Hatman och dom fem samurajbröderna (1990) Den långt ifrån lika framgångsrika och välgjorda uppföljaren till Hatman, som gjordes året innan. Ett riktigt hastverk som dubbades till japanska för att erövra publiken där. Det blev ett sensationellt fiasko, eftersom den ordbok som användes vid den rekordsnabba dubbningen visade sej vara på kinesiska istället för japanska.

    
   
Hatman och dom fem samurajbröderna möter Godzilla (1990) När föregående film floppade spelade bröderna Stetson tillsammans med Mats Helge Olsson på endast två veckor in en ny film, denna gång dubbad till japanska. Här har man inte sparat på krutet vad gäller fäktning, karate, sumobrottning, karaoke-sång och monster som massakrerar städer. En riktig kassasuccé i Japan, men filmen uppmärksammades ingen annanstans. Intressant kuriosa är att Godzillas vrålanden egentligen är soundtracket till 30-talsfilmen Moderna hattar som spelas på halva hastigheten.

Hatten från den ljusa sidan (1990) Jack Nicholson spelar här med bravur en hattmakare som är så djupt deprimerad att alla hattar han tillverkar blir grå. Till slut träffar han en Kristus-liknande kvinna (Zandra del Sombrero) som lär honom att vända den ljusa sidan till. Filmen, som senare gjordes i en utslätad Hollywood-version, är även känd under titeln I mörkret är alla hattar grå.

Den sociala hatten (1990) Fin dokumentär om hattmakaren och filmälskaren Gunder Lundén från Hatthyttan. Gunder berättar om hur han tidigare levde ett isolerat liv, men sedan han startade en hattbutik har han blivit en mer social och utåtriktad person. Hans passion för hattar och film väcktes av en bröderna Stetson-film som han såg i ungdomen, Hattarna i Cherbourg. "Sedan dess", säjer Gunder i filmen, "har jag sett över tvåhundra bröderna Stetson-filmer och för varje premiär jag gått på har jag låtit tillverka en ny hatt". Gunder är också ordförande i Hatthyttans Bröderna Stetson-Sällskap (HBSS).
  • Den svenska affischen till den japanska storsuccén Hatman och dom fem samurajbröderna möter Godzilla
    		•
    		   
       
  • Jodie Foster på affischen till När hattarna tystnar
    		•
     
    När hattarna tystnar (1991) Hyfsad thriller med Jodie Foster som ung polisaspirant med hatten på svaj och Conrad Stetson som den klyftige kepsätaren Hattibal Stetson. Filmen handlar om jakten på en enfaldig mördare (lysande spelad av Stellan Skarsgård) som håller på att sy en hatt av människohud, vilken han tänker bära på hattparaden i New Orleans. Hattibal kan emellertid läsa mördarens tankar och avslöjar dessa för polisaspiranten i form av kluriga gåtor. I utbyte får han äta upp en efter en av dom rejält insvettade kepsar som hon burit under sina träningspass. I USA gjorde man som så ofta en egen version av filmen. I den versionen - som fick namnet När lammen tystnar - tog Anthony Hopkins över Conrad Stetsons roll, och han lyckades inte riktigt göra den rättvisa.

    Bröderna Stetson bor i Pasadena (1991) Bröderna Stetsons tredje samarbete med Lars Norén (se Hatten är dagens mode från och Hattstukandets olidliga svårighet). Bröderna Stetson spelar fem grannar i Pasadena, en sömnig stadsdel i Pataholm. Där lever alla sina stillsamma liv till synes välanpassade och lyckliga, men en dag flyttar en underlig man vid namn Bobby Fischer - spelad av Göran Ragnerstam - in och börjar utmana en efter en av grannarna på schack. En kuslig stämning sprider sej sakta i kvarteret då det visar sej att alla som spelat schack mot Bobby Fischer börjar bete sej en aning annorlunda, t.ex. minns dom inte längre hur man spelar bridge. Fru Olsson (Yvonne Lombard), som varje lördag anordnat bridgeturneringar i grannskapet, sitter till slut alldeles ensam vid bridgebordet. Då knackar Bobby Fischer på...

