Tjejen som provade hattar (1980) En riktig kultfilm som knappt någon har sett. Huvudrollen spelas av drottning Silvia, som tack vare sitt stora hattintresse länge velat vara med i en bröderna Stetson-film. På grund av några intressanta topless-scener beslagtogs dock alla filmrullar av säpo innan filmen hann gå upp på biograferna. Ingen vet exakt var dessa rullar nu finns. Sebastian Stetson har stämt säpo i Europadomstolen, men ännu har inget skett i frågan. Det säjs att även kungen är mycket intresserad av att få klarhet i vart filmen tagit vägen.

   
   
Ben Hatt (1980) Mastodontfilm som bröderna Stetson gjorde i samarbete med Federico Fellini. Charlton Stetson gjorde sin sista huvudroll i rollen som Ben Hatt, en judisk hattmakarson och mystiker som växer upp i samma kvarter som Jesus (Johannes Brost), men som i unga år rövas bort och tvingas genomgå en sträng gladiatorträning. Med tiden blir Ben Hatt den bäste gladiatorn i romarriket. Vid en stor pampig tävling möter han på nytt Jesus (som fått tag i biljetter på svarta börsen). Jesus avslöjar att han drabbats av ett helt annat öde än sin kompis men att han hela livet helst av allt velat bli gladiator. Ben Hatt och Jesus tar då snabbt över varandras identiteter och vi får på så sätt förklaringen till flera bibliska gåtor. I övriga roller ser vi bl.a. Marlon Brando som Pontius Pilatus, Erland Josephson som Johannes Döparen, Carlos Stetson som gladiatortränare och Marion Buck som konferencier under gladiatorspelen i Rom.

D - som i dårskap och damhattar (1980) Planerat samarbete med Staffan Hildebrand. Magnus Uggla var kontrakterad för huvudrollen, men det hela rann ut i sanden och endast fem minuter film spelades in. Dessa fem minuter användes senare istället i filmen G - som i gemenskap, dock är det lite oklart exakt var dessa fem minuterna lades in.

  • Fellini jublar över ännu en lyckad scen i Ben Hatt
    		•    
       
    Vi hade i alla fall tur med hattarna (1980) TV-film om en otursdrabbad familj som reser på semester till sommar-OS i Moskva, där dom blir bestulna på alla sina kläder. Hattarna får dom i alla fall behålla och endast iförda dessa plus sina sängkläder går dom runt i Moskva och ställer till allehanda pajasartade upptåg. Bl.a. får vi se tiotusentals moskvabor i världshistoriens största streaking-scen, som f.ö. filmades av Leni Riefenstahl. Gösta Ekman är fruktansvärt rolig i den manliga huvudrollen som den fumlige och ständigt snubblande herr Gunnar Papphatt.

    		   
     
  • Alexandra Stetson med sin motorsåg tränar inför rollen i Hattaskmassakern
    		•
    Hattaskmassakern (1981) Alexandra Stetson - som vanligt naken från början till slut - spelar en hattmodist som p.g.a. ett trauma i uppväxten gör att hon måste såga sönder hattaskar med motorsåg, samtidigt som hon joddlar hjärtskärande. Kuslig stämning med ovanligt blodiga scener för att vara en bröderna Stetson-film, samtidigt som det är en psykologiskt mycket trovärdig historia. Den suggestiva musiken framfördes av "Tollarparn". Intressant kuriosa för cineasten: Alexandras grundidé var att göra en ny version av Hattjäntan (Alexandras film från 1976), men tidigt under inspelningarna såg hon 60-talsthrillern The Hat Box Murderers och filmen kom då helt att byta riktning.

    Titta vi provar hattar! (1981) En variant av dom populära Titta vi flyger!-filmerna. Hyfsat resultat med tanke på att så gott som hela filmen utspelar sej i en och samma provhytt, men manuset kan med rätta säjas vara tunt. Enligt vad filmprofessor Leif Furhammar skriver i Bröderna Stetson - film- och hattmakare provas över sjuhundra hattar under filmens gång.

