröken Fräken ifrån Fryken (ett tema som f.ö. Thore Skogman spann vidare på några år senare). Miss Värmland får i filmens början ett telegram som meddelar att hon vunnit en bil, men på köpet har hon också vunnit en chaufför. Det visar sej vara ett trick av bilfabriken för att bli av med en ytterst besvärlig medarbetare: Kjell-Åke Bugatti - en usel försäljare och mytoman ut i fingerspetsarna. Bl.a. lyckas han övertyga Miss Värmland om att hattar inte existerar. Inför inspelningen sökte bröderna Stetson länge efter en ny, oprövad skådespelare i den krävande manliga huvudrollen. Ovan ser vi några provbilder på den person som slutligen valdes ut, bibliotekarien och prisboxaren Allan Gordonsson. Allan fick mycket uppskattning för sin rollprestation, men han fortsatte inte som skådespelare utan sadlade om och började göra surrealistiska filmer. Hattar - finns dom? tål verkligen att ses om, och det är lätt gjort eftersom den numera finns på DVD. Där kan man ta del av mycket intressant extramaterial, bl.a. en dokumentärfilm från 1988 om Allans arbete med sin film Bröderna Stetson - finns dom? ända fram till premiären i december, då Rodolfo Stetson - utklädd till Allan - håller ett tal om att jultomten inte finns. I slutet av talet kommer Allan själv in (utklädd till jultomte) och håller ett tal om att inte heller filmen Bröderna Stetson - finns dom? finns, den är bara nåt som folk i framtiden kommer att läsa om på små skärmar i sina hem. "Surrealistiskt så det förslår!", utbrister då Rodolfo innan filmen drar igång inför en våldsamt applåderande premiärpublik.
    		     
         
    Sommarhattens leende (1957) Efter superfiaskot med Hatten har tusen ögon några månader tidigare bestämde sej brödena Stetson för att försöka sej på en komedi på nytt, men denna gång med enbart Ingmar Bergman som regissör. Resultatet är denna gång lysande! Filmen är full av humor och värme, och inte minst beror detta på en mästerlig debut av Majken Stetson i huvudrollen som "fröken Sputnik". Isabelle Stetson och Sickan Carlsson gör ett tiotal fantastiska rolltolkningar var och dessutom kan vi njuta av Gunnar Björnstrand i rollen som principfast fanjunkare. Konstnären José Stetson stod för det välgjorda manuset och gjorde även affischen.

    Kvarteret Hatten (1958) Här ville bröderna Stetson ha Bo Widerberg som regissör, men istället blev det bröderna själva som regisserade denna nakna dokumentärliknande skildring av ett hattmakarkollektiv på dekis. Harry Dean Stetson i huvudrollen gör sin förmodligen bästa roll överhuvudtaget. Filmen är inspelad med handkamera och utan ljudpålägg, ett koncept som senare skulle komma att användas framgångsrikt i Danmark på 90-talet.

    The Day The Hat Stood Still (1958)     En av historiens tråkigaste filmer, som bl.a. Andy Warhol tog djupa intryck av till både sina målningar och sitt filmskapande. Vi ser helt enkelt en hatt stå på ett bord i två timmar. Efter åttio minuter blåser ett löv förbi.
  • Majken Stetson och Isabelle Stetson på affischen till den klassiska komedin Sommarhattens leende
    		•
    		     
         
    Hattsonaten (1958) Ännu ett fint samarbete med Ingmar Bergman (se Sommarhattens leende). Ingmar står dock inte för regin (det gör Hasse Ekman), utan spelar en man som drömmer erotiska drömmar om kvinnor i jättelika hattar. Som en av dessa kvinnor ser vi Jolanda Stetson i en av hennes alltför få filmroller. Ingmar skrev ca tjugo år senare om manuset rejält och en ny version av filmen.

    "Hatten" Hansson i Brasilien (1958) Märklig film om en uppdiktad fotbollsspelare, inspirerad av fotbolls-VM som gick i Sverige samma år. I rollen som "Hatten" Hansson ser vi Conrad Stetson, som vid denna tid hade stora problem med övervikt. Därför förekommer inga fotbollsscener alls i filmen, utan "Hatten" Hansson sitter mest på olika kaféer och barer och relaxar. Filmen är den första av endast tre som spelades in i bröderna Stetsons studio Svensk Hattfilm. Intressant kuriosa: i en biroll ser vi "Knivsta" Sandberg som den klurige filosofen "Bohemen".
  • Jolanda Stetson spelar en av alla kvinnor iklädda jättelika hattar i Hattsonaten
    		•
    		     
         
    		     
         
    Hattgossen (1958) Härlig film som precis som Hattsonaten regisserades av Hasse Ekman. Här spelar Hasse själv huvudrollen som den världsvane konstnären, skådespelaren och hattdesignern Vincent van Hatt, som blir kär i en av sina modeller (Åsa Stetson) under inspelningen av en parodi på en bröderna Stetson-film, Varulven i steppform. Komiken är på topp, liksom romantiken. Vi ser även Martin Ljung, Carl-Olof Alm och Ardy Strüwer i fina rollprestationer. Under en paus i inspelningarna ställde Åsa Stetson upp för en liten fotosession och några av bilderna från det tillfället visar vi här ovanför. Bilderna har skickats in av Einar Grangren i Kristinehamn. Han uppger att han samlat på bilder av den legendariska skådespelerskan ända sedan hennes debut på filmduken.