    		    
       
    Bröderna Stetson bor inte här längre (1991) Hollywood-variant av föregående film med regi av Martin Scorsese. Inte så pjåkig, men inte lika bra som originalet. Bröderna Stetson skrev manuset, men var i övrigt inte inblandade i filmens tillblivelse. Dom fem huvudrollerna i filmen - alltså rollerna som "bröderna Stetson" - spelas i filmen av fem kompetenta skådisar som aldrig tidigare varit inblandade i något av brödernas projekt: Sean Penn (Sebastian), Harvey Keitel (Carlos), Kevin Spacey (Rodolfo), Christopher Lambert (Leonard) och Samuel L. Jackson (Mustafa). Rollen som Bobby Fischer görs med stor porträttlikhet av Bobby Fischer själv.

    När Harry och Sally provade hattar (1991) Finstämd och välspelad romantisk myskomedi som borde fått en mycket större publik än den fick. Susanne del Sombrero de Stetson, som vi känner såväl som punksångerska som redaktör för skivarkivet här på Stetson-sajten, fick en välförtjänt Oscar för rollen som Sally. Rollen som Harry gjordes av Björn Kjellman. Han sjunger även filmens kända ledmotiv, Bind mej! Stuka mej! (text & musik: Galenskaparna).

    		   
       
    		 
       

    The Hip Hop Hat (1991)     Stilbildande film med massor av musik. Sebastian Stetson började intressera sej för hiphop några år tidigare och ville tillsammans med sitt barnbarnsbarn, rapparen Marianne Stetson, dokumentera en intressant tidsepok med hjälp av en ansenlig mängd skådespelare ur Stetson-släkten samt massor av mer eller mindre kända musiker (till dom mer otippade hör Roland Cedermark och Eva Bysing). Filmen innehåller självklart monsterhiten The Hip Hop Hat, framförd av Sebastian och Grandmaster Flash, men även t.ex. Zulu Hat och Looking For The Perfect Hat med Afrika Bambataa och Marianne Stetson. Ovan ses tre bilder på Marianne, tagna i samband med lanseringen av filmen. Marianne var less på hiphopens redan då stereotypa klädstil (främst förstås den fula kepan som många än idag envisas med) och ville skapa något nytt. Hon lät därför Majken Stetson sy upp kläder, hattar och mössor helt i vitt. Filmen blev stilbildande på flera sätt, men tyvärr slog aldrig nytänkandet vad gällde kläderna igenom. Bild nr 2 användes som synes som förlaga till bioaffischen (bild 3). Marianne har ända sedan 1991 inte ägnat sej åt film.

    Keps Fear (1991) Fristående fortsättning på När hattarna tystnar. Här har den smarte kepsätaren Hattibal (Conrad Stetson) lyckats fly ur det välbevakade fängelse där han suttit i tjugo år. Nu är hans plan att äta upp alla basebollkepsar som finns i USA. Polisaspiranten Söderström (som även i denna film spelas av Jodie Foster) anar oråd när det visar sej att alla kepsar tillhörande klubben Boston Red Hats skonas. Hon vet sedan tidigare att det är Hattibals favoritlag. Filmen innehåller vissa spänningsmoment, men det är inte direkt så att man ligger sömnlös natten efter att man sett den.

    Mannen som förväxlade sin hatt med sin hustru (1992)     Psykologisk thriller om en stressad man (spelad av Josef Stetson) som plötsligt en dag förlorar närminnet. Det hela får dock ett lite otroligt slut: det visar sej att han lagt det i sin hatt.

    		   
       
  • Jan Lööf som Pettson i Bröderna Stetson hos Findus och Pettson
    		•
     
    Bröderna Stetson hos Findus och Pettson (1992) En hyfsat lyckad familjefilm, men storyn är för rörig för att tilltala dom allra minsta. Dessutom bär alla skådespelare likadana hattar som Pettson, vilket leder till stor förvirring. Bröderna lyckades övertala Jan Lööf - känd från Tårtan - att spela huvudrollen och katten Findus görs av Danny DeVito. Dekoren designades av femåriga Clara Stetson, och för denna välgjorda dekor fick filmen en guldbagge.