    		   
       
    Hat People (1981) En till synes anspråkslös film, men den växer för varje gång man ser den. Många kända skådespelare drogs ihop till filmen (t ex Nastassia Kinski, Gregory Peck och Sickan Carlsson), vars manus skrevs av konstnären José Stetson. José genomgick vid denna tid en livskris och manusarbetet innebar, som han uttryckte det, ”en livsavgörande utrensning av gammal skit”. José fick tusentals tackbrev från folk som vittnade om hur mycket denna film betytt i deras liv. Musiken skrevs av David Bowie, som även skrev musiken till en film med liknande titel strax därpå.

    Sällskapshatten (1981)     Utspelar sej kring ett sällskapsspel som man lustigt nog döpt till "hattspelet". Rätt seg historia, trots en del bra gags. Lasse Åberg stod för regin och hade även huvudrollen som den folkkäre figuren Stig-Hjälmer Stetson. Övriga aktörer runt spelbordet var Conrad Stetson, Eva Bysing, Åke Cato och Marion Buck.     Intressant kuriosa: den klassiska repliken "Hatten är kastad!" fälls i denna film (av Conrad Stetson).

    Stetsonligan (1982)     Den första av tre snabbt producerade filmer om tre töntiga rånare, med den mer kända Jönssonligan som förebild. Precis som i filmerna om Jönssonligan spelar Ulf Brunnberg här en av rånarna, dom övriga görs av Ricky Bruch och Gert Fylking. Filmen är helt befriad från action och spänning och inte minst humor. Således blev den också en totalflopp på biograferna. Ändå gjordes direkt inte bara en utan faktiskt två uppföljare!
  • Den amerikanska affischen till Hat People (design: José Stetson)
    		•

    		   
       
    Stetsonligan möter Tänd-Hatten (1982) En rejäl uppryckning jämfört med föregående film. Alla rånarna byttes ut, så nu ser vi tre debutanter i huvudrollerna: Glenn Hysén, Glenn Strömberg och Glenn Holm, alla på ett strålande spelhumör! Rollen som dynamitarden Tänd-Hatten görs av Conrad Stetson, som med sin rutin får hela gänget att blomma. Humorn är på topp och vi får även ta del av några hisnande actionscener, bl.a. den kända scenen då Stetsonligan fastnat i ett pariserhjul som snurrar i 200 km/h och slutligen lossnar från sina fästen och rullar iväg ända ut till Rotebro.

    		    
     
  • Affischen till den mycket udda filmen Konsten att bära en clownhatt utan att bli utskrattad gjordes efter en målning av Josef Capek
    		•
    Konsten att bära en clownhatt utan att bli utskrattad (1982) Manus och regi: Leonard Stetson. I rollerna ser vi Leonard och hans sambo, Rebecca Ostlund (f.ö. hennes enda filmroll), samt ca tusen statister. Leonard och Rebecca är groteskt utstyrda i pajasmundering och kastar pajer, tappar byxorna och halkar på bananskal framför en cirkuspublik. Ingen i publiken drar dock på munnen. Dom båda clownerna börjar då svälja helium och joddla med Kalle Anka-röst, men inget hjälper. Publiken buar och kastar ruttna tomater. Under hela filmen trissas handlingen upp på detta sätt ända tills cirkustältet rasar ihop och clownerna seglar iväg i varsin såpbubbla samtidigt som publiken vrålar och hytter med nävarna. Leonard sa efteråt att han ville göra filmen som en reaktion mot alla pålagda skratt som gör att folk skrattar även åt skittråkiga skämt. Nu ville han se om det gick att göra tvärtom: skulle biopubliken skratta trots att publiken i filmen buar? Han lyckades över förväntan; på premiären skrattade två personer så intensivt att man fick ge dom lugnande efteråt och en kvinna blev botad från den ansiktsförlamning hon lidit av i femton år.

