Angels With Dirty Hats (1957) Påbörjad TV-serie om två privatdeckare (spelade av Carlos och Sebastian Stetson) som åker runt på Österlen och löser mordgåtor. Bröderna Stetson experimenterade först med en rymdracerbil som detektiverna skulle åka omkring i (bild 1 och 2). Försöken avbröts p.g.a. förgasarkrångel. Därefter konstruerade Carlos en flygbil (bild 3), som han blev mycket nöjd med. Det blev också några chefer på SAAB, som köpte ritningarna. Carlos läste tyvärr aldrig det finstilta i kontraktet, där det stod att flygbilen inte fick användas i filmsammanhang. Bröderna nöjde sej då med en Volvo P1900 som Mustafa Stetson vunnit i en riksomfattande "gissa-hur-många-ärtor-som-finns-i-burken"-tävling. Pengarna som Carlos fick vid försäljningen användes till att finansiera brödernas filmer under flera år. Det är Carlos själv som är föraren på alla bilderna. På bild 2 sitter Rodolfo Stetson i bilen i förgrunden och på taket står fotografen Hjalmar Grundlund. Endast två avsnitt spelades in av TV-serien - Svartsoppans hemlighet och Hal som en ål - innan konceptet togs över av ett engelskt filmbolag. Av dessa två avsnitt klippte bröderna Stetson 1959 ihop en spännande film. I den engelska deckarserien som sedan gjordes fanns endast en detektiv (spelad av Sean Connery). Carlos och Sebastian ville inte medverka i den engelska serien då det visade sej att dom inte fick bära dom vackra trollerihattar som dom låtit sy upp enkom för dessa roller.



 


 
Familjen Stetson (1963-1969) En riktig långkörare. Sammanlagt spelades över tvåhundrafemtio avsnitt in av serien, som blev mycket älskad trots nästan total avsaknad av manus. Vi får följa ett antal medlemmar ur Stetson-släkten i diverse intriger, men här finns också oräkneliga påhittade släktingar och andra bifigurer, plus ett antal olika parallellhandlingar i dom mest skiftande miljöer. Hur många skådespelare som totalt deltog har ingen hittills räknat ut. Persongalleriet var mycket brett och scener spelades in på i stort sett alla platser på jorden. Det allra sista avsnittet spelades t.o.m. in på månen, och där medverkar Neil Armstrong i en världsberömd scen då han och Leonard Stetson dansar runt på månen i varsin stetsonhatt. (Denna scen ingår f.ö. också i Första hatten på månen från 1969.) Under dom sextio sista avsnitten förekom då och då prinsessan Kosmos (bild 1 ovan), som med stor pondus gestaltades av Anna-Maria Stetson. Under några avsnitt i mitten av serien förekom hippien och samhällsomstörtaren Snorre Stetson (en roll specialskriven för Aladdin Stetson). På bild 2 ovan ser vi hur Snorre gör sitt bästa för att störa den borgerliga idyllen genom att fylla ett rum med skrattgas strax innan ett kafferep. På tredje bilden ovan kan vi beskåda Mustafa Stetson, som i rollen som Gud Stetson då och då från det allra första avsnittet till det allra sista dyker upp på sin dromedar för att ställa allt tillrätta i familjen. Saknar du också Familjen Stetson i TV-rutan? Skicka då ett mejl till Sveriges Television och kräv att dom visar serien igen!

   
 
  • Så här såg det ut i TV-rutorna 1966 när Lennart Hyland studsade in för att presentera Hylands hattar
    		•
    Hylands hattar (1966) Planerad TV-serie som det tyvärr bara blev ett avsnitt av. Detta avsnitt är mycket sevärt; vi ser Hyland intervjua Haile Selassie, Thore Skogman, Rock-Olga och Pelé. På slutet framför allihop Thore Skogmans Hattbrättsmazurkan (en variant av Surströmmingspolkan, som Thore skrev under programmets gång), en spontan sånginsats som SVT har den goda smaken att fortfarande visa då och då.

    Fem hattar är fler än fyra toppluvor (1973)     Ett ganska misslyckat projekt: en TV-serie som gick ut på att lära barn räkna med hjälp av mössor, hattar och kepsar. Den drivande kraften bakom det hela var Rodolfo Stetson, som själv genom hela livet haft stora problem med såväl siffror som bokstäver. Detta ville han vid denna tid inte riktigt erkänna, så istället satt han och höll monologer utan början eller slut. Konceptet övertogs på 80-talet av Alf Henriksson i Eriksgatan. Den ursprungliga programidén fick istället Magnus Härenstam, Brasse Brännström och Eva Remaeus jobba vidare med, och dom skötte det på ett mycket mer pedagogiskt sätt.