    		     
         
  • Åsa Stetson och Sven Lindberg i den absurda komedin Hatt-ta-ta eller Staffan Stetson Story
    •  
    Hatt-ta-ta eller Staffan Stetson Story (1958) Snurrig men sevärd film med manus av Povel Ramel och bröderna Stetson. I huvudrollerna ser vi Åsa Stetson och Sven Lindberg. Filmen har ingen handling utan är uppbyggd kring absurda sketcher, som kryddas av fantastiska musikaliska inslag med bl a Spike Jones och hans orkester som bl a framför Povels nyskrivna schlager Ta av dej hatten.

    En hatt om dagen (1959) Delvis dokumentär film med Arne Tammer i huvudrollen som "den spänstige missionären". Arne reser till Ghana för att få folk att ha på sej stetsonhatt en kvart om dagen som skydd mot solen. Folket inspireras av hans idéer, men börjar tillverka en helt annan typ av hattar, som snabbt blir mycket populära. Arne blir istället jonglör och i slutet av filmen kan vi ta del av några fantastiska scener där han jonglerar med hattar och strutsägg, samtidigt som han joddlar.

    Bröderna Stetson & Bröderna Cartwright - Live i Hollywood (1959) Bejublad inspelning från brödraskarornas till stor del improviserade show som gick för fulla hus i tre månader. Massor med pang-pang, pajkastning och hattstukning!

    		      
       
  • Från en paus under inspelningen av Angels With Dirty Hats ser vi Carlos Stetson spexa och trolla fram duvor ur sin hatt för några turister på Stora torget i Trelleborg
    		•
    Angels With Dirty Hats (1959) 1957 skrev bröderna Stetson manuset till en TV-serie om två privatdeckare (spelade av Carlos och Sebastian Stetson) som löser mordgåtor på Österlen. Två pilotavsnitt spelades in - Svartsoppans hemlighet och Hal som en ål - innan konceptet såldes till ett engelskt filmbolag. Av dessa två avsnitt klipptes denna film ihop. Carlos och Sebastian medverkar inte i TV-serien, dom tilläts nämligen inte bära trollerihattarna som sytts upp enkom för dessa roller.

    Rodolfo och hans bröder (1959) Halvdokumentär film i regi av Luchino Visconti och med Rodolfo Stetson i huvudrollen. Filmen dubbades till italienska och under titeln Rodolfo e i suoi fratelli blev den en jättesuccé i Italien. För första och enda gången ser vi bröderna Stetsons mor Anna-Lena på filmduken. Modern fyllde denna sommar hundra år och hennes födelsedagsfest skildras på ett gripande och roligt sätt. Vid filmens premiär i oktober dog modern under ett skrattanfall. Hennes sista ord var: "Det här var det skojigaste jag varit med om i hela mitt liv!"

    		      
         
    Lång dags färd mot hatt (1959) Fjärde filmen på kort tid som bröderna gjorde tillsammans med Ingmar Bergman (se Hatten har tusen ögon, Sommarhattens leende och Hattsonaten). Drömsk stämning genom hela filmen, fantastiskt foto av Sven Nykvist och en kusligt bra prestation av Zandra del Sombrero i huvudrollen. Den långa monologscenen med Erland Josephson i slutet är legendarisk.

    Jailhouse Hat (1959) Gjord i samarbete med Arne Ragneborn, som stod för regin och även har huvudrollen som småfifflaren Pedro Larsson. När Pedro sätts i finkan för ett antal av sina brott, träffar han den livstidsdömde "Slatten" Guldkwist (Carlos Stetson), som lär honom lira gitarr. Pedros liv får nu en mening. Tillsammans med "Slatten" och några till startar han ett rockband, som repar varje dag på fängelset. Den hyvens fångvaktaren Gregorsson (Sigge Fürst) spelar in en låt i smyg, Jailhouse Hat, och skickar den till Sveriges Radio. Succén är ett faktum, men då ingriper fängelsedirektören (Douglas Håge), en fanatisk rockhatare. Han placerar omedelbart alla musikerna i strömförande isoleringsceller. Pedro, "Slatten" och dom andra musikerna börjar då i maskopi med Gregorsson i största hemlighet bygga om cellerna till förstärkare. Hur det går? Ja, det ska vi inte avslöja här, men då filmen hade premiär i november 1959 förstördes hela första bänkraden av tryckvågen från biohögtalarna som sprängdes.
  • Jutta Sundin och Zandra del Sombrero i Lång dags färd mot hatt
    		•
    		     
         
    		     
         
    Den tredje hatten (1959) Med inspiration från Den tredje mannen satte bröderna igång med ett filmprojekt som aldrig blev riktigt klart. Man hoppades bl.a. på att Anton Karas skulle skriva ledmotivet, men till slut skrevs det av Victor Borge och framfördes av Tage Severin. Alla scener i filmen togs av Frans-Emil Endorfin och Lennart Brilling (ovan), två filmentusiaster som vunnit en pristävling i tidningen Foto där första pris var just att få filma bröderna Stetsons nästa film. Frans-Emil fick även av okänd anledning fria händer med redigeringsarbetet (nedan) och han tog mycket seriöst på uppgiften: han redigerade om filmen för varje biograf den levererades till, vilket gav ett mycket splittrat intryck. Enligt Guinness´ rekordbok är Den tredje hatten den film som gjorts i flest versioner, ca 280 st. Den version som fortfarande finns att hitta på video (hos välsorterade handlare) är nr 216, alltså den där Rodolfo Stetson dyker upp i Nicke Nyfiken-mundering och Sebastian spelar "mannen med den gula hatten". Denna version var bland Stetson-kännare känd under titeln Jag är nyfiken - gul, innan Vilgot Sjöman fastnade för titeln så mycket att han snodde den till en av sina egna filmer.
    		     
         

    		     
             
             

    Filmerna från 30-talet Filmerna från 40-talet
    Filmerna från 50-talet Filmerna från 60-talet Filmerna från 70-talet
    Filmerna från 90-talet Filmerna från 00-talet