    Lilla Stetsonligan och Klas Klätterhatt i Hattebrätteskogen (1982)     Den tredje och sista av filmerna om Stetsonligan. Här handlar det om när medlemmarna i Stetsonligan var små och vi ser i huvudrollerna Oscar, Towa och Sam Stetson. Historien är i korthet att patentet till ett förgasarförbättringsmedel - ett klassiskt tema - har blivit stulet av mästerskurken Klas Klätterhatt (Stellan Skarsgård). Det blir Lilla Stetsonligans uppgift att skaffa tillbaka patentet och alla provflaskor som tillverkats. I slutet får vi vara med om ett minst sagt fartfyllt lådbilsrally kors och tvärs genom Hattebrätteskogen där både Stetsonligan och Klas Klätterhatt kraftigt överdoserat förgasarmedlet i sina respektive lådbilar.
    		   
       
    Hatface (1983) Här får vi se Carlos Stetson spela ut hela sitt register i rollen som maffiabossen don Stetzone, eller Hatface som han kallas efter en olycka som vanställt hans ansikte. Hatface styr över sina underlydande med järnhand, och den som knystar något om hans utseende kan räkna med en ond, bråd död. Men under ett besök i slummen möter Hatface en föräldralös, blind pojke som inte bryr sej om hur don Stetzone ser ut. Don Stetzone känner för första gången i sitt liv medlidande med en annan människa och tar sej an den lilla pojken. Tillsammans flyttar dom till Colombia, där don Stetzone bränner upp sina kokainlaboratorier och startar ett cumbia-band. Don Stetzone trakterar trombon i bandet, och en kväll under ett extra svettigt solo då taket håller på att lyftas ropar den lille pojken att han kan se! Don Stetzone börjar gråta av lycka så mycket att hans ansikte börjar förvandlas... En film som tål att ses om och om igen!

    		    
       
    Hatten i Varennes (1983) Lågmäld thriller som utspelar sej i den franska staden Varennes. En löjtnant och hattsamlare (Conrad Stetson) blir bestulen på en dyrbar hatt från tiden för franska revolutionen. Vi får följa polisens spaningar, men även ta del av vardagens vedermödor för bonden monsieur Casquette (Charles Aznavour). På köpet får vi också en fin kärlekshistoria mellan en av poliserna (Adde Malmberg) och byns hattmodist (Emmanuelle Béart). I övriga roller ses bl.a. Gérard Depardieu (smed), Emilio Estevez (polis) och Zandra del Sombrero (bagare med inte helt rent mjöl i påsen). Manuset skrevs av Georges Simenon, men hette då Den franske löjtnantens hatt.

    Nu provar vi ännu fler hattar! (1983) Otroligt nog bestämde sej bröderna för att göra en uppföljare till den innehållslösa föregångaren. Denna film är om möjligt ännu segare och ett riktigt lågvattenmärke i bröderna Stetsons karriär, vilket ledde till svårigheter med att få pengar till filmskapandet under nästkommande år. Bröderna ansågs rentutav av vissa kritiker vara för gamla och utan intresse för dagens generation. En stor felbedömning naturligtvis!
  • Poliserna Crêpe och Croissant (Adde Malmberg och Emilio Estevez) förhör en misstänkt ortsbo (Charles Aznavour) i Hatten i Varennes
    		•
    		   
       
    Hatten som Gud glömde (1984) Efter några hel- och halvtaffliga projekt (se filmen ovan samt avd. TV-serier) kom bröderna Stetson här tillbaka med en skickligt gjord skräckis där man inte sparat på specialeffekter. Manuset skrevs av Alexandra Stetson och i rollerna ser vi bl.a. Göthe Grefbo och Vincent Price. Gud spelas av Max von Sydow (hans röst görs dock av Hans Villius).