    Godzilla och hotet mot hattfabriken (1992) Uppföljare till Hatman och dom fem samurajbröderna möter Godzilla från 1990. Bröderna skrev bara manuset och blev inte alls nöjda när dom såg det färdiga resultatet: det japanska regissörsteamet hade bl.a. hastigt och lustigt bestämt att Godzilla inte längre skulle ha stetsonhatt på sej. P.g.a. detta gruff blev det ingen vidare satsning på att erövra den japanska publiken.

    		    
       
    Allt du skulle vilja veta om hattar men varit rädd för att fråga om (1992) Eftersom bröderna Stetson under en längre tid observerat att ungdomen av idag inte längre törs bära hatt, utan nöjer sej med keps, bestämde dom sej för att göra denna upplysningsfilm för högstadieelever. Under tjugo instruktiva minuter får här den nyblivne tonåringen svar på alla frågor hon eller han går och grubblar på när det gäller hattstukning, hur man finner sin rätta typ av hatt osv. Tyvärr visas filmen inte alls så ofta som den borde. I den senaste läroplanen för grundskolan nämns den inte ens!

    Black Hat (1993)     Bröderna Stetson spelar här musiker i dansbandet Colin Nutleyz. Handlingen, som är obefintlig, går mycket långsamt framåt och låtarna är överlag rätt slätstrukna. Förutom bröderna Stetson ser vi i rollerna bl.a. Helena Bergström som twistgalen snabbköpskassörska, Reine Brynolfsson som hennes delvis alkoholiserade pojkvän och Johannes Brost (känd från Hatman-filmerna) som byfånen Klingström, vars stora passion är att i smyg titta på när folk provar hattar.

    		    
       
    Lotta på Hattmakargatan (1993) En fantastisk skådespelarinsats av sexåriga Clara Stetson - som ju även gjorde dekoren till Bröderna Stetson hos Findus och Pettson året innan - gör detta till en mycket lyckad familjefilm. Vi ser även Björn Granath och Åsa Stetson i fina rollprestationer. Två välförtjänta guldbaggar fick filmen året därpå.

    Black Hat (1993)     Bröderna Stetson spelar fem musiker på dekis. Filmen skildrar, i extremt långsamt tempo, dom sista dagarna för dansbandet Colin Nutleyz. Förutom bröderna Stetson ser vi i rollerna bl.a. Helena Bergström som snabbköpskassörska, Reine Brynolfsson som hennes pojkvän och Johannes Brost (känd från Hatman-filmerna) som byfånen Klingström, vars passion är att i smyg titta på när folk provar hattar. Klingström bygger i filmens slut en jättelik halmhatt som han tuttar på samtidigt som han dansar twist.
  • Clara Stetson i Lotta på Hattmakargatan
    		•
    		   
       
    Short Hats (1993) Mångbottnad historia om en hattmakare (spelad av Madeleine Stowe) med förkärlek för extremt korta hattar. En dag sveper en tornado genom hennes rum och sprider hennes favorithattar runt världen, vilket gör henne så chockad att hon blir förlamad. Genom diverse parallellhandlingar får vi sedan följa hur dessa hattar blåser runt världen i jakt på sina respektive perfekta ägare, som visar sej vara enbart utslagna människor och mentalpatienter. En efter en söker sedan dessa tolv nya ägare upp kvinnan för att berätta om hur deras liv förändrats sedan dom fann sin perfekta hatt. För varje besökare som kommer släpper hennes förlamning mer och mer, och hennes liv får en ny mening. Mustafa Stetson stod ensam för både manus och regi och vi ser bl.a. Tom Waits och Per Ragnar i finstämda rollprestationer.

    		    
       
  • Veronica Stetson i en av många oförglömliga scener i Hat Fiction
    		•
    Hat Fiction (1994) Sonja Blom (Veronica Stetson) jobbar om dagarna som privatdeckare, men varje natt hamnar hon i en märklig film med namnet Hat Fiction. I den filmen spelar hon en hunsad hushållerska hos Walt Disney (spelad av John Travolta). Efter att Disney tvingat henne att klä sej som Mimmi Pigg och därefter försökt våldta henne, flyr hon med sin älskare Dante (Peter Dalle) in i den ena filmen efter den andra, bland annat flera av bröderna Stetsons mest kända filmer. Hat Fiction är proppfull med filmreferenser och är därför en riktig godbit för cineasten.