    		 

    Hattar för mej - kanske för dej? (1977-1984)     Populär serie med Tord Stetson som programledare. Det halvtimmeslånga programmet gick en gång i månaden och presenterade varje gång en tittares favorithattar. När programmet efter visst rabalder lades ner, fortsatte Tord med exakt samma programidé att då och då dyka upp i Café Norrköping under några år.

    Stetson Crest (1978-80)     Serie om livet på en vingård med kärlek, hattar och stridigheter kring vinmärket Château Chapeau. I dom tjugo första avsnitten medverkade alla Stetson-bröderna samt bl.a. Conrad Stetson, Sonia Braga och Lena Söderblom. När tjugofem nya avsnitt spelades in senare samma år hade Leonard och Rodolfo nya projekt på gång, så istället inkallades Martin Ljung och Tony Curtis. Conrad Stetson började spela tvillingsyster till sin tidigare rollfigur, som i sin tur spelades av Pierre Lindstedt. Strax före inspelningen av trettio nya avsnitt 1979 slutade även Mustafa Stetson, men då ville Rodolfo vara med igen och tog över hans roll. Under våren 1980 spelades dom sista trettiofem avsnitten in. Då hade också Carlos Stetson dragit sej ur, men Mustafa kom tillbaka och spelade nu tre olika roller: den som han haft tidigare, den som Rodolfo haft från början och den som Carlos haft. Ingen visste vid det här laget vem som spelade vem. Leonard Stetson, som också kom tillbaka, men nu i rollen som manusförfattare och regissör, tog fasta på förvirringen och gav dom medverkande stor frihet att improvisera, vilket gav ett ständigt skiftande och ofta mycket charmigt resultat. Ett stort antal skådespelare kom och gick under seriens gång, bl.a. Assar Bertilsén, Robert Blake, Tor Isedal, Jacqueline Bisset, Arne Källerud och Telly Savalas.

    		    
     
    The Stetsons (1980-87) En på sin tid mycket populär tecknad TV-serie. Den handlade förstås om dom fem bröderna Stetson och alla historier var skruvade varianter på brödernas filmer. 1980-81 sköttes arbetet med serien av bröderna själva. 1982-85, under seriens storhetstid, var José Stetson tecknare och bröderna Stetson skrev manus. 1985 tröttnade José och många olika tecknare tog över i omgångar. Serien gick i graven 1987, men strax därpå togs idén upp igen och gick då mot en ny spännande fas under namnet The Simpsons. Dom fem bröderna hade då blivit en familj på fem personer och ingen bar längre hatt. Än idag kan man i The Simpsons se referenser till The Stetsons, bl.a. har Rodolfo och Sebastian medverkat som sej själva i varsitt avsnitt.





    		 
     
  • Günther Mitburger som bonden Helmut Hutmacher i Halmhatt - en hattig krönika
    		•

    Halmhatt - en hattig krönika (1982) Nyinspelning av succéserien Familjen Stetson, men med stillsammare tempo, andra skådespelare och handlingen förlagd till Tyskland, närmare bestämt till den bayerska byn Stetzendorf. Där får vi följa familjen Hutmachers öden och äventyr från första världskrigets utbrott till olympiaden i München 1972. Tolv tvåtimmarsavsnitt spelades in av serien. I rollerna kunde vi se en stor del av släkten Stetson, men även oräkneliga tyska amatörskådisar. Serien gjordes nämligen i samarbete med ett västtyskt bolag som hade två krav: att hälften av skådespelarna skulle vara okända västtyskar samt att inga läpprörelser fick stämma överens med dessas repliker. (Detta bolag hade f.ö. sitt finger med i spelet redan i Olle Hellboms Pippi Långstrump-filmer, och även senare i Beck-filmerna med Gösta Ekman.) Så länge dessa krav följdes hade bröderna Stetson fria händer. Sålunda kunde man bjuda in en mängd stjärnskådisar samt bygga upp mängder av typiskt tyska miljöer, bl.a. en exakt kopia av Gerd Müllers födelsehem. Serien är också full av oväntade inhopp, t.ex. av Stellan Bengtsson, Glenn Berry, Karl Kanga och sist men inte minst drottning Silvia i rollen som Gerd Müller. Carlos och Sebastian Stetson hade skrivit manus till ytterligare två säsonger - som var tänkta att heta Das Zweite Halmhatt och Das Dritte Halmhatt - men samtliga papper dom använt till detta råkade användas till att få fyr på OS-bålet i det allra sista avsnittet av serien.