    		    
       
  • Madame Stetson (Alexandra Stetson) blir undersökt i Doktorn kan komma, sa madame Stetson
    		•

    Doktorn kan komma, sa Madame Stetson (1984) Direkt efter att Alexandra Stetson skrivit manus till filmen ovan lät hon - efter tretton år i glömska - sin populära rollfigur Madame Stetson (se Oui! Oui! sa Madame Stetson och Madame Stetson hos gerillan) blomma ut i ännu en udda porrfilm. Madame Stetson är nu hypokondriker och söker upp olika medicinska specialister, som hon förför i snabbt tempo. Till slut är hon botad och resten av filmen fylls ut av några klämmiga sång- och dansnummer. Alexandra är inte helnaken i filmen (annars hennes signum), men heller aldrig helt påklädd. I filmen medverkar förutom Alexandra och hennes följeslagare Eva Klämdahl endast glada amatörer under olika pseudonymer.

    Hattbrättet sprack från kant till kant (1985)     Ett försök att återuppväcka 40-talets deckarhjälte Hercule Hatt. På den gamla goda tiden spelades ju Hercule av Mustafa Stetson, men nu gestaltas han av Per Oscarsson. Oscarsson gör verkligen sitt bästa, och det gör även alla andra inblandade (t.ex. Bert-Åke Varg och Roger Moore), men storyn är tyvärr genomtrist. Filmen är ändå omtalad p.g.a. ett rejält överraskningsmoment: Buster Keaton dyker upp i en roll, trots att han dog 1966! Många spekulationer har gjorts kring detta. Den mest fascinerande teorin har lagts fram av några framstående amerikanska fysiker (se Scientific American nr 6/86) som påstår att tidsmaskinen som Keaton byggde i Vi lyfter på hatten för bröderna Stetson 1929 faktiskt fungerade.

    		    
     
  • Bröderna Stetson designade varsin staty till Vetenskapens största gåtor: Hattarna på Påskön. Mustafas staty (längst till höger) är tyvärr delvis förstörd.
    		•
    Vetenskapens största gåtor: Hattarna på Påskön (1985) Uppmärksammad TV-film som gjorde att bröderna Stetson åter blev i ropet. Filmandet sköttes denna gång enbart av Rodolfo, som under ca tio år intresserat sej för UFOn - eller "flygande hattar" som han kallade dom - och andra vetenskapliga mysterier (se t.ex. Hatten har landat). Tillsammans med Thor Heyerdahl satte Rodolfo igång med ett projekt för att utröna om det gick att göra kopior av några av Påsköns statyer och dessutom baxa upp jättelika stenhattar på dom. Dom fem bröderna designade varsin staty, som alltsedan dess finns att beskåda på Påskön. Tyvärr har Mustafa-statyn utsatts för vandalism av rasister, så hatten på den statyn sitter inte kvar. En mycket sevärd film! Speaker: Arne Weise.

    Mitt liv som hatt (1985) Egenartad variant av Kafkas Förvandlingen, tagen i en enda lång scen. Åttaårige Sonny Stetson är med i en roll som Döden och Bruno K Öijer spelar Alberto Cappello, "den glade pizzabagaren i San Remo". Filmens ledmotiv sjungs av Kisa Magnusson.

    		    
       
    Veronicas dubbelhatt (1985) Den lilla flickan Veronica (spelad av Veronica Stetson i sin debutroll) föds med en synåkomma: hon ser dubbelt, men bara när hon tittar på människor i ovanliga huvudbonader. Tillvaron blir ångestfylld, ända tills hon en dag råkar susa in i Dubbellandet, där hon med hjälp av en magisk dubbelhatt lyckas hitta sin tvilling (även hon spelad av Veronica Stetson). Tvillingen har ett annat synfel: hon ser människor i ovanliga huvudbonader bara till hälften. När systrarna finner varann kan dom också bota varann. En vacker historia där Leonard Stetson stod för manus och regi, men alla bröderna hjälpte till med att samla in alla obskyra huvudbonader som passerar revy.