    Bröderna Stetsons kontrakt (1994)     Försök till samarbete mellan bröderna Stetson, Peter Greenaway och Susanne Osten. I rollerna återfinns bl.a. Rodolfo Stetson, Mona Seilitz, Etienne Glaser och bröderna Bronett.     Inga av dom inblandade blev nöjda med filmen och den gick aldrig upp på bio. Av dom tio personer som bevistade den slutna premiärvisningen föll åtta i sömn och två lämnade lokalen.

    		    
       
    Hattarna i Stetson County (1994) Film på samma tema som Hatten från den ljusa sidan, men med större budget. Fotografen Jan-Bobby (Clint Eastwood), sitter i godan ro på en biograf och goffar i sej popcorn när han plötsligt utvecklar en allvarlig form av allergi mot amerikanska filmer. Han beger sej då till ett vilohem i Stetson County, där han möter hattmodisten Frida Flaxén (Zandra del Sombrero), som lider av prestationsångest. Dom utvecklar en stark vänskap. En natt sätter Frida igång att skapa igen, och när Jan-Bobby provar den hatt hon gjort genomskådar han med ens all ytlighet i världen. Han och Frida emigrerar därefter till Indien, där dom börjar spela in en actionfylld musikalversion av samma del av filmen som vi just sett; filmen börjar alltså om, men nu i en helt hejdlös version utan en död sekund. Bröderna Stetson stod för manus och regi och för musiken, som framfördes på lergökar och tombuteljer. Hattarna i Stetson County fick en amerikansk motsvarighet ett år senare (även i den är Clintan med), men där finns ingen inspiration från indisk film så långt ögat når.

    San Lorenzo-hatten (1995) Under en natt då bröderna Stetson, bröderna Taviani, bröderna Cohen, bröderna Farrelly och bröderna Kaurismäki satt och drack tequila bestämdes att man borde göra en ny version av bröderna Tavianis film San Lorenzo-natten. Resultatet blev mycket sevärt! Filmen handlar bl.a. om det svåra i att vara sej själv, eftersom man ibland önskar att man var någon annan. Sebastian Stetson säjer i en scen: "När jag var ung ville jag bli en ny Rembrandt...nu är jag gammal och känner mej oerhört tacksam för att jag inte blev en man som varken sett en film eller burit en äkta stetsonhatt". Musiken framförs av Bröderna Lindkvist och Bröderna Djup.

  • Prao-eleven Micke Torbjörnsson levererar ett antal av hattarna till Hattarna i Stetson County
    		•
    		   
       
    Christa Klages stora keps (1995) En lekfull men tänkvärd historia om Christa Klage (Veronica Stetson) som på sin artonårsdag får en keps av sin pojkvän (Kim Sulocki). Det visar sej att Christa och kepsen känner sådan kärlek till varandra att dom snart lever i en sällsam symbios. Ett spektakulärt svartsjukedrama tar sin början då pojkvännen kräver att Christa måste välja: kepsen eller honom. Christa försöker övertyga honom om att hennes keps och hennes hjärta båda är lika stora och att det finns gott om plats även för honom.

    Älskling, jag krympte kepsen! (1995) Snabbt ihoprafsat försök till komedi. Tyvärr är underhållningsvärdet noll och filmen blev en riktig flopp. Som tur är, kan man nog säja, för detta var tänkt som den första i en hel serie filmer. Bröderna kunde därmed koncentrerade sej på andra, mer lyckade projekt. Sebastian Stetson räknar i boken Filmer jag skulle velat göra upp fyra tilltänkta men aldrig påbörjade filmer: Titta, nu krymper jag din keps också!, Fem bröder förstorar en babykeps, Ett päron till hattmakare krymper kepsar i Europa samt Älskling, jag är ensam hemma med en förkrympt keps!
  • Veronica Stetson i Christa Klages stora keps
    		•
    		   