    		 
       
    Har du hatten förut? (1984) I brist på pengar, efter några rejäla fiaskon året innan, började bröderna spela in en lågbudgetserie där folk satt på en pub och drog vitsar för varann. Försöket ansågs så ansträngt och uselt att projektet avbröts efter endast tre program. Ett av dessa program finns bevarat, och ser man det kan man konstatera att åtminstone bröderna Stetson själva verkar ha mycket roligt. T.ex. kommer Rodolfo på manuset till filmen Ursäkta, var är hatten? på fem minuter, ackompanjerad av våldsamma skrattsalvor från både honom själv och hans bröder.

    Jag minns mitt hattital (1984)     Här var det Berndt Egerbladh som kom med idén till en TV-serie om hattarnas historia som bröderna genast nappade på. Sex avsnitt spelades in och sändes i Sveriges Television under hösten 1984. Senare fortsatte Berndt serien på egen hand. Då handlade det dock inte om hattar.

    Hattmakeriet (1990)     Serie som var tänkt att gå i SVT, men där ville man ändra så mycket i manuset att bröderna drog sej ur. Bl.a. ville SVT att det skulle handla om båtar istället för hattar. Sex provavsnitt spelades in med Gösta Prüzelius som den robuste direktören över hattfabriken Stetsén & C:o. Dessa avsnitt klipptes 1995 snabbt ihop till en långfilm, vilken dock aldrig visats, varken på bio eller TV.
  • Rodolfo Stetson äter, dricker och skrattar gott under inspelningen av Har du hatten förut?
    		•

     
    		 
       
  • Malkolm Rydetoft (känd från Pataholmsrevyn) medverkade i fler än trettio avsnitt av Stetson für alle som den försupne heminredningsexperten "Tompa" Lösbladh
    		•
    Stetson für alle (1995-96) Egenartad TV-serie med manus av Peter Wahlbeck. Dom första tjugofyra avsnitten visades som julkalender i Mittnytt 1995. Vi får där följa Sten Stetson d.ä. (Carlos Stetson) och Sten Stetson d.y. (Conrad Stetson) i en minst sagt förvirrad handling som utspelar sej i ett sommarfagert Tomteland. Persongalleriet är mycket varierat, bl.a. medverkar Lill-Babs som lokförare, Gunnar Adler-Karlsson som "Knypplaren", Bengt Alsterlind som Peter Wahlbeck och Peter Wahlbeck själv som konstnären Trocadero. Ett år senare kom tjugofyra nya avsnitt, som då visades direkt efter Kvinnofängelset i TV4. Nya figurer hade tillkommit, t.ex. kaninen Uffe (Lasse Kühler), Jazz-Kalle (Bengt Bauler) och renen Lillemor (Alexandra Stetson, som vanligt helnaken, fast här med renhorn på skallen). Björn Nordkvist spelade samma rollfigur som i Åshöjdens BK tio år tidigare och Sonny Stetson anslöt som Sten Stetson d.ä.y. (den ännu yngre). Stetson für alle blev långt ifrån någon succé, men den har sina trogna beundrare.

    Otroligt hattigt (2003) Lättsamt frågeprogram där avdankade kändisar tävlade om vem som med diverse listiga ledtrådar lyckades identifiera vilken historisk person som burit en viss hatt, keps eller mössa. Rodolfo Stetson var programledare, men p.g.a. hans problem med att hålla ordning på siffror (se Fem hattar är fler än fyra toppluvor) kunde ingen hänga med i poängräkningen och programmet lades snabbt ner.

    		 
    Hattar av stål (2007) Kontroversiell humorserie som sändes under våren 2007 på Kanal 99, hela tiden utanför tablån på totalt oregelbundna tider. Seriens skapare, Eva-Lena Stetson och Bobo Bladhlundh, lanserade här en hel radda med intressanta karaktärer, men mest populär blev onekligen utrikesreportern Morgan Stetson (spelad av Carl Bildt). Bobo Stetson Quintet stod för musiken, som fått mycket uppmärksamhet. Hattar av stål lades hastigt men inte så lustigt ner när Eva-Lena och Bobo blivit dödshotade efter att ha gjort en sketch där en rondellhund ätit upp profeten Muhammeds hatt.