    Hatten flyger (1985)     Episodfilm där alla bröderna Stetson regisserat varsin del. Filmen utspelar sej på Island och handlar om en hatt som hela tiden byter ägare. I rollerna ser vi bl a Kim Anderzon, Gérard Depardieu och Heinz Hopf. Filmen är ojämn, men tidvis spännande. Den mest kända scenen finns i den del som regisserades av Sebastian Stetson: Gérard Depardieu tävlar i hattbumerangkastning och med en våldsam snärt kastar han iväg sin hatt så att den far runt hela Island på trettio sekunder. Därpå landar den i en vulkan för att genast sprutas upp rakt mot Depardieu, som galant fångar den mellan tårna och lakoniskt utbrister: "Thungur hattur".
  • Veronica ser alla människor med märkliga huvudbonader i dubbel upplaga i Veronicas dubbelhatt
    		•
    		   
     
  • Lars Norén regisserade den intressanta filmen Hatten är dagens mode
    		•
    Hatten är dagens mode (1986) Intressant projekt i samarbete med Lars Norén (regi) och Christer Lindarw (manus). Sophie Chapeau spelar med stor pondus en kvinna som rånar hattbutiker när hon inte har råd att köpa alla vackra hattar hon drömmer om. Hon fångas in och i sin cell genomgår hon en livskris innan hon slutligen förstår att hattar såklart är viktiga, men inte livsnödvändiga. Filmen är en riktig käftsmäll mot vårt kapitalistiska samhälle och vann första pris på filmfestivalen i Melbourne 1987. Rodolfo Stetson gör en sensationellt bra roll som buktalaren Hattlund, ”mannen som kan få alla kroppsdelar att tala”, som det stod på filmaffischerna.

    Ursäkta, var är hatten? (1986)     Manuset till denna film kom Rodolfo Stetson på i ett avsnitt av Har du hatten förut? 1984. Där berättade han hela storyn på fem minuter, och handlingen är verkligen inte mer komplicerad än så. En tafatt man (spelad av Tomas Norström) går runt och söker sin hatt. Varje gång han frågar någon "Ursäkta, var är hatten?" följs det av en absurd scen. Vissa av scenerna är mycket sevärda, t.ex. den där Lasse Brandeby dyker upp ur en tårta och sjunger Lundell-tolkningen Vi trivs bäst i stetsonhattar tillsammans med Joakim Thåström.

    		   
       
    Night Of The Living Hat (1986) Den andra skräckfilmen på kort tid med manus av Alexandra Stetson (se Hatten som Gud glömde). Hon skötte nu också regin. Alexandra har hämtat inspiration från 50-talsfilmen Hatten på vinden, men Night Of The Living Hat är mer experimentell. Hela filmen utspelas på en teaterscen, utan rekvisita och med bara fyra skådespelare: Conrad Stetson, Daniel Auteuil, Stig Grybe och Görel Crona. Alexandra ville ge en fullständig illusion av teater, så därför kan man under filmens gång höra folk som hostar, nyser och snyter sej eller folk som skriker till på dom mest läskiga ställena. På grund av sådana detaljer upplever man filmen mycket intensivt. Tyvärr har detta koncept använts mycket sällan i senare filmer, Lars von Trier gjorde dock ett fint försök i Dogville 2003.

    		    
       
    Dead Poets Don't Wear Hats (1986) Intressant film som även är känd under den svenska titeln Döda poeter klär inte i hattar. Carlos Stetson stod för manus och regi, och han har även huvudrollen som Mr. Poet. Filmen börjar i moll: Carlos plågades vid denna tid av dödsångest och tyckte att han inte hunnit med något i sitt liv. Så småningom lättas stämningen upp då Mr. Poet inser att vad han än gjort av sitt liv så är han inte död än. Han anordnar en stor fest för livet och scenerna från den festen är verkligen något att njuta av. "Det finns hopp för mänskligheten!" skrev sign. Göta Petter i tidskriften Filmduken nr 6/86.