       
  • Filmdebutanterna Johanna Lovén och George González i Underbara kvinnor vid hatten
    		•
     
    Underbara kvinnor vid hatten (1995) Tredje huvudrollen för Veronica Stetson på kort tid, nu i en nästintill outhärdligt långsamt berättad film som gör sitt bästa för att se ut som om den vore inspelad på 60-talet. Övriga kvinnor är Åsa Karlin, Johanna Lovén (dotter till Märta Lovén) och Susanne del Sombrero de Stetson. I dom manliga rollerna ser vi George González, Jonas Karlsson och Göran Gillinger. Handlingen är enkel: några familjer solar, badar samt provar hattar och badmössor. Idyllen störs då en vildsint alkoholiserad familj dyker upp och påminner om att det finns en värld utanför det stillsamma paradiset. Conrad Stetson är lysande som farfar i familjen. I en biroll ser vi Alice Timander åka förbi i en liten fiskebåt.

    Hattmakeriet (1995)     Var från början tänkt som en TV-serie. Denna serie var menad att gå i Sveriges Television, men där ville man ändra så mycket i manuset att bröderna efter en tid drog sej ur. Bl.a. ville SVT att det skulle handla om båtar istället för hattar. Under våren 1990 spelades iallafall sex provavsnitt in med Gösta Prüzelius som den robuste direktören över hattfabriken Stetsén & C:o. Provavsnitten klipptes 1995 ihop till en långfilm, vilken dock aldrig visats, varken på bio eller TV.

    		    
       
    Kvinnan som träffade Jarl Kulle på ett berg och nedkom med en hatt (1996) Småmysig skräckromantisk historia med Tara Fitzgerald och Hugh Grant. Handlingen utspelar sej i den lilla walesiska byn Gllgllnkksmngk där det går rykten om att man sett Jarl Kulle visa sej nattetid på ett berg i närheten, samt att alla kvinnor som bestiger berget blir gravida kort därefter. Forskaren Philémon Fromage (Grant) kommer till byn för att undersöka saken och blir då kär i byns hattmodist, Suzette de la Crêpe (Fitzgerald). Hon är en kvinna med skinn på näsan och trots Philémons varningar beger sej Suzette upp på berget för att visa honom att ryktena inte är sanna. Philémon ser henne försvinna i fjärran, men han ser också hur hon sakta börjar förvandlas - till Jarl Kulle.... Han förstår hur allt hänger ihop: det är inte Jarl Kulle som finns på berget, det är var och en som går upp där som förvandlas till Jarl Kulle! Hur ska han nu kunna rädda henne utan att själv förvandlas? Han rusar efter henne i panik men blir då nerslagen av...ja, gissa vem! Hur det slutligen går avslöjas inte här, men slutet är minst sagt spektakulärt!

  • Hugh Grant och Tara Fitzgerald hade huvudrollerna i Kvinnan som träffade Jarl Kulle på ett berg och nedkom med en hatt
    		•
    		   
       
    Den blomsterhatt nu kommer (1996) Johan Widerberg spelar den unge hattprovarassistenten Basker-Benke som blir kär i en erfaren äldre hattmakare, Hatt-Harriet (Marika Lagercrantz). Harriet gillar visserligen Benke och hon stukar kärleksfullt hans hatt, men hon blir inte förälskad i honom. Benke genomlider en intensiv sorgeperiod innan Harriet under filmens sista kvart håller en djup monolog om det sorgliga i att så många filmers enda mening är att dom två man vet ska få varann till slut får varann ("likt en blomsterhatt som kommer", som hon så vackert uttrycker det). Benke förstår då att hans olyckliga kärlek bara är ett dramaturgiskt grepp i en film...och så slutar det med att dom får varann.

