Bröderna Stetsons filmer 1927-29

En provkollektion av hattar levereras till Med hatten käckt på svaj, bröderna Stetsons allra första film

Med hatten käckt på svaj (1927) Bröderna Stetsons allra första film tillsammans! En storartad kassasuccé som ledde till att bröderna genast fick kontrakt på en film per år under tio års tid. Denna planerade produktionstakt överträffades med hästlängder.

Karl för sin hatt (1928) Även bröderna Stetsons andra film blev en stor publikframgång. Tempot är högt, skämten många och historien om den fattige hattmakaren Karlsson (Sebastian Stetson) som blir kär i stans mest inflytelserika hattmodist, den barska Margit med ett hjärta av guld (Dagmar Ebbesen), lämnar ingen oberörd. Margits unga dotter spelas av Ingrid Bergman i sin allra första filmroll och Gloria Stetson - en firad stjärna under stumfilmens dagar - är magnifik som råbarkad stråtrövare.

Gloria Stetson som stråtrövare i Karl för sin hatt

Lite grann i hatten (1928) Bröderna Stetsons första ljudfilm, och även den allra första svenska ljudfilmen överhuvudtaget! En mustig skärgårdsskildring, inspirerad av Strindbergs Hemsöborna, med John Botvid i huvudrollen som diplomerad vegahattmakare. Dessutom ser vi bl.a. Evert Taube som storfiskaren Fritiof Stetson samt Fridolf Rhudin som går runt och rullar med ögonen i några scener. Från inspelningen av filmen kommer bilden ovan till vänster. Tvåa från vänster sitter Rodolfo Stetson med sin egenhändigt tillverkade talltrumpet. Grabben med dragspelet är ingen mindre än en ung Olle Johnny, som skrev filmens ledmotiv. På flankerna sitter spelemännen Nils Jon Sixtensson från Orsa och Kal P. Dal Mas från Leksand. För att inga andra skulle hinna göra en ljudfilm före bröderna Stetson ägde inspelningarna rum i största hemlighet i otillgängliga skogar i Dalarna. Detta var förenat med stora svårigheter eftersom handlingen som sagt tilldrar sej i skärgårdsmiljö. Med hjälp av specialimporterad trickfilm lyckades ändå bröderna i sitt uppsåt och filmen hade premiär på Röda Kvarn i Borlänge den 1 juni 1928. Bild två: unik bild tagen under en inspelningspaus. Från vänster: Leif von Linné (regiassistent), Sebastian Stetson, Samuel Kvitterkvist, Rodolfo Stetson, okänd yngling utan hatt och mästerfotografen Otto Carlén (som filmade många av bröderna Stetsons tidiga filmer). Liggande: Fridolf Rhudins hund Monolog.

Bröderna Stetson rullar hatt (1928) En av dom mest sedda, omtalade och nyskapande filmerna i den tidiga svenska filmhistorien! Komedi, allvar, sång och dans blandas på ett charmigt och respektlöst vis, med stor lyhördhet för ljudfilmens alla nya möjligheter. Ingmar Bergman såg filmen vid tio års ålder och han vittnade ofta om hur mycket den betydde för hans filmskapande (se t.ex. Chaplin nr 4/1965). Bergman och bröderna Stetson gjorde ju för övrigt flera filmer ihop under slutet av 50-talet och början av 60-talet. På vänster bild ovan ser vi Leonard och Sebastian Stetson med varsin grogg i gröngräset strax innan den berömda groggskvättarscenen togs. På mittenbilden ligger Leonard i en behagfull pose tillsammans med sin sambo, Rebecca Ostlund, och spisar stenkakor. Rebecca var inte med i filmen, däremot rullade hon hatt i inspelningspauserna. På högra bilden ovan spexar hon med Sebastian efter några rejäla lättgroggar.

Bröderna Stetson rullar vidare (1929) Den välkända uppföljaren till Bröderna Stetson rullar hatt. Tutta Rolf spelar hattbutiksbiträde och Ernst Rolf sjunger flera kända kupletter, t.ex. Nu ska vi slå hattarna i taket. I huvudrollen som disponent Hatthage ser vi Sigurd Wallén och som hans son, den rike och bortskämde snorvalpen Konrad, kan vi njuta av Håkan Westergren i strålande form.

Glad i hatten (1929) Munter men lite tafflig film med ett manus som skrevs under en kafferast under inspelningen av föregående film. Det filmen blivit mest ihågkommen för är att den på sin tid slog alla upptänkliga rekord i supande, svärande och cigarr-rökande. ”Vill herrn ha en grogg?”, ”Vill fröken ha en grogg?” och ”Får jag bjuda på en lättgrogg?” är dom tre vanligaste replikerna i filmen, enligt filmprofessorn och mediaexperten Leif Furhammar.

Buster Keaton (i mitten) visar upp manuset till Vi lyfter på hatten för bröderna Stetson för filmbolagsdirektörerna

Vi lyfter på hatten för bröderna Stetson (1929) Fantastisk film med manus av Buster Keaton. En fattig hattmakare (spelad av Keaton själv) bygger p.g.a. olycklig kärlek en tidsmaskin och flyr iväg hundra år framåt i tiden. Det bär sej dock inte bättre än att föremålet för hans förälskelse (Gloria Stetson) sökt skydd undan ett åskväder i just tidsmaskinen. Även hon förflyttas alltså hundra år framåt. Dom blir givetvis dödligt kära i varandra och vill ta sej tillbaka till sin egen tid. Det visar sej dock vara svårt eftersom en kristen sekt tagit över världen och denna sekt predikar att hundra år tidigare fanns inga människor, endast dinosaurier och krokofanter. Hattmakaren och hans stora kärlek döms till döden för kätteri, och spänningen blir olidlig! Filmen innehåller många imponerande akrobat- och stunttrick, t.ex. den kända scenen då Rodolfo Stetson (i rollen som kristen polis) och hattmakaren - båda iklädda jättelika holländska träskor - jagar varandra på vingarna till en snurrande väderkvarn.

Ett ständigt hattande (1929) Film som rusar på i ett vansinnigt tempo från första sekunden till sista. Bröderna är på ett härligt spexhumör! Handlingen fattar man inte ett dyft av, mer än att det handlar om några borttappade hattar, men det gör inget. Det är storartad underhållning ändå! Eller som det stod i recensionen i Göteborgs-Posten: "Varje skrattsalva sitter som en smäck!"

Det kurrar i magen på bröderna Stetson (1929) Reklamfilm för Mustads margarin (4 min.). I huvudrollen ser vi Leonard Stetson som timmerflottare. Medan dom övriga bröderna tillverkar margarinlådor i bakgrunden går Leonard omkring med svettig, bar överkropp och smörjer in timmer med smör och choklad. Framemot tiotiden, när det börjar kurra i magen, tar han med ett brett leende på sej en stetsonhatt gjord av margarin som snabbt smälter i solen och konstaterar att "Med Mustads margarin har jag kommit mej upp i smöret". Filmen ansågs så udda att den snabbt drogs tillbaka från biograferna och Mustads betalade inte ett öre i ersättning till bröderna Stetson. Nuförtiden kan vi emellertid se hur Leonards bildspråk slagit igenom totalt i den reklam som vi ständigt översköljs av.