    Hattens väg på hälleberget (1986) För tusentals år sedan placerades en hatt på ett berg i dom norrländska skogarna. Hatten upptäcks av två arkeologer (spelade av Tomas Norström och Victoria Stetson). Det som förbryllar dom är att hatten inte bara placerats där utan dessutom tycks ha förflyttat sej, närmare bestämt en millimeter per år. Vart är den på väg? Varifrån kom den? Och vad är den? Arkeologerna tar med sej hatten till Luleå, men en krypande känsla kommer över dom att dom har stört hattens märkliga väg på hälleberget. En tänkvärd film som ställer många frågor om det som vi alltför ofta tar för givet.
  • Scen ur den stora festen i Dead Poets Don't Wear Hats, där några buddhistiska munkar (spelade av Galenskaparna och After Shave) hoppar upp och ner i arton timmar för att visa på att det finns hopp för mänskligheten
    		•
    		   
     
  • George Raft och Janet Blair i den berömda viskscenen ur Swingpjatten med swinghatten, en av alla scener som ingår i kavalkadfilmen Dansar med hattar
    		•
    Dansar med hattar (1987) En sprudlande kavalkadfilm med spektakulära sång-, dans- och steppnummer ur drygt sjuttio av bröderna Stetsons filmer. Bland alla odödliga scener kan nämnas en sekvens ur Hatten från svarta lagunen, där Rodolfo och Tanja Stetson steppar sej över Niagarafallet på en pianotråd till tonerna av filmens ledmotiv, Hat Creature Boogie. Det är också svårt att förbise den klassiska scenen ur Swingpjatten med swinghatten, där dansparet George Raft och Janet Blair framträder på Nalen. Precis innan dansen brakar igång viskar George i Janets öra att han har stånd. Resten är filmhistoria!

    Hanna och hennes hattar (1987) Bröderna Stetsons andra samarbete med Woody Allen (det första var i Sven Hatts kvintett 1973). Allen ville att alla scener skulle tas på Manhattan, medan bröderna ville filma i Sverige. Till slut enades man om att filma i Indien. Hanna, en dragspelare som vill bli hattmodist, spelas av Mia Farrow. Aladdin Stetson - som förutom rollen i Hat People 1981 inte filmat på många år - gör en storstilad comeback i rollen som Hannas älskare. Roland Cedermark står för musiken, tillsammans med ett stort antal gatumusiker från Bombay.

    Lagens långa hatt (1987) Hårdkokt polisfilm som utspelas bland smågangstrar och utslagna i Stockholms undre värld. Vi ser Stefan Sauk i huvudrollen som den ökände polisen och vapenfetischisten Kask, eller ”snuten med den långa hatten”, som han kallas bland buset. Carlos Stetson spelar en pensionerad polis som får rycka in och försöka stävja Kasks våldsamheter innan kvällspressen får nys om saken. Leif G W Persson syns i en biroll som langare av fultjack.

    		    
       
    Hattstukandets olidliga svårighet (1987) Bygger på Den första hatten från 1965. Precis som då innehas huvudrollerna av Lena Olin och Ruben Stetson. Dessutom medverkar bl a Inga Gill och Juliette Binoche. Både Olin och Binoche var även med i den kända amerikanska versionen av filmen. Till både den svenska och den amerikanska filmen tillverkade bröderna Stetson alla hattar. Lars Norén medverkade som bergatroll (rollen ströks i den amerikanska versionen).

    Alla helgons blodiga hatt (1988) Skräckfilm med manus av Arne Mattsson om en jättelik människoätande hatt som gör livet osäkert för invånarna i en liten by i norra Norge. Alla skådespelarna är livstidsdömda fångar som släppts ut kring bergstoppen Hatten (1128 m.ö.h.) och filmats från helikoptrar. En fascinerande idé som funkat bättre om man redigerat bort helikopterljudet. Intressant kuriosa: manuset skrevs redan på 50-talet, men hade då arbetsnamnet Hattinvasion i Lappland.