    Och hatten har sin gång (1996) Sophie Chapeau, som debuterade som skådespelare i Hatten är dagens mode 1986, debuterade här som regissör. Vi ser Audrey Tautou i en tidig roll som Flinka Frida, som arbetar som sorterare på en sopstation. Hon lägger nitiskt allt som lämnas in på sopstationen på sin rätta plats, men så fort Flinka Frida får syn på en välstukad hatt smusslar hon snabbt undan den och tar hem den till sin lägenhet. Till slut är det bara en smal gång kvar i hennes lägenhet, resten av utrymmet upptas av hattar. Denna första halva av filmen har hämtat mycket inspiration från Roman Polanskis Repulsion. En timme in i handlingen byter dock filmen riktning helt då Fridas stölder upptäcks och hon avskedas från jobbet. Hon blir då så sänkt att hon får antidepressiv medicin utskriven, men det visar sej att medicinen felexpedierats och är egentligen hästmedicin. Så övriga delen av filmen har hämtat sin mesta inspiration från Åsa-Nisse ordnar allt. Filmen har en del fina scener, men i det stora hela är den ganska obegriplig.

    		    
       
  • Den franska filmaffischen till Svart hatt, vit hatt
    		•
     
    Svart hatt, vit hatt (1996) Ett hejdundrande musikaliskt äventyr med bröderna Stetson i högform och med Emir Kusturica som regissör. Bröderna reser runt på Balkan och jammar med mängder av musiker. Tempot är högt och vackra scener blandas med komiska. Samtliga musiker i filmen bär antingen svart eller vit hatt. Filmen, som spelades in medan kriget på Balkan fortfarande rasade, kan ses som en partsinlaga i dom konflikter som då rådde och som fortfarande råder på många platser i världen: skillnaderna mellan oss människor är inte märkvärdigare än skillnaden mellan att bära en svart hatt eller en vit.

    Fröken Stetsons känsla för hattar (1997) I en liten hattbutik går livet sin gilla gång för modisten Vera Stetson (Victoria Stetson). En dag kommer Bruno (Figge Norling) in för att köpa sej en ny hatt för att fira att han släppts ur fängelset. I samma stund blir han och Vera blixtförälskade, men ingen av dom vågar visa det. Bruno återkommer sedan varje dag med det ena skälet efter det andra till att köpa en ny hatt. En erotisk stämning spirar i butiken, men trots Brunos och Veras känslor för varann vågar ingen ta första steget. Bruno står en dag inte ut längre, utan super sej redlös och avslöjar vad han känner. Tyvärr råkar han ta fel på Vera och en av butikens stamkunder, Tina Jönsson (Eva Bysing), som i hemlighet är kär i Bruno. Upplagt för förvecklingar alltså! Fröken Stetsons känsla för hattar gör ändå till sist att allt slutar lyckligt. Filmmusiken skrevs av Aston Reymers Rivaler.

    		    
       
  • Tom Cruise som detektiven Hercule Hatt i Stetson Cruise
    		•
    Stetson Cruise (1997) Film gjord på initiativ av Tom Cruise, med honom själv i huvudrollen och Nicole Kidman som Fredag. Idén till filmen fick Tom när han såg bröderna Stetsons film Stetson Crusoe. I början känns filmen ruskigt seg, men sitt kvar, för en bit in i handlingen blir Cruise en ny bröderna Stetson-figur, Hercule Hatt, och därefter känns ingenting i filmen säkert längre! Tyvärr visades Stetson Cruise aldrig på bio (men den finns på DVD), distributörerna ville nämligen döpa om den till Expedition: Stetson, vilket bröderna Stetson inte gick med på. Kul att veta: filmens första hälft blev strax därpå inspirationskälla till en annan film på samma tema, då med Tom Hanks i huvudrollen.

    Jag vet vilken hatt du bar förra sommaren (1997) 60-åriga Maj-Lis (Zandra del Sombrero) drömmer sej tillbaka till sommarsemestern på Gotland året innan. Då träffade hon sitt livs kärlek, en hattmakare med dom grå tinningarnas charm (Sven Wollter). Maj-Lis minns hans doft och hans sensuella röst, men hon kan inte minnas hur han såg ut - det enda hon minns är vilken hatt han bar. Maj-Lis besöker därför en hypnotisör (Magnus Härenstam) och får vara med om en spännande resa in i sitt inre. Bröderna Stetson skrev även manus till en uppföljare, Jag vet fortfarande vilken hatt du bar förra sommaren, men den spelades tyvärr aldrig in.

    		   
       
    Bröderna Stetson i tuppform (1997) Här fick bröderna en stark längtan att göra en fartfylld komedi i samma stil som deras filmer från 20- och 30-talen. Man bjuds på många glada skratt i denna vansinniga historia om en muterad tupp som vill bli universums bäste bondkomiker. Vi ser nästan enbart skådespelare ur Stetson-släkten i rollerna, men i sångnumren förekommer också Svenne & Lotta.

    Aristohats (1997)     Redan i slutet av 60-talet började José Stetson skissa på en tecknad långfilm som skulle handla om några coola jazzdiggare i hattar. 1997 kunde José äntligen presentera det färdiga resultatet. José fick innan premiären massiv kritik, bl.a. påstods att han skulle ha plagierat Walt Disney-filmen Aristocats, men kritikerna tystnade tvärt efter att ha sett filmen. Detta är verkligen ingen barnfilm, utan här ingår allt som i vanliga fall inte ingår i en tecknad film: sex, droger, vardagliga scener och framförallt människor som inte skriker i falsett med tillgjorda röster utan pratar helt normalt. Alla har väl också hört filmens kända ledmotiv Alla snubbar, alla snubbar, alla snubbar vill ju bära hatt som framförs av Svante Thuresson & The Stetsons.

  • Ruben Stetson i sällskap med en muterad tupp i Bröderna Stetson i tuppform
    		•
    		   
       
    Hattmakaren, hans frisör, hans mage och hans obefintliga filmmanus (1998) Trots misslyckandet med Bröderna Stetsons kontrakt 1994 försökte sej bröderna Stetson på ännu ett samarbete med Peter Greenaway. Sebastian Stetson sa strax efter filmens premiär att bröderna Stetson borde ha dragit sej ur det hela på ett tidigt stadium, inte minst eftersom ingen av bröderna ens kunde komma ihåg filmens titel. Det gjorde inte heller affischmakaren Östen Stetson, som först skickade ut en affisch där han döpt filmen till Hattmakaren, hans frisyr, hans maka och hans obegripliga film. Denna affisch, som snabbt drogs tillbaka, är nu värd multum bland samlare. Men vad handlar då filmen om, kanske ni undrar? Ja, det ska vi skriva om så fort vi lyckas ta oss igenom den utan att somna.

    Mannen som kunde tala med hattar (1998) Timslång film gjord för SVT. Ett ömsint och gripande porträtt av bröderna Stetsons far Stephen. Stephen spelas av sammanlagt sju olika medlemmar ur Stetson-släkten, för att man ska kunna täcka upp hans händelserika liv hela vägen från vaggan till graven. En liknande film om deras mor Anna-Lena (med arbetsnamnet Kvinnan som kunde tala med mannen som kunde tala med hattar) är delvis färdigställd, men inspelningarna avbröts då Lukas Moodysson och Lars von Trier hörde av sej och presenterade manuset till en film som bröderna inte kunde motstå att genast sätta igång med (se nedan).

    Hattidioterna från Åmål (1998) Varm, trovärdig och engagerande film med manus av Lukas Moodysson och Lars von Trier (den senare har också en biroll i filmen). Handlingen kretsar kring "Kaparn" (Leonard Stetson) och "Knegarn" (Carlos Stetson), två åttiofemåriga homosexuella f.d. kåkfarare som lär känna varandra på en studiecirkel i hatt-tillverkning. Trots att större delen av befolkningen kallar dom för idioter finner dom kärlek och harmoni hos varandra. En nutida klassiker i genren pensionärsfilm!