    Bröderna Janssons sista frestelse (1988) Här ser vi alla bröderna Stetson i rollerna som sej själva, dock under täcknamnet "bröderna Jansson", fem festglada söderkisar som avslutar alla krogrundor med att ha brutala excesser i Janssons frestelse-ätande. I övrigt medverkar Laila Westersund som Fia Jansson (brödernas syster), Harry Brandelius som Jungman Jansson (brödernas pappa) samt Björn Kellman som Katten Jansson. Historien är enkel men gripande. En kväll visar det sej att Sebastian Jansson (Sebastian Stetson) blivit överkänslig mot ansjovis. Under en allergichock får han en religiös uppenbarelse som snart får alla syskonens liv att ta en ny riktning. Filmen skildrar sedan hur syskonen splittras och åker ut i världen för att missionera. Leonard Stetson skrev musiken, som spelas på tomma ansjovisburkar.
  • Lena Olin visar prov på sin enorma skicklighet i hattstukning på affischen till Hattstukandets olidliga svårighet. Alla vi som sett filmen vet ju att hon gör det mycket sensuellt med näsan.
    		•
    		   
     



    		   
       
    En hattmodist som heter Wanda (1988) Sophie Chapeau (bild 1 och 3 ovan) har här huvudrollen som den bisexuella Wanda. När hennes älskare och älskarinna (Elsa Klang och Bobo Bladhlundh, bild 2) blir förälskade i varandra och rymmer till Mikronesien tillverkar Wanda i sin förtvivlan en tårtliknande hatt som hon desperat slänger i ansiktet på en förbipasserande konditor (Peter Harryson). Det visar sej att konditorn faller pladask för denna förförelsekonst. Snart är ingenting sej likt i den lilla staden - hattarna blir snabbt populära bland både damer och herrar och märkliga saker börjar hända i den lilla stan när folk tar dom på sej... En mycket underskattad film!

    		    
     
  • Jakob Grundén drar ett solo på sin bambubasun i Hattlösa typer
    		•
    Hattlösa typer (1988) En mycket egenartad film gjord av Mogens och Salvatore Stetson. Det hela börjar hemma hos en trombonist i Stockholms skärgård, Jakob Grundén. Han lider av städmani, vilket snabbt leder till kontroverser eftersom Mogens klampar in hos honom med leriga stövlar. Mogens körs på porten. Salvatore fortsätter filma, men Jakob slår då sönder hans kamera och eldar upp filmarnas båt. Situationen räddas av att Gutta Andersson (känd från Farmen) kommer åkande i en traktor lastad med vin. Alla fyra festar sedan rejält. Under festen dyker Gunde Svan och Agneta Sjödin upp och tävlar om vem som kan prata dalmål bäst. Agneta vinner stort och Gunde blir förd till ett övergivet fort där han i en festlig scen sjunger storschlagern Fick du mjölksyra? (musik: Lasse Holm), samtidigt som han trummar på en nykokt portion havregrynsgröt och ackompanjeras av Jakob Grundén på elförstärkt bambubasun.

    		    
       
    Min vänstra hatt (1989) Gripande historia där Daniel Day-Lewis spelar en man som föds svårt missbildad: han har bara känsel på vänster sida av kroppen och kan inte prata. Hans assistent Pia (Zandra del Sombrero) ger honom en dag en vacker hatt, och lär honom att med hjälp av ansiktsmusklerna på vänster sida styra hatten. Efter en tid börjar även musklerna på höger sida fungera, och han kan då kommunicera genom att låta hatten glida hit och dit på skallen. En djup kärlek växer fram mellan mannen och Pia och i filmens slut gifter dom sej. Inte många ögon är torra då mannen inför prästen plötsligt kan säja "ja". Vi citerar filmprofessorn Dolores Andersson, som skrivit en avhandling om filmen: "Filmens budskap, som jag tycker, är att det behövs så lite för att känna och förmedla livskraft och kärlek. Bara en hatt, faktiskt. Det måste inte just vara den vänstra. Och det tycker jag är något som bör föras fram."