    		    
       
  • Filmen I huvudbonaden på John Malkovich består bl.a. av delar ur andra filmer som klippts ihop. I denna scen kan vi se Neil Armstrong ur Första hatten på månen (1969), Solveig Stetson och Paolo Stetson ur Hattmakaren stukar alltid två gånger (1966) samt - i mitten - Radoslav Stetsov ur Hattfångaren från Hameln (1938).
    		•

    I huvudbonaden på John Malkovich (1998) Redan 1968 hade Leonard Stetson ett manus klart till en film som var tänkt att heta I kepsen på en gammal gubbe. Idén till den fick han genom sina upplevelser av sinnesutvidgande droger. Filmen blev dock aldrig inspelad och manuset föll i glömska. Vid en städning i den sällan använda studion hittade Mogens och Salvatore Stetson manuset och blev eld och lågor. Dom bestämde sej för att spela in filmen själva och dom första scenerna med John Malkovich, som råkade vara på genomresa, togs redan samma dag. Filmen spelades in på bara fem dagar, därefter satt Salvatore och Mogens under ett helt år och redigerade den. Dom klippte in avsnitt ur andra bröderna Stetson-filmer och lekte med effekter och färger på ett sällan skådat sätt (t.ex. är filmen helt gul första kvarten). Resultatet blev alldeles för udda för att göra någon succé på biograferna, men både Leonard - som ju skrev ursprungsmanuset - och John Malkovich blev helnöjda. Filmen har fått flera utmärkelser för sitt udda bildspråk.

    		    
       
    Hattgalen (1999) Clara Stetson gör här sin andra filmroll (den första var i Lotta på Hattmakargatan). Filmen kan beskrivas som en modern variant av 40-talsfilmen Dr. Stetson och Mr. Keps och handlar om trettonåriga Lovisa som gör uppror mot vuxenvärlden. Men en dag råkar hon ta på sej en vit hatt och förvandlas då till sin diametrala motsats: en studiebegåvad, frälst countrysångerska. Hon glömmer omedelbart sitt andra jag, som emellertid gör sej påmint så fort hon tar av sej hatten. Gång på gång slits hon mellan dom olika identiteterna. Det hela är en otäck, men mycket rörande historia om hur det kan vara att växa upp. Det är också ovanligt att se en så frän hattkritik i en bröderna Stetson-film. Lovisas mamma spelas av Cher och pappan av Nicolas Cage.

    Vem vill bli modist? (1999) Frågesportfilm med Bengt Magnusson i huvudrollen. Ytterst seg historia. DVD-versionen, som heter Hatt eller dubbelt, innehåller några misslyckade tagningar. Dessa känns mer lyckade än tagningarna som är med i själva filmen.

  • Clara Stetson som frälst countrysångerska i Hattgalen
    		•
    		   
       
    Hattmakaren som visste för mycket (1999) Uppföljare till föregående film. Här får vi följa truckföraren Ralf-Roger Hattstedt (spelad av bröderna Stetson-debutanten Kristian Luuk) som vunnit högsta vinsten, dvs. att bli modist. Han reser till Paris för att genomgå en krävande utbildning, men där dras han efter en tid in i en spionhärva och erbjuds tio miljoner franc av några skummisar för att avslöja vad han vet om stetsonhattar. Pengarna lockar naturligtvis, men samtidigt känner han att han inte kan svika sitt kall. Filmen är kanske inte någon av brödernas bästa, men ändå sevärd. Förutom Kristian Luuk ser vi bl.a. Kevin Kline, Gunnel Fred, Claes Malmberg och Alexandra Stetson i rollerna. Intressant kuriosa: i en kort sekvens där Alexandra Stetson badar bastu tillsammans med några fransmän kan vi se den några år senare rikskände "Naken-Janne" i en biroll.

    En liten film om konsten att stuka hattar (1999) Killinggängets ironiska hyllning till bröderna Stetsons filmkonst. En härlig samproduktion där hela Killinggänget och alla bröderna Stetson plus flera barn och barnbarn medverkar, dessutom ser vi Felix Herngren och Meg Westergren i viktiga roller. Robert Gustafsson är fantastisk som hattmakarlärlingen som ständigt tappar hatten i dom mest pinsamma situationer.

    		   
     

    Filmerna från 30-talet Filmerna från 40-talet
    Filmerna från 50-talet Filmerna från 60-talet Filmerna från 70-talet
    Filmerna från 90-talet Filmerna från 00-talet