    		    
     
  • Sten och Siv Bertilsson i Det ligger en vit hatt i din säng, mamma
    		•
    Det ligger en vit hatt i din säng, mamma (1989) Film inspelad i en förort till Paris. Manuset måste bröderna Stetson ha glömt hemma, för filmen byter stil ideligen. Den börjar som en dokumentär, går sen över till hårdkokt action, därefter till romantisk komedi med snubbelinslag, därefter en erotisk roadmovie och slutligen blir det en renodlad monsterfilm (det sistnämnda en genre som bröderna jobbade vidare med året därpå). I huvudrollerna ser vi det äkta paret Siv och Sten Bertilsson, ett par bröderna Stetson-fans som länge velat vara med i en av deras filmer. Siv och Sten tycks inte ha några problem med den hattiga handlingen, utan utstrålar ett märkligt lugn från början till slut. Filmen - som med tiden fått viss kultstatus - finns på dvd under namnet Hatty Blue - 57,2 i hattstorlek.

    Hatman (1989) Brödernas populära version av Batman, med en kongenial Johannes Brost - som ju också spelade Jesus i Ben Hatt 1980 - i huvudrollen. Filmen innehåller många påkostade effekter och specialtrix som man fortfarande kan häpna över.

    		    
       
    Pelle Hattlös spinner vidare (1989) Uppföljare till Pelle Hattlös-filmerna som gjordes 1979. Då gjordes ju huvudrollen av en än idag okänd skådespelare, men här är det Brad Pitt som spelar Pelle. I inledningen är Pelle skeppskatt på en ubåt som hamnar på havets botten. Pelle anlägger Beatles-frisyr och stämmer upp i den välkända sången With A Little Help From My Yellow Submarine Friends, varpå besättningen bärgas av några utomjordiska rockabillykatter, The Space Cats. Under uppstigningen drabbas Pelle av dykarsjuka och förvandlas till superhjälten Spindelkatten som spinner nät att fånga strömming i. Efter att ha ätit arton kilo strömming är Pelle så mätt så han spricker, men han sys ihop av Mästerkatt Skräddare (Carlos Stetson). Mästerkatt Skräddare och Pelle åker sedan i högsta spinn genom USA på motorcykel och upplever en mängd äventyr. Vi ser massor av kända skådespelare - alla i kattdräkter - i rollerna, t.ex. Robert Redford, Meryl Streep och Sebastian Stetson. I en roll ser vi även pingstpastorn Åke Green. Han spelar den homosexuella katten Tom, vilken blir förälskad i musen Jerry (Ruben Stetson). Jerry avvisar först brutalt Toms närmanden, men efter en religiös uppenbarelse blir han omvänd till homosexualitet. Sexscenerna mellan Tom och Jerry var på sin tid mycket banbrytande, vilket fick vissa kristna grupper att anklaga bröderna Stetson för att vara "en cancersvulst i biomörkret". Filmen som helhet ansågs av många kritiker vara rörig. "Ingenting att gå i spinn för", tyckte man bl.a. i Filmbladet.

    9½ hatt (1989)     Erotiskt laddad film med Alexandra Stetson i den kvinnliga huvudrollen. Hon är som vanligt naken, men har i denna film även på sej en äkta stetsonhatt. Den manliga huvudrollen görs av Mickey Rourke. Alexandra skrev manuset till filmen redan 1985, men sålde rättigheterna till Hollywood. Där spelade man in en tafflig och urvattnad version av hennes filmidé. När Alexandra såg resultatet bestämde hon sej för att själv spela in den, och då i den ursprungliga, betydligt råare versionen. Intressant kuriosa är att Mickey Rourke är med i båda filmerna, det är dock bara i 9½ hatt han är helnaken.

    		   
     

    Filmerna från 30-talet Filmerna från 40-talet
    Filmerna från 50-talet Filmerna från 60-talet Filmerna från 70-talet
    Filmerna från 90-talet Filmerna från 